ANGUILLA

22-11-24 – 23-01-17

DEL 2

Vi fortsatte våra dagar tillsammans med Eva och Dick. Vi seglade till grann ön Anguilla. Anguilla är en liten ö i norra små Antillerna i karibiska ö världen och är 2,6 mil lång och 5 km bred med små öar som inte är bebodda som tillhör naturreservatet. Vi låg för ankare i viken Sandy ground beach. Vi tog en lång promenad upp till utsiktspunkten där vi kunde se hela viken.

Vi hyrde bil en dag och vi åkte till Anguilla Arch som naturen har format som ett hål, båge i kalkstenen. Ett museum som en privat person har samlat historiska föremål genom tiderna från de inhemska indianerna till modern tid. Tyvärr vad det stängt med det var några saker som stod ute. Vi besökte även en annan härlig strand, Shoal bay som var jätte lång där vi badade och slappade. Vi tog en tur på små vägar och hittade ett litet matställe som vi åt lunch det var jätte gott. Där sprang hundar, katter, hönsen det var riktigt på landet.

Vi tog en seglingstur med Tindra över dan till en av öarna i natur reservatet, Prickley Pear Cays. Vilken fantastik ö!!

Efter några dagar seglade vi tillbaka till Marigot bay på ST Martin. Dicks vänner Bosse och Helene var tillfälligt i Marigot bay, vi träffades och var ute på middag därefter var det drink på båten som dom vaktade. En jätte stor segelbåt, Swan 82. Vi fick rundvandring allt var stort där vi fick en trevlig kväll. Några foton nedan har vi fått från Dick och Eva.

När vi seglade från Anguilla fick Lars inte ut Genuan det visade att det var brott på 7 kardeler på den 19 trådiga förstags vajern. Vi fick beställa ett nytt. Det var inte billigt det som var positivt var att Lars var där på fredag och fick ett nytt dagen efter på lördag. Lars och Dick slet i 2 dagar sedan var den nya på plats. Tack Dick för hjälpen!! Dick och Eva hade bokat hotell de sista 2 nätter men den sista kvällen var vi ute och åt. Nu var det dax och säga hejdå. Vilka härliga, mysiga, roliga dagar vi fick tillsammans. Dick och Eva är inte några båt folk men dom klarade det med bravur.

ANGUILLA

22-11-24 – 23-01-17

DEL 1

Bilden visar våran fripassagerare, tyvärr så ramlade den i vattnet av utmattning och försvann. Innan vi lämnade Bonaire hade våran watermaker vatten fått mer och mer smak av salt. Lars hade mail konversation med Schenkers support och dom rekommenderade att vi skulle mäta salthalten i vattnet med ett speciell mätare, vi hade tur att Sus och Regan på Misty Blue hade en mätare som vi fick låna. Det visade att vi hade för hög salthalt nivå och att vi inte skulle dricka vattnet. Det var membranet som hade klappat i hop och det fanns en återförsäljare i ST Maarten som vi kontaktade och beställde ett nytt det var inte billigt. Vi hade redan beställt en ny propelleraxel och lagret som vi köpte när vi var hemma det skulle också bytas. Vi hade också beställt en vindgenerator för vi såg att vi behövde mer energi till tvättmaskinen och watermakern annars klarade solcellerna försörjningen av frys, kylskåp, belysning mm. Det blev ett stort hål i våran buffert. Det kändes inte kul. Vi såg att det skulle vara okey väderfönster för att komma norröver och vi förberedde att gå i väg med att fylla upp tankarna med diesel och vatten. Vi köpte även dricksvatten. Vi kunde använda watermakers vatten till allt utan att dricka det. Vädret sa att vi skulle få sydostlig vind och att vi kunde segla närmare den södra karibiska övärlden. Våra vänner på Trivento och Misty blue skulle också gå samtidigt och det kändes tryggt. Det skulle ta ca 6 – 8 dygn. Vi började segla men den sydostliga vinden försvann och vi hade mer och mer nordostlig vind och med strömmen som alltid är västlig 1 – 2 knop. Vi fick hjälpa till med motorn försiktigt dels att vi skulle spara bränsle och vi kunde inte gå för höga varv med motorn pga. propelleraxel. Våra vänner har båtar som kan segla högre mot vind och dom kunde använda normal varvtal på motorn. Dygnen gick och vi kändes oss mer och mer frustrerade, vi kommer aldrig fram. När vi avlöste varandra och såg att vi inte hade kommit närmare målet så var inte humöret på topp. Tindra är ingen båt som man kryssar med, hon protestera hej vilt. Det kändes som att vi kom närmare tillbaka till Bonaire. När vi började närma oss Puerto Rico så såg vi att vi inte kunde gå längs södra Puerto Rico för den amerikanska gränsen låg så långt ut och vi vågade inte gå närmare för vi hade inget B visum som man måste ha för att kunna segla på amerikansk vatten. Det sista dygnen skulle vi få nordlig vind, vad bra sa vi då kan vi segla mot BVI och sedan vända till ST Maarten och såklart att den nordliga vinden inte kom. Pust!! Efter nio och halvt dygn kom vi äntligen fram till ST Maarten (holländska sidan) så trötta men jätte glada att vi var framme. Det var en mycket tuff segling. Tur att vi alltid förbereder extra mat om det skulle ta längre tid. Den här seglingen upptäckte vi 3 läckor och att ett par lanternor hade slutat fungera pga. att det hade kommit in vatten och ankaret fram hade inte suttit fast tillräckligt när hon dök i dessa höga vågor. Den första veckan fick Lars laga läckorna, byta membranet till Watermakern och alla våra saker fanns på plats med det var lite strul det känns inte bra att betala allt och man vet inte om man får sakerna, det är mycket pengar.

Nu kom vi till dagen när Tindra skulle upp på land. Vi hade bokat tid på varvet, TOBY på den franska sidan. Detta varv kan man jobba själv med båten. Varvet var mycket bra, faciliteterna var rena och ägarna var mycket tillmötesgående och proffsiga. Det var afterwork varje dag omkring klockan 17.00 det var kul och träffa andra och ägarna var också med. Vi var inte med varje dag det orkade vi inte. Byte av propelleraxel gick bra men 1 vecka går fort och vi fick förlängt med 2 dagar. Vi fejade och tog bort rosten, gardinerna och alla filtar tvättades i deras tvättmaskin. Det var så skönt att allt blev fräscht. Vi blev följständigt uppätna av myggor som tyckte det var smaskens på våra svettiga kroppar det var så varmt. Innan vi lade oss var Lars på mygg jakt det var hur många som helst fast vi hade myggnät överallt. Vi var i alla fall nöjda när Tindra kom tillbaka till vattnet. Nu var det dagen före julafton, vi städade och handlade inför julen. Det blev ingen jul för mig, Cathrine, jag fick fick hög feber och det vi misstänkte kunde vara covid, influensa eller denguefeber. Några myggor som vi tog död såg vi att dom var randiga på kroppen det är inte alla myggor som bär dengue men det ger typ influensa symptomen.

Jag blev bra och nu var det några dagar kvar innan våra vänner Eva och Dick skulle komma den 30 december. Det blev städ och handling. Första natten hade dom bokat hotell och dom kom till oss i Marigot bay på nyårsafton. När dom kom var det lunch med skumpa och mycket bad och senare var det 3 rätters middag och nya året firades med skumpa sedan stupade vi i säng. Våra gäster var så trötta med den långa resan, tidzonen och deras första dag blev väldig lång.

Nyårsdagen gick vi en lång promenad upp till fortet St Lois. Promenaden avslutade med glass i själva centrum och kvällen blev det grillning och senare på kvällen var det ett stort fyrverkeri. Vi låg så nära där dom sköt upp raketerna det var lite otäckt med allt papper och aska som föll ned på Tindra. Dagen efter var det stor städ av däcket.

Följande dagar var det utflykter, bad, slappa på däck, restaurangbesök, segling till ön Anguilla mm. Vi åkte bussen en dag till Maho beach där flygplatsen ligger så nära stranden att man kan stå under planen när dom går ner för landning. Dagen avslutade med att äta ute i Marigor bay, waterfront. Det var 4 mycket trötta själar men vi var mycket nöjda med dagen. Det var spännande att se alla dessa små och stora flygplan som var så nära och att åka bussen.

En dag tog vi också bussen till på ST Maartin på den holländska sidan huvudstaden, Philipsburg. Där alla stora kryssnings fartygen lägger till. Det blev lunch på stranden och bad. Dagen avslutade med rom punch.

22-10-22 – 22-11-23

Vi var åter tillbaka till den underbara ön Bonair. Vi fick känna av vädret som var mycket nyckfull så kallad revers (omslag), vinden blev västlig. Vi låg på boj den innersta raden och viken var helt öppen mot väst, när vinden vände låg Tindra med aktern in mot stranden och det var ett korallhuvud under rodret. Det var skrämmande!! Det varade till och från i ca 10 dagar. Vi fick gå ut till klein Bonair, grann ön och fick vänta tills vinden vände dessa gånger var det inte så mycket vind och vågor. Ett tillfälle fick vi lägga oss i hamn i 4 nätter det blåste och det blev stora vågor som dundrade in över waterfront. Det var några båtar som stannade kvar och vi såg hur dom gungade och det såg inte roligt ut. Vi fick även ett dygn med mycket regn, åska och blixtar. Himlen lyste upp och vi hade aldrig sett så många blixtar på samma gång. Först var det skrämmande och sedan upplevde vi det som vackert. Vi hade sällskap av Yolo med Sebastian och Ulrika, vi fick härliga dagar tillsammans, vi träffade hos varandra och spelade spel, vi tog promenader, vi tog Tindra ut till Klein Bonair och snorklade, vi hade en dag i själv tvätteriet mm. Efter några dagar kom Trivento, Misty Blue, Elixir. Gänget var samlad, vi var på Baren Kanti Awa snack där vi hade egen mat med oss, vi kunde använda grillen som ägaren startade upp. Vi dansade, åt gott och drack gott. Här träffade vi också en svensk som lång seglade för många år sedan som fann kärleken och bosatte sig här. I dag är dom skilda och han är kvar med sin rörelse och så har han nära till sina barn. Lelle var så glad att få prata svenska och vi fick mycket information. Vi, gänget var också ute och åt. Vi fick även känna av att julen som var antågande här pyntades det med julsaker, ljus överallt och det kändes jätte konstigt, det var varmt ca 30 grader med palmer, tjattrande fåglar. Det var härliga veckor och det blev ett slut här också för vi hade tid på ST Martin för upptagning av Tindra samt att våra dagar tog slut för att kunna vistas i landet. Våra vänner, Dick och Eva som skulle komma till oss på nyårsafton. Vi sa hejdå till Bonair, vi trivdes här, vi träffade gamla och nya vänner, hela ön var så mysig.

VI AVSLUTAR BONAIRE MED FILM FRÅN REGN OCH BLÅST DET ÄR INTE ALLTID SOLSKEN OCH FILM FRÅN DEN HÄRLIGA KVÄLLEN MED GÄNGET PÅ BAREN KANTI AWA SNACK DÄR VI TJEJER DANSADE.

22-09-27 – 22-10-22

Resan till Curacao gick bra planet var lite försenad men dom flög in tiden och landade i tid. Vi flög jätte tidigt och vi startade klockan 05.00 med att äta kanske den sista kanelbullen på ett tag. Det är för varmt för att baka bullar. Det är alltid svårt att sova på planet man är en aningen trött och så har man också tidszonen. Vi fick alla våra väskor. Vi hade mycket med oss, 1 extra väska och Inger hade sin stora resväska. Det var inga problem med tullen. När vi gick ut från flygplatsen så slog hettan i mot oss, så varmt. Vi hade bra väder när vi var hemma men det var några grader kallare. Vi fick tag i taxi och vi stannade vid en mataffär så att vi kunde handla lite grann, vi hade inget hemma. När vi kom till Tindra och öppnade, det var som en ugn men allt var jätte bra med Tindra. De första dagarna på förmiddagarna packade vi upp och stuvade undan sedan fixade vi lunch. Vi packade i hop lunchen och badkläder åkte med dingen till stranden det var ljuvligt att hoppa i vattnet så klart och vi kunde även finna lite skugga på stranden. Vi förlängde hamnplatsen i 7 dagar.

Efter några dagar på måndag hyrde vi bil för att utforska ön. Lars hämtade bilen och när han kom tillbaka så åkte vi till Hato grottan. Vi hade tur för det var en guidade tur inom när tid när vi kom fram. Först hade vi lite tid att gå runt i parken. Hato grottan var i tidigare dagar förrymda slavarnas gömställen där dom kunde vistas i månader. Innan slavarna kom så var grottorna bebodda av Arawak indianer. Man kan se teckningar och hällristningar från indianerna, 1500 gamla. Vi fick se många stalagmiters och stalaktiters och många har fått namn så som pirathuvud, havssköldpadda.

Vi avslutade med glass. Mumsigt!!

Dag 2 tog vi en tur in till stan. Vi visade Inger Willemstad. Vi gick runt och såg b.la Emmas bro, marknaden ute och inne, målningarna, vi åt lunch ute.

Dag 3 och 4. Dag 3. Var det regnskurar som nästan avlöste varandra mer eller mindre hela dagen och vi stannade hemma. Tråkigt när man har hyrt bil men vi hade det mysigt i alla fall. Dag 4. Åkte vi först runt och tittade efter tvättmaskin för våran har programväljaren gått sönder. Vi hittade ingen med de mått vi sökte efter. Vi stannade och badade på stranden Daaibooi. Efter några dagar fick Lars i gång några av programmen i tvättmaskinen.

Dag 5 åkte vi runt den ostliga rundan i Christoffelpark och vi besökte också Savonet museum. Rovfågeln Caracara gick på vägen i parken dom trodde att dom ägde vägen och sprätte som hönsen gör för att söka efter mat.

Efter bilturen avslutade vi med rundvandring på Savonet Museum och åt våran lunch. Savonet landhus är mest bevarande plantage hus i Curacao, byggdes cirka i början av 1700 talet. Här arbetade 242 slavar under slav perioden och relationen till ägaren av plantagen var mycket bra.

Vi avslutade dagen med bad, stranden Lagun. Dessa giftiga träd fanns på stranden och det började regna, då ska man inte vara under trädet. Det var bara för oss att packa i hop våra saker. Vi hann vara en stund badade och snorklade.

Dag 6 regnade det från och till så vi hoppade över stranden och åkte till ett större varuhus och avslutade med pizza i Willemstad.

Måndag lämnade vi tillbaka bilen och lämnade hamnen. Seru Boca marina var bra och skyddad men hamnen låg avsides och man måste ha bil. Vi åkte ut till Spanish water och ankrade. Den sista veckan innan Inger skulle åka hem, åkte vi med dingen in till stranden och badade varje dag och vi tog med oss lunch. Våra svenska vänner Ulrika och Sebastian kom till Spanish Water efter dom har varit hemma och på varvet. Jätte kul. Efter någon vecka kom Elixir. Det var så roligt att träffas igen. Vi saknade bara en svensk båt, Trivento. Vi hann inte träffa dom innan vi lämnade Spanish Water. Vi hade sun downers, var på bar/restaurang för oss seglare. Vi åkte i väg och handlade med bussen. Vi tog promenader före frukost innan det blev för varmt. Så kom den jobbiga dagen när Inger åkte hem. Tiden gick alldeles för fort. Vi har haft fantastiska, mysiga, roliga veckor det blev 6 veckor som vi har varit tillsammans, tre veckor hemma och 3 veckor i Curacao. Det kändes jätte tomt när Inger åkte hem.

När vi var hemma så kom vi på att vi ska räkna hur många dagar vi hade kvar i Curacao. Vi får vistas i landet i 90 dagar och hem resan förlängde med några dagar. Det tänkte vi inte på när vi bokade resan tillsammans med Inger. Våra dagar tog slut par dagar efter Inger åkte hem, 20 oktober. Dagen efter tog vi bussen in till Willemstad och checkade ut. Lördag den 22 oktober seglade vi tillbaka till Bonair där vi har några dagar kvar, här kan vi också vistas i 90 dagar.

22-09-03 – 22-O9-27

Har du saknat oss? Äntligen kommer det nytt inlägg. Tiden går alldeles för fort. Vi var hemma i 3 veckor. Innan vi åkte hem så var det mycket vi ville fixa som jag skrev i förra avsnittet, Curacao. Vi hann även måla under några durkar det blev så rent och vitt. Det var några check på do listan. När vi var tillbaka till Curacao så hade vi Lars syster med oss. Vi har seglat tillbaka till Bonaire, där vi är nu. Vi ska förbereda den längre seglatsen till ST Martin. Vi kommer ha många vänner på besök, vi ska ta upp Tindra på ST Martin mm. Det här är långseglarens värld alltid något att fixa eller göra eller få besök. Besöken är jätte roligt att se framemot och man får dela vårat äventyr med Tindra tillsammans med familjen och vänner. När vi får besök då har vi också ledigt.

Så kom dagen vi skulle flyga hem, det var lite pirrigt. Vi lämnade Tindra i hamnen som vi hade bokat plats hade vi stängt allt, hade vi lagt ut alla tampar, hade vi tagit in allt löst från däck mm. Vi fick meddelande från KLM som vi flög med att våran flight var försenad med 2 timmar och vi missade flyget från Amsterdam, Schiphol till Göteborg. KLM löste det jätte bra vi fick ett flyg kl. 12.00 samma dag. Äntligen kom vi hem, Göteborg där Fredrik och Jossan mötte oss. Vi åkte hem till dom bara myste det var många, många kramar. Jossan hade fixat 2 högar med handdukar, lite av varje, först duschade vi det var så skönt efter den långa resan därefter fick vi fika med kanelbullar, riktig mjölk, bröd, pålägg, en jätte stor godispåse mm. som dom hade frågat oss vad vi saknade mest. Våra godingar. Därefter körde dom hem oss till Lars syster, Inger till Tjörn där blev det också kram kalas.

Vi hade nästan något varje dag det var läkarbesök, tandläkare besök, vi ville träffa så många som möjligt. Vi sprang i affärer kompletterade våran garderob och handlade till Tindra.

Våra båt vänner hade ordnat träff i Skärhamn. Vännerna kom med båt och bil. Börje kokade musselsoppa, det var dryck, och vi fick även firat Börje med kaka, ballonger och sång. Vi fick en sådan härlig, mysig eftermiddag och kväll. Vi kunde sitta ute länge, vädret visade sig vara också på mycket gott humör. Det var fantastiskt att nästan alla kunde komma det var bara Lena som var upptagen.

Vi hade en underbar dag med min syster Lisa, hennes man Stefan, systerdotter Sara, Luna deras hund, vi besökte pappa. Vi tog en promenad och fikade. Vi avslutade dagen hemma hos Sara och Jonatan där vi också träffade Jonatan. Vi fick en mysig kväll med thai mat och vin. Det är alltid svårt få till en dag där alla kan komma. Vi saknade Jossan, Fredrik och Emilia.

Vi fick en härlig båt tur med Silvervåg, Anne-Beate och Börje. Båt turen började i Lysekil till en vik där vi ankrade och åt lunch. Vi fortsatte till Vasholmarna utanför Grundsund. Där Börje fixade rökt lax till midda, det var jätte mumsigt. Vi fick en fantastisk dag på sjön, solen lyste och det var nästan ingen vind.

Vi fortsatte våran roadtrip till Carina och Peter. Vi startade med en drink på altanen och sedan fick flytta in där vi fortsatte med räkor och vin. Vi som längtade efter räkor det var så gott. Det var också en så mysig kväll. Vi sov över och nästa dag fortsatte vi till Hemsjö till min morbror Lars och moster Karin där vi fick hembakade kakor och bulle såklart kaffe till. Det var också en jätte mysig stund. Vi fortsatte efter till mamma och Allan till Magra utanför Alingsås där vi också fick en mysig stund. Tyvärr fick vi inga kort tagna hos mamma men hos morbror Lars och Moster Karin.

Jag tog bussen till pappa utanför Borås och sov över. Vi tog en promenad, jag gjorde god middag till pappa som vanligt pratade vi jätte mycket om allt och inget och skrattade. Nästa dag hämtade Lars mig. Det var så mysigt att träffa pappa.

Vi fortsatte våran roadtrip till Inga-Britt och Roger där vi startade med lunch, Inga-Britts äggost och hembakade tunnbröd. Efteråt tog vi en promenad och avslutade dagen/kvällen med middag, när producerad kött, potatis och grönsaker och vin. Det var så gott. Alla skämmer verkligen bort oss.

Vi avslutade våran road trip till Eva och Dick hos deras kolonistuga i Välen. Vi kom på eftermiddagen och vi startade med lång promenad sedan bubbel. Här fick vi också en jätte god middag, dryck och efterrätt. Det var också jätte mysig och gott. Här glömde vi också bort kameran.

Jag hann även träffa tjejgänget alla kunde komma fast det var en vardagskväll. Vi hade så mycket att berätta och kvällen gick så fort det var härligt att träffa alla. Vi fick också träffat Lars systerdotter, Therese med familj där vi också fick middag och en mysig kväll. Vi träffade även Angelika med familj som vi fick en mysig stund och lunch. Veckorna, dagarna gick alldeles för fort nu kom den jobbiga dagen att säga hejdå till Jossan och Fredrik. Inger behövde vi inte säga hejdå riktigt än, hon följde med tillbaka till Tindra och hon stannade i 3 veckor i Curacao. Vi skulle flyga tidigt och vi sov över på Landvetters flygplats hotell. Där vi fick en hejdå stund på kvällen med Jossan och Fredrik. Vi skulle gärna hunnit träffa fler men tiden räckte inte till.

TACK ALLA, FAMILJEN, VÄNNER FÖR MAT, DRYCK, HUSRUM, LÅN AV BIL MM. VI BLEV JÄTTE BORTSKÄMDA. VI FICK MÅNGA, MÅNGA FINA MINNEN MED OSS.

2022-06-28 – ???

MÅSTE VÄGEN TILL CURACAO GYNGA SÅ ???

Nu har det gått några veckor sedan vi skrev. Seglingen från Bonaire 220628 var riktig härlig segling och det var skönt att få röra på sig. Det tog knappt 8 timmar och det blev 39,1 M. Vi rörde på oss 2 dagar tidigare än vad vi hade tänkt oss, det var en storm som rörde sig i riktning mot Bonaire då vill man inte ligga där på boj, när vinden kommer från sydvästlig riktning. Dagen efter vi hade kommit till Curacao förberedde vi oss för stormen med extra ankare och såg till att allt var okey på ut och insidan. Vi väntade, väntade på stormen det blev inget bara 5 m/s. Vi blev så klart glada att stormen uteblev. Det är alltid spännande att komma till ett nytt land. Man letar upp tullen, immigrationen och hamnkontoret. Vad är det för regler som gäller för detta land och vad finns det att göra. Här i Curacao får man bara ankra i Spanish Water och det är uppdelad i olika områden. Ankar tillståndet kostar ca 300 kronor och gäller i 90 dagar. EU medborgare får vara i landet i Curcao i 3 månader, 90 dagar därefter kan man ansöka ett speciell tillstånd som skulle kosta cirka 5 500 kronor för oss två. Man kan ankra 3 nätter utanför Spanish Water och då måste man ansöka nytt ankringstillstånd för dessa 3 nätter och det är speciella vikar som man får ankra och man får ange datum och plats. Det kostar samma som 90 dagar, 300 kronor. Med tanke på prissättningen så är det ganska tydligt var Curacaos myndighet vill ha oss besökande seglare. Vi tog bussen till Willemstad som är Curacao huvudstad och från buss hållplatsen fick vi gå ca 25 minuter till immigrationen och hamnkontoret därefter tillbaka i själva stan där tullen ligger och man måste göra den ordningen för att slippa gå tillbaka den långa vägen. Det var inte lätt att hitta men vi fick se mycket av Willemstad och alla dessa härliga målningar som vi såg inne i staden och efter vägen. Vi åkte bussen några gånger till Willemstad. Det är en charmig stad med små gränder, barer restauranger och målningar överallt. Curacao tillhör nederländska Antillerna och är 61 km lång och 5 till 14 km bred. Valutan är ANG (Antillean Guilder) och man kan använda dollar.

Lars har bestämt att propeller axeln behöver bytas för det är stora vibrationer i båten. Vi började redan på Bonaire att prata med båt tillbehörs affären, Budget Marin. Dom sa att leveranstiden var några veckor och det skulle beställas från ST Martin den större Budget Marin och att det skulle kosta några tusen i frakt. Det tackade vi nej till för vi skulle inte vara kvar på Bonaire och vi trodde att det skulle vara lättare på Curacao som är en större ö och även få en upptagningstid. Vi bestämde också att beställa en vindgenerator för vi behöver extra energi/laddning när vi tvättar och när vi gör vatten annars räcker solcellerna. Dessa tillfällen startar vi motorn och det kan vara skönt att slippa för det blir så varmt och det är inte skonsamt för miljön. Här blåser det konstant omkring 10 m/s och det skulle snurra mer eller mindre hela tiden. Här på Curacao var det ännu längre leveranstid. Från Curacao marina har vi inte fått svar för upptagning av Tindra. Vi bestämde och skickade mejl istället till ST Martin där fick vi upptagning mitten av december och sakerna finns på Budget marin. Vi har lärt oss att man får ha en stor portion tålamod och att det kan ta veckor och hoppas att man får något besked. Här får man räkna med att man inte får någon bekräftelse på att dom har fått mejlet. Man får själv jaga och vara kreativ. Det tar mycket tid att söka och därefter skicka mejl eller ringa. PUH!! Det här kan man bli skogs tokig!! Nu har Lars justerat så att det inte vibrera så mycket och det är inga problem att köra Tindra. Samtidigt när vi håller på med detta så klappar start batteriet ihop det var bara köpa ett nytt start batteri och Lars fick även flytta batteriet med allt som det innebär med nya kablar och snickra, troligtvis var det för varmt på dess gamla plats. Under tiden när Lars håller på med detta så börjar jag göra rent lådorna i salongen för det var dags att göra det. När jag kommer till den sista lådan så fann jag en stor, fet kackerlacka det var inte kul, jag som har skräck för dessa läskiga insekter. Troligtvis har den flugit in och vi har inte funnit några mer. Det var att fortsätta städa bakom allt och i lådor och skåp. I lådorna i salongen och under diskbänken la vi gift och satte ut kackerlacke hus. Vad gjorde vi mer under dessa veckor. Vi arbetade av på to do listan. Lars fixade en läcka, fuktproblem på baksidan av kyl och frys, skrapade rent skrovet under vatten linjen det växer otroligt fort och mycket, mm. Jag fortsatte göra rent lådor och skåp, tvättade, mm.

Vi hade allt ledigt emellan och inte bara jobbade. Vi besökte Willemstad mangrove park. Det var mycket intressant att se hur djur och växter livnär sig i mangrove skogen deras ekosystem. Vi avslutade med lunch och tog bussen tillbaka till Tindra. Det är jätte kul att åka med lokal bussen man ser så mycket.

Vi prövade att dansa salsa jätte kul och det är en sådan härlig, rytmisk musik. Det var ett seglar par från Holland som höll i detta mot en mindre peng.

Varje tisdag och torsdag är det cruisers kväll på två olika restauranger och barer. Vi varierar och går en gång per vecka det är jätte kul att träffa andra. Jag tränar 1-2 gånger i veckan som en annan seglare håller via Google meet. Det finns bra promenad vägar runt om i Spanish Water och det försöker vi promenera då och då. Vi badar i havet utanför Spanish Water som är mycket finare vatten och strand. Det tar oss ca 5 minuter att ta oss till stranden.

Varje måndag och torsdag är det gratis buss för oss seglare som tar oss till en större mataffär, Vreugdenhil och en kort promenad finns också Budget marin. Mycket bra och bekvämt. Det finns en mataffär ca 35 minuter promenadväg från hamnen den är lite dyrare och det finns inte så stor sortiment men som är ett bra komplement om man behöver handla.

Vi firade våran kristall bröllopsdag det var en mysig dag och kväll. Man är lycklig för varje dag man har varandra och kunna upptäcka världen tillsammans, våran dröm som vi har haft i många år. UNDERBART OCH FANTASTISKT!!

Vi tog en längre promenad runt berget som vi ligger nedanför. Vissa ställen var det igen vuxet och taggar överallt.

Så här ser seglar livet ut det är inte semester jämt utan det är fix och vardag också, men en fantastisk sätt att komma till och upptäcka nya platser, naturen och möta alla dessa seglare och lokal befolkningen.

2022-05-07 – 2022-06-28

Nu är det dags att segla i väg till nästa ö Curacau. Vi lämnar Bonair här har vi trivts och tycker mycket om ön. Det här fantastiska klara vattnet i alla dessa blåa nyanser. Det är som ett stort akvarium. Alla trevliga seglare och invånare som vi har träffat. En mycket layback ö. Vi har aldrig badat och snorklat så här mycket som vi gjorde på Bonair. Det som vi tyckte synd är att det saknas buss. Vill man utforska ön så är man tvungen att hyra bil, ön är inte stor, mycket mindre än Öland. Vi firade att vi hade varit ute och seglat 1 år, 9 juni. Vi skulle gå ut och äta men det blev inte som man hade tänkt sig. Vi blev förkylda med huvudvärk, ont i halsen mm men vi tog och skålade med gin och tonic det var inte helt fel. Det vi kunde sammanfatta är att vi har varit i 19 länder och öar. Vi har upplevt och sett så mycket och vi kan inte säga vad eller vilket som är bäst, för alla länder och öar har sin charm och vissa har mer trivsel faktor. Det är många gånger man får nypa sig i armen att få uppleva allt de här tillsammans det är så otroligt ynnest och lyxigt. Vi har gått med i klubben OCC cruising club och vi fick vara med på en av deras träffar som var på en bar. Det var jätte roligt och att få träffa likasinnade. Vi har träffat så många härliga människor som vi troligtvis kommer träffa på igen och har haft och varit på sundowners.

Vi lyxade till att hyra bil i 3 dagar. Det flesta uthyrnings firmorna hyr inte ut sina bilar mindre än 3 dagar och så fick det bli 3 dagar, det var inte billigt. För att kunna besöka nationalparken måste man hyra en pickup, jeep det är inte vilken bil som helst som man får köra i nationalparken för det är inte asfalterade vägar utan gropiga, sandiga och grusiga vägar. Första dagen körde vi söderut och såg de enorma salt dammarna och saltet som dom exporterar. Här färgas vattnet rosa-röd, färgen kommer från mikroorganismer. Salt kristaller bildas när avdunstning sker, det tar några månader beroende vind och temperatur. Här finner man de fridlysta flamingos dom föds gråa och efter när dom växer och äter av mikroorganismerna så blir dom också rosa. Förr i tiden använde man slavarna att sköta dessa salt dammarna och dom fick bo i små, låga, trånga hus.

Vi fortsatte vår färd och stannade vid fyrarna Willemstoren och Spelonk, lagunen Lac, en stor grotta med stalaktiter. Vi körde även igenom ett stort område för att följa mer eller mindre kusten och det var vägar överallt, riktiga off road vägar, någon enstaka skylt. Vi hade hjälp av google maps, i bland hade vi ingen täckning och fick gissa oss vilken väg vi skulle ta. Riktigt spännande och här finns det enstaka hus som folk bor i. Vi sa att här skulle vi inte vilja bo tänk när det är mörkt, ingen belysning. Det är som ett stort labyrint. Hur hittar man hem?? På vägarna springer åsnor, getter och ödlor saktar man ned farten för getterna och åsnorna så är det någon som vill se om vi har något ätbart i bilen.

Dag 2 och 3 körde vi i nationalparken Washington Slagbaai. Dag 2 tog vi den stora rundan den har ca 2, 5 timmar körtid plus alla stopp. Första stoppet var playa Chikitu, där vandrade vi i 1,5 timmar i öken landskap med olika kaktusar, stannade och tittade på ett större blås hål, det är när vågen trycks upp genom en grotta, jätte spännande.

Dagens höjdpunkt var när vi stannade och gick till en liten vatten damm där fåglarna kom och drack sitt vatten även andra djur. Vi satte oss på en stock och var alldeles tysta efter ett tag såg vi en leguan och två caracara, rovfåglar så nära och andra fåglar. Vilken tur vi hade och vi var så glada.

Vi avslutade dagen med snabb bad och när vi gick tillbaka till bilen så åt vi äpple och slängde en bit av äpplet plötsligt rasslade det till och där kom några leguaner och andra ödlor. Jag hoppade snabbt in i bilen.

Dag 3 tog vi den lilla rundan den har 1,5 timmar körtid plus alla stopp. Vi startade tidigt och vandrade uppför Bonaires högsta topp Brandaris, 241 meter. Därefter badade och snorklade vi.

Den lilla ön, Klein Bonair har vi varit några gånger med Tindra och Inger. Inger våran dinge kan man åka över när det är mindre vind för man har motvind när man åker tillbaka. Här har vi badat, promenerat, snorklat.

Midsommar kom och vi fick tag i holländsk matjessill som smakade bedrövligt det fick gå till fiskarna. Vi gjorde några lyckliga. Det var också dyrt. Det var en chansning!! Vi fick även tag i gräddfil, lök, norsk knäckebröd och jordgubbar det var i alla fall gott och annat smått och gott. Det blev en liten nubbe till som vi hade fått i ett paket med små flaskor med olika sorter i avseglingspresent.

Vi lämnar Bonaire med saknad i våra hjärtan. Vilken ö!!

2022-05-07 – ???

Oj vad tiden går fort. Vi tar det från början när vi förberedde på Fort de France på Martinique. Vi hittade allt som vi ville ha bunkrat. Vi var redo för den längre seglingen till Bonair, 3 maj 2022. Det tog 3,5 dygn och 504 Nm. Vi fick en fin segling med vind NO-O, 8-12 m/s, 1-2 knop medström. Vi kom snabbt in i sov och ät klockan eller kanske vi har börjat bli vana med det längre sträckorna och de ojämna vindarna. Vi kom fram vid midnatt och det är jobbigt att komma fram när det är mörkt och här på Bonair får man inte ankra utan det är bojar som gäller eller hamnen. Bojarna är utlagda utanför Kralendijk och det är placerade i en inre och yttre rad. Det är inte lätt att hitta en boj och inte i mörker, tur att vi hade vänner som var redan på Bonair. Elixir med Håkan och Karin ropade upp oss på VHF att det fanns en ledigt boj bredvid dom. Tackar sa vi och hittade dom på AIS. Plan B var att hittade vi ingen boj så skulle vi gå in i hamnen och vila några timmar och sedan gå på jakt efter en boj.

Bonair är en fantastisk ö och som ha en liten ö, Klein Bonair bredvid sig som tillhör national parken. Man betalar för att kunna besöka national parken och hit tillhör bl.a. Klein Bonair som är ett fantastiskt snorkling ställe. Vi ligger i ett stort akvarium med kristallklart vatten. Det är ett paradis för dykning, snorkling och det finns många dyk centra, om vill man ta certifikat, fylla på tankarna och mycket mer så finns det många att välja på. Vi snorklar och efter par gånger vad vi också sålda det är en otrolig värld under ytan och alldeles tyst. Fantastiskt!!! Bonair är en liten ö med ca 20 000 invånare som ligger ca 50 mil från kusten Venezuela. Det är 3 öar, A = Aruba, B= Bonair, C = Curacao som ligger utanför orkan bältet. Det är en nederländsk ö men inte medlem i EU. Många av husen är målade i alla kulörer. Det finns målningar här och där. Infrastrukturen vet dom inte vad det är. Vägarna är jätte dåliga och inga trottoarer inga trafik ljus men bilar finns det och det är mest pickuper och suvar. Det finna bara en buss som man kan ringa till och fråga om den går till dit du önskar.

Det är skönt att stanna upp och nu har vi fått en mer vardag. Tisdag och torsdag har vi noodles det är vatten gympa med flyt korv och det är en amerikansk kvinna som håller i detta och gör detta gratis för oss cruisers. Onsdag kväll träffas vi bl.a. cruisers på en bar inte långt i från där vi ligger. Baren sätter på grillen och de som vill grilla, tar med sin egna mat. Vi har varit på ute bio och såg Maverick, Top Gun tillsammans med 4 andra båtar, holländsk, norsk, tysk och brittisk. Det var jätte kul och vi kommer träffas fler gånger. Vi har haft Elixir med Karin och Håkan bredvid oss och vi har varit på restaurang och där vad senare på kvällen salsa som vi försökte oss på, en minnesvärd kväll och dyr nota. Vi har haft knytis hos oss för dom har haft en ”byggnadsplats” hemma hos sig. Efter en vecka så fortsatte dom till Curacao för att lyfta Elixir och flyga hem. Vi har gått och gått, en promenad kallade vi fågel skådning. Det finns ca 200 olika fågel arter. Vi har hittat en bråkdel. När vi är inne och fixar är det som bak ugn fast vi försöker starta tidigt och fläktar överallt, så är det varmt, tur att vi har bad vänligt vatten utanför som vi kan hoppa i då och då eller ta en snorkel tur. Det växer mycket på Tindra och Lars försöker hålla igen, se nedan.

Här kommer några bilder på de fåglar vi har sett.

Här är några andra bilder från en annan promenad den här var jätte lång hiking och det var så varmt. På den promenaden såg vi många ödlor stora och små även färggranna.

Vi träffade ett svensk par Micke och Annika med deras båt Matilda. Vi åkte tillsammans till Klein Bonair med Tindra och snorklade. Vi band fast Inger, våran dinge vid bojen för att markera att den är upptagen och deras dinge fick följa med. Vi fick en härlig dag tillsammans med knytis till lunch.

2022-04-07 – 2022-04-25

Vi fick en fin segling från Martinique till Rodney Bay på ST Lucia. Vi har kanske lärt oss hur strömmen går och de skiftande vindarna från nästan inget till 14-18 m/s att vi har revat stor segel och justerar med Genua seglet. ST Lucia har varit franskt och engelskt blev oberoende egen stat, ö 1979. En mycket fin, frodig ö med de kända topparna Pitons som är rester från vulkaner. Människorna var mycket blandade, vi tyckte den norra delen var mer gäst vänliga och den södra delen var mer framfusiga, gåpåiga, det var fattigt. Många har levt på turister och med Covid som har härjat så har deras inkomst försvunnit.

När vi kom till Rodney Bay blev jag liggande i någon magsjuka, turist sjuka det var ingen hit. Jag behöll ingen mat eller vätska på 4 dygn men sedan sakteligen kom jag på fötter och fick krafter att träffa de andra, gänget som också var här och upptäcka Rodney Bay en fantastisk vik. Vi vandrade uppför bägge topparna på Pigeon Island en otrolig vacker utsikt över bukten Rodney Bay och vandrade runt i nationalparken, fortet på Pigeon island. Vi var ute och åt med de andra svenskarna, promenerade runt, snorklade, övade att köra dingen mm.

Vi fortsatte sedan till Marigot Bay här åkte man in i en lagun i Mangrove skogen. Det var en typisk turist fälla dom hade lagt på extra pengar på allt. Inget märkvärdigt. Vi var här en dag. Promenerade såg oss omkring, åkte in till baren. Nu har vi varit här.

Vi seglade till Soufriere som ligger syd väst och här finns de kända och mest fotograferade bergs toppar som är rester från vulkaner, här finns mycket att se och göra, vandra i de olika vandringsleder, bada i varma källor och det finns många vattenfall här på ST Lucia. Det är synd att staden inte är lika charmig här finns mycket fattigdom. Vi hade blivit förvarnad av att boat boys kunde vara mycket framfusiga och kunde även vara aggressiva. Vi hann inte mer än gå in i viken så såg vi att dom kom från alla håll. Grabbarna vill ha betalt för att dom hjälper till med tampen från båten till bojen och det är här som man får vara bestämd och göra upp priset innan. Det är en national park och park vakten kom och tog också betalt för att man ligger på deras boj. Våran boat boys var mycket trevlig, till mötesgående och charmig grabb. Här vandrade vi till en fors som vattnet var varmt och man kunde även bada i en bassäng med varmt vatten och med massa mineraler. Det var otroligt vackert med alla fåglar och växter i regnskogen. Vi snorklade också för första gången var dingen med oss när vi snorklade, Lars hade snöret runt sin handled så snorklade vi med strömmen. Det var inte lätt att hoppa i dingen efter man hade snorklat. Vi fick många härliga skratt.

Här kommer lite bilder från våran vandring upp till forsen med den varma källan och det var fullt med mineraler i vattnet. Det var i början av våran vandring som vi fick gå igenom ett område som är fattigt. Husen är ruckel, skjul kanske man ska säga om många av husen. Dom ropade på oss hela tiden med att dom hade taxi och kunde köra oss, sålde grönsaker, frukt och fisk, försökte ropa in oss till de olika barer som kantades av området som ligger vid vattnet. Det var jobbigt, vi kanske vänjer oss lite grann, inte att det helt går förbi det var mest barnen som jag, Cathrine hade svårt att se.

Vi lämnade bukten och seglade tillbaka norr ut till Rodney Bay. Vi fortsatte utforska Rodney Bay och tog en annan vandring. Den var säkerligen den jobbigaste vandring vi har gjort det var brant på några ställen som man fick ta hjälp av tampar. Mount Primard Trail, 5,4 km och den sista biten mycket brant men det var värld alla stegen när man kom upp.

Vi är tillbaka på Martinique för att bunkra upp europeiska varor och förbereda den längre segling till ABC Öarna för orkansäsongen. A=Aruba, B=Bonaire, C=Curacao.

2022-02-14 – 2022-04-07

1:A SÄSONGEN KARIBIEN

TIPS!!! trycker ni på bilderna nedan så får ni större format. Fortsättning, när vi hade kommit till Grenada, ST George. Gänget som var kvar i hamnen Port Louise hade bokat restaurang och vi var inte svår övertalande, vi följde gärna med. Det var också alla hjärtans dag. Fast vi kom 10 dagar senare så hjälpte Viking Explorers, Carlotta att klarera in oss i dessa covid tider. Efter feber tagning, visning av covid pass, Tindras papper och våra pass var vi officiellt inne i Grenada och vi kunde flytta från karantän bryggan till hamnplatsen. Vi hade sparat champagne som vi hade fått på våran avseglings dag och skålade för lyckad överfart inga större skador på oss eller på Tindra. Därefter plockade vi ordning lite grann och tog oss en ljuvlig dusch. Det var lite si så med balansen allting gungade. Det var jätte roligt att träffa de andra, maten var jätte god. Tyvärr hade vi fått ett bord bredvid ett par som underhöll gästerna med sång och spel. Det blev att vi inte kunde höra varandra, sångerskan var jätte duktig och hade fin röst men det kunde vi ha sluppit första kvällen. Vi ville höra hur de andra hade haft sin överfart. Sitta och äta vid ett bord som stod stilla och använda kniv och gaffel, porslin och glas det kändes lyxigt. Vi fick här också ett mycket fint välkomst paket från Viking Explorer och hamnen Port Louis.

De första dagarna städade vi på in och utsidan, promenerade in till George Town, där åt vi också lunch, badade i gästhamnens simbassäng, handlade, pratade med de andra i Viking Explorers. Vi fick en tankeställare när vi såg hur mycket plast det finns och vad vi hade samlat på oss under dessa dagar. Det var skrämmande och det är inte konstigt att vår natur och djur liv blir drabbade, så klart hela jorden.

Vi hade skeppsmöte om vad Carina och Peter ville göra och hur ska vi lägga upp de sista 2 veckor som är kvar tills dom måste flyga hem från Martinique, Fort de France. Det var mycket restriktiva här i de olika öar/länder gällande covid för att komma in i ett nytt land måste man visa ett negativ covid test, ett PCR från de avlämnade land/ö och det gällde under 48 timmar. Det var en business dom kunde ta vilka priser som helst. Vi beslöt att vi skulle ta en del av Grenada i några dagar. Vi hade varit här för 5 år sedan och vi ville komma till några nya platser. Från början trodde vi inte hade det skulle bli så här med covid när den började öka i november – december och alla restriktioner och PCR tester. Det kostade och när man kommer in ett nytt land så ska man även betala för seglings tillstånd. Vi ville inte betala vad som helst utan det fick bli Grenada och Martinique . De andra öar som vi ville också besöka får vi ta ett annan gång. Vi hoppas att allt snart blir normalt. Torsdag 17 februari gick vi söder ut på Grenada där det finns några skyddade vikar. Vi gick till viken innanför Hog Island, vilken fin vik, vi kastade ankare och här låg vi till på söndag 20 februari. Vi hade tänkt att vara här i 2 dagar men vi lyckades inte få bokad tid för PCR test förrän på måndag men det gjorde inget. Det var skönt att bara få vara snorkla, bada, åka runt med Inger våran dinge i de andra vikarna, grilla, dricka Rum Punch. Till Hog Island kan man komma med bil eller snarare jeep och man får köra över en bro som såg skraltig ut. På fredag hörde vi musik från ön Hog Island och vi fick höra att det var även i morgon, lördag. Vi åkte in på lördag och tog oss Rum Puch den här drinken är rom blandat med frukt juicer och baren hade färdig blandat i en dunke, okey sa vi och tittade på varandra de här är spännande. Människorna runt omkring vad en salig blandning, några var långseglare, några var länge seglare som hade blivit original som har säkerligen fått alkohol problem, båtarna såg ut därefter och andra ”vanliga” som hade hyrt båt. Undrar hur vi kommer bli??? Näää det tror jag inte. Baren hade elverk och där kunde man få enkel mat och dryck i olika sorter. Vi pratade med några stycken och det var en man som gjorde avtryck han kom från Boston och är 74 år som hade åsikter om b.la frihet och en kvinna som visste allt om de som bodde här i sina båtar det var en person som fixade och ordnade mycket förstod vi. Vi var välkomna att komma tillbaka. Här i dessa vikar kan man ligga och förtöja i mangrove skogen under orkan säsongen. Det är mycket sällan att orkanerna träffa här i sin bana över Atlanten innan de svänger norrut. Det var jätte kul att få se det här. Alla människor var så trevliga och pratsamma. Vi fick underbara och fina dagar.

Vi gick tillbaka på söndag och la oss på svaj utanför hamnen Port Louise och på kvällen åkte vi in till marinan och baren där vi kunde få gratis WIFI och kunde ringa hem. Det var mycket dålig täckning i viken innanför Hog Island. Måndag fick vi gjort PCR testet och därefter seglade vi till Tyrrell Bay, Carracou. Där kunde vi klarera ut oss och vi hade bett att vi skulle få resultatet till Peters mejl. Tyrell Bay var också en liten charmig by med lite barer och restauranger. När vi var här förra gången för 5 år sedan låg vi en kort stund i Tyrell Bay för vår värdinna Andrea bor här och skulle hämta lite kläder som hennes man kom ut med. Vi hade hyrt Andrea 1 vecka för att få tips med matlagning och inköp. Andrea gav oss också tips om vilka öar som var värda att besöka. När vi var på restaurangen så frågade Carina tjejen som serverade oss om hon visste var Andrea bodde och det visade att Andrea bodde mitt emot tjejen och hon visade oss också vägen. Vi gick till Andreas hus och knackade på, hon öppnade och tittade på oss. När vi förklarade för henne vilken båt hon hade träffat oss på, så sken hon upp och just då var hon upptagen men kommer vi tillbaka så var vi välkomna att besöka henne igen. Det är inte lätt att komma i håg alla människor på alla båtar som hon har arbetat på. Det var jätte kul att träffa Andrea. Här i Tyrell Bay strosade vi och var på restaurang.

Vi gick mer eller mindre runt hörnet och gjorde snabb visit på Sandy Island som vi har ett fint minne från förra gången vi var här. Vi snorklade och fick träffat par båtar från Viking Explorers som inte var kvar på Grenada när var där. Det var jätte kul att pratas vid och var dom hade för planer.

Vi fortsatte våran seglats till Martinique, 188 nm och det tog oss 2 dygn. Det var inte kul segling det var jätte jobbigt med mycket regn och strömmen mellan öarna satte oss mer och mer västerut. Det var också mycket vind, accelerations vind mellan öarna. Vi kom tillslut till Martinique och viken Les Anses D Àrlet här hade vi läst att vi kunde klarera in, det var ett nytt land för då måste man klarera in och visa det nya resultatet av PCR testet. Det var en charmig vik. När vi åkte in för att klarera in så stod det att det var stängt. Vi fick tänka om och undersökte var vi kunde klarera in som inte var så långt att gå till och inte för långt till flygplatsen. Vi ville ha några härliga sista dagar och kunna njuta, bada, snorkla innan Peter och Carina skulle flyga hem. Det blev ST. Anne. Vi var kvar till söndag 27 februari. Vi badade och strosade, vilken charmig pittoresk by.

På söndag eftermiddag gick vi till ST Anne och förbi klippan Diamant. På kvällen gick vi ut och åt. De få restauranger som finns var bokade för de var karneval Mardi Gras. Vi gick till en annan restaurang vid busshållplatsen där var också fullt men då tog ägaren fram bord och 4 stolar och satte oss på busshållplatsen. Vi blev firad i förskott. Vilka mysiga vänner. Måndag kunde vi klarera in och oron släppte, vi blev så besvikna vi behövde inte visa upp PCR testet som vi har haft sådana besvär med och det kostade dessutom 1200 kronor/person. Vi gick runt och strosade, handlade lite grann sedan åkte vi i väg för att snorkla och bada, vi hittade inte någon bra plats att förtöja dingen så det blev i stället bad för oss alla tre, Lars vaktade Inger, dingen vid stranden sedan var det packning för Carina och Peter. Vi åkte in tidigt för Peter och Carina hade pratat med turist byrån hur dom skulle få tag i taxi till flygplatsen och fick några telefon nummer som dom skulle ringa. Peter försökte ringa men fick inte tag i någon taxi det blev lite panik tillslut fick vi tag en taxi som kom körande, taxiföraren var upptagen men skulle komma tillbaka, han kom tillbaka efter en stund och plockade upp Carina och Peter. PUH!!! Det kändes jätte tråkigt att säga hejdå efter 8 veckor som vi hade varit tillsammans. Vi har haft så roligt och det blev bra på alla sätt och vis fast med covid och alla tester och grus i planeringen. Det kändes jätte tooooomt när vi kom tillbaka till Tindra.

Några dagar efter Peter och Carina hade lämnat oss tog vi det bara lugnt, vi var ute och åt, såg på Mardi Gras, tog tag i bloggen som jag ligger efter p.g.a inget internet mm. Lars fixade lite grann. För nu vi såg vi fram emot nästa besök våra vänner Börje och Anne-Beate som kom den 8:e mars. Det var så roligt att dom ville hälsa på hos oss. Våra härliga vänner!! Det här fick vi veta ca 2 veckor innan Peter och Carina skulle åka hem. Sedan efter några dagar flyttade vi till Marin du Marina och la oss på svaj utanför Marinan, vi hade hittat på nätet att det fanns Laundry som vi kunde tvätta alla säng kläder, större mataffär som låg nära hamnen som vi kunde handla, vi städade och vi fick tag i några saker som vi behövde till Tindra och vi åkte med Inger i en muddrad sjöväg inne i Margrove skogen till båt affären det var mycket spännande, frostade av kylskåpet mm.

Tisdag den 8:e mars, senare eftermiddag kom äntligen våra kära vänner och skulle stanna i 14 dagar. Första kvällen kvällen njöt vi bara vara tillsammans. ABB installerade sig och packade upp. Dom hade också massa saker med sig till oss som vi hade skickat på lista. Alltså man har så fina vänner, Peter och Carina hade en röd och svart plast mugg hemma som dom gav oss för våra muggar i samma färger hade gått sönder, dessa skickade dom med ABB, vilka sötnosar och (klädnypan som satt fast på Peter tröja). Vad kul!! Dagen efter gick vi tillbaka till ST Anne för att ABB skulle kunna ta första doppet och sedan visade vi ST Anne och åt lunch, handlade vad vi hade missat. Vi gick till tomat gubben han var en rar äldre krokig och böjd man som sålde lite grönsaker förstod ingen engelska men hela kroppsspråket var så vänligt och han log visade på mini räknare hur mycket det kostade.

Samma dag onsdag den 9:e mars fortsatte vi till viken Grand Anse D-Arlet , vi grillade, åt och drack gott. Morgonen efter började vi dagen med dopp och frukost sedan åkte vi in med dingen och promenerade till viken bredvid som vi hade varit med Carina och Peter, LesAnses D-Árlet. Det var lång promenad och varmt.

Vi frågade ABB vad dom ville göra och se som svar fick vi, bada, snorkla, fira våra födelsedagar, äta och dricka gott och vara tillsammans. Vi stämde in det var inte svårt att uppfylla. Vi bestämde att vi skulle gå till en ö söder om Guadeloupe, Terra-de-Haut med ett stopp i ST Pierre på Martinique. Här är några bilder från ST Pierre det är också en liten fin by med härlig marknad med kött, frukt, grönsaker, fisk, Krims krams och mycket mera.

Vi kastade loss vid lunch, söndag den 13 mars till Terre-de-Haut. Vi kom fram på morgonen, måndag 14 mars, klockan 7:30. Det blev 77,3 NM. När vi, jag och Börje hade vårat pass det var kväll och mörkt, vi gick för motor utanför Dominicas kust och vi kom söder i från så såg vi en båt längre fram som hade röd lanterna, babord den går säkerligen västerut sa vi, båten hade ingen AIS. Börje styrde mer in mot land för att visa att vi hade sett båten. Vi började närma oss mer och mer det är något som inte stämmer reflex mässig tar Börje tag i ratten och styr undan åt babord, vänster. Det var en större båt och vi funderade länge och sa nästa i korus hade inte båten den röda lanternan på fel sida. Man har sett många båtar som inte är tillräckligt utrustade för att gå i mörker. När vi kom fram vilade vi en stund och senare på dagen åkte vi in och åt lunch på baren där vi även fick WIFI. För här fanns det ingen täckning. Vi beslöt att vi skulle vara här till på torsdag den 17 mars. Vi gjorde utflykt till Fort Napoleons det var mycket varmt men det var värd alla steg, vilken utsikt. Vi utforskade Terre-de Haut gata upp och gata ner det var en genuin typisk liten turist by med charm. Vi alla tyckte om Terre-de-Haut. Här blev jag firad min 60-års dag från morgon till kväll. På morgon kom gänget in med sång , ballonger och kaka med ljus och dom hade fixat hotell frukost, äggröra, bröd, frukt mm. Vi tog promenad med lunch och avlutade lunchen med en drink på baren bredvid dinge dock. På kvällen blev vi firade våra födelsedagar av ABB med restaurang, Lobster och efterrätt en mycket mysig, fin kväll. Tack ABB. Jag fick så mycket fint, grattis hälsningar från alla håll och kanter de värmde gott i hjärtat. Från båtvännerna fick jag ett par jätte fina örhängen. Vilka härliga, mysiga vänner som fixar och donar till mig som är så långt borta. Min käre make fick jag en jätte fin klocka. Champagne från vännerna Claes och Anna. Tack så mycket till er alla. Allt var så fint och jag kunde inte önska mig mer.

Torsdag den 17 mars seglade vi tillbaka till ST Pierre på Martinique. Kom fram sent på natten, vi var så trötta. Vi somnade innan huvudet landade på kudden. Fick en härlig dag på ST Pierre.

Lördag den 19 mars seglade vi till viken Anse Noire som är mittemot Fort de France. Vi hade en härlig kväll. Söndag den 20 mars firade vi Lars 65 års dag, vi gav Lars, kaka med ljus, ballonger på sängen och vi sjung för honom. Vi snorklade och fick se en stor och en liten sköldpadda. efter snorklingen promenerade vi till viken bredvid och åt lunch. På kvällen skålade vi med champagne.

Senare på dagen gick vi till Fort de France och låg på svaj i bukten. Måndag 21 mars hade Börje fixat en utflykt med guide som körde oss runt på ön Martinique. Vilken intressant man så mycket han gav oss, om historia, han kunde mycket om frukter och träd, hade en härlig humor, härligt skratt. Av Guiden fick vi lektion hur bananerna, banan stocken växer, hur många sorter det finns och att det är faktiskt gräs. Det gjorde oss förvånade. Det var intressant. Vi var mycket nöjda med den här turen.

Vi var mycket trötta och jätte hungriga efter turen. När guiden hade släppt av oss tog vi den närmaste ute servering och åt sen lunch. Vi hade en mysig kväll. Usch vad dagarna går fort nu är det dags för ABB att flyga tillbaka till Sverige. Vi fick en fin dag tillsammans. Tisdag 22 mars packade ABB och när dom var klara så åkte vi in och åt lunch sedan hämtade Lars deras väskor och det var dags att säga hejdå. Det var tufft. Vi åkte tillbaka till Tindra och det var så toooomt. Tack så jätte mycket för dessa dagar det har varit så mysigt, jätte kul på alla sätt och vis och att ni kom lång väga för att hälsa på oss och ni kom till våra födelsedagar.

Vi var kvar i bukten ca 10 dagar för vi skulle hitta kapellväv till att sy ett skydd för Inger, dingen, kolsyrepatroner till Sodastreamen, Gasol, Segelmakare som kunde sy sömmarna, för tråden hade ätits upp av solen på Genuans (seglet som är längst fram) UV skydd. Vi letade på Googles Maps, på nätet och med hjälp av våra fötter så fann vi allt vi behövde. Det gick åt mycket glass pengar. Check på listan!! Mataffären hade vi funnit. Nu förstod vi hur bortskämda vi är, hur lätt det är att finna allt hemma det skulle bara ta några timmar. Här tog det flera dagar. Det var även svårt att finna någon som kunde engelska det var bara franska även de yngre kunde inte engelska. Vi fann även Laundry och fick tvättat alla säng kläder. Lars fick klippt sig för nu var frisören ledig, alltså jag. Det var tofs varning. Segelmakaren var en mycket trevlig man och mycket stolt över sitt hantverk han visade oss vad han hade gjort med ett stort leende. När vi hade fått tillbaka vårat segel åkte vi rakt över bukten till Anse Mitan. Här har vi kombinerat med att vara duktiga, betat av på To Do listan, botten är ren tvättad, bloggen är skriven, kyl och frys är av frostad, sittbrunnen är skurad det låg mycket gott under durkarna. Lars har börjat sy Ingers skydd och det är inte lätt att få till alla delar men det kommer bli jätte bra och fint mm. Såklart har vi badat, snorklat och varit på restaurang inte bara slitit. Nu är vi redo att upptäcka ST Lucia.