MED STOPP I PUNTA UMBRIA

23-09-28 – 23-10-13

SPANIEN, 2023-09-08 – ???

Vi såg att det var 84 NM till Cadiz och vi tog seglatsen i två delar. Vi tittade på Navily vad det fanns för ankringsvikar på vägen. Vi fann att Punta Umbria verkade trevligt och det var 30 NM. Vi åkte in i floddeltat, Odiel som förbinder med Huelva. Farleden gick i genom en grupp av små till stora fiskebåtar några såg ut som skördetröskor, vi förstod att dom ”kammade” botten och tog upp musslor. Tillslut efter gästhamnen, lokala hamnen och dessa fiskebåtar kom vi till ankringsviken vid ett vandringsområde. Det var grönt och fint. Nackdelen som vi har skrivit tidigare att det inte finns någonstans att förtöja dingen, just här var det synd för det var ett stort vandringområde som skulle vara härligt att promenera. Det kördes båtar och vattenscootrar under dagen men tystnade senare på kvällen och natten. Vi skulle bara stanna en natt, men morgonen efter visade det att vinden var i fel riktning och styrka så vi stannade en natt till. Vi åkte med dingen till gästhamnen Punta Umbria och fick förtöja dingen. Vi gick runt men staden var inte tilltalande. Vi stannade ytterligare en dag och tog Inger, dingen till Huelva. Det var kringelkrokar innan vi kom fram, det var spännande!! Vi stannade och förtöjde där en av turbåtarna lägger till. Vi gick en snabb promenad och avslutade med ett glas vin och öl därefter åkte vi tillbaka innan det blev mörkt.

Efter 54 NM och klockan var 19.00 kom vi till Cadiz bukten, vi lade oss för ankare utanför Puerto Sherry. Vi hade bokat hamnplats den 2 oktober i hamnen Puerto America. På morgonen gick vi till hamnen och förtöjde och checkade in före lunch. Vi hade bestämt att vi skulle ta en promenad in till centrum och äta lunch. Hamnen låg lite off ca 30 minuter promenad till centrum men det var lugnt och stilla. Faciliteterna var mycket fräscha och priset per natt var från 1 oktober ca 220 kr. Personalen var vänliga och tillmötesgående. Våra magar knorrade, vi knatade i väg det var jätte varmt, när vi kom fram till första huset och gatan till torget där katedralen finns slog vi oss ner och åt våran mat som var musslor och bara njöt. Maten var jätte god och allt runtomkring var så vackert dessa vackra hus och katedralen som var framför oss. Woow!! Efter lunchen gick vi till Vodafone för Lars skulle ha ett sim kort. Det var den sämsta personal som vi möttes av det var ingen service, dom tog ingen tid till oss tillslut fattade vi vad dom menade, dom hade inga sim kort hemma utan sa att vi skulle komma tillbaka dagen efter. Efter besöket på Vodafone promenerade vi till turist informationen fick karta och information om öppen tiderna till katedralen. Vi fortsatte promenera planlöst mellan gatorna och dessa smala gränderna. Vilken härlig stad!! Cadiz anses vara den äldsta staden i väst och som har varit bebodd hela tiden. Cadiz har en mycket intressant historia. Tillslut vägrade fötterna att fortsätta gå dom och resten av kroppen ville bara hem. Vi kom hem satte oss med fötterna i högläge och ett glas kallt vitt vin och öl i handen.

Vi besökte katedralen. Vi gick runt och lyssnade och tittade på den här mäktiga kyrkan, otroligt vacker. Càdiz-katedralen ” Santa Cruz sobre el mar” är den nya katedralen som byggdes bredvid den gamla katedralen som brändes ner 1596. Katedralen innehåller mycket historia och det tog över hundra år innan katedralen var klar. Katedralen har också mycket rikedomar. Efter 2,5 timmar var vi trötta och lämnade katedralen. Bilderna får själva tala.

Vi fortsatte att upptäcka Cadiz dess alla gröna parker med papegojor som flyger högt och lågt och med andra fåglar. Det finns jätte många fina statyer. Några dagar gick vi runt och tittade på alla byggnader, statyer/monument, var på museum och avslutade med lunch och bad på eftermiddagarna. Cadiz har också fina, långa stränder och vattnet var jätte fint.

Vi åkte med hop on, hop off buss i två dagar med stadsvandring. Vi besökte klocktornet till Katedralen, tornet Tavira, utgrävningen av romerska teatern, stadshuset, den gamla stadsmuren och mycket mer.

Vi gjorde också utflykt med färjan till Santa Maria tvärs över bukten. En mycket liten mysig stad. Vi vandrade runt. Besökte bl.a. Castello de San Marcus som också var mycket intressant. San Marcos slott är en fästning byggd från 1200-talet. Det var en blandning av många stilar och mycket lång historia. Här kunde man också provsmaka sherry som vi hoppade över.

Vi var också ute och åt i Cadiz på kvällen. Det var jätte mysigt med all belysning. Cadiz är en underbar vacker stad med en fantastisk arkitektur. Vi skulle stanna 8 dagar det blev 11 dagar.

Vi avslutar Cadiz med film på dessa söta papegojor som byggde sitt bo.

FLODEN GUADIANA.

SPANIEN, 2023-09-08 – ???

Vi lämnade floden Formosa, Culatra 8 september. Vi såg på sjökortet att man kunde gå den andra vägen framför allt när det var högvatten för då har man lite extra vatten under kölen, sagt och gjort vi drog upp ankaret och kom halva vägen sedan var det stopp. Sanden hade flyttat på sig och slamrat igen där som vi kunde gå. Genväg blir senväg, vi fick vända och gå den vanliga vägen ut. Vi körde om den här snubben med båten full med sand och vi tänkte att svallet från Tindra kommer att välta både gubben och båten. Se bilden nedan.

Innan vi skulle gå upp för floden Guadiana gick vi först till Isla Cristina, 23-09-08 – 23-09-10. Vi kom fram ca kl. 17.00. Vi ropade upp hamnen och vi hörde hamnkaptenen prata spanska, vi försökte svara på engelska att vi inte kan spanska men fick inget svar. Vi förberedde med tampar och fendrar, gick in i hamnen till service bryggan där stod hamnkaptenen och tog emot oss. Hamnkaptenen var otrolig vänlig och hjälpsam med ett stort leende, med engelska från oss, spanska och lite engelska från honom, kroppsspråk, block och penna fick vi hamnplats för 2 nätter. Det är otroligt hur man kan bli förstådd med fantasi och vänlighet. Hamnen Isla Cristina har inte plats för större båtar än 42 fot. Hamnen var äldre och lite slitet behövdes lite färg och puts här och där men det var rent och snyggt. Vi gjorde ett stopp här för vi skulle fixa ett Vodafone SIM-kort och det kan man bara göra på deras kontor sedan kan man fylla på SIM-kortet i affärer och från Vodafone appen. När man köper SIM-kort och inte är från Spanien ska man visa sitt pass. Här var också lite otippat, hur staden och hamnen skulle vara. Efter vi hade fixat SIM-kortet gick vi till turistinformationen och sedan fika. Här fanns också blandat med både gammalt och nytt. Vi tyckte om staden. Vi besökte bl.a. placa de la Florens med den äldsta huset, Sir Justos hus där som arkitekten var känd för den kaklade fasaden, kyrkan Dolores, Palmgatan som är en av de viktigaste historiska och mest attraktiva gågatorna där statyn sitter på bänken med en bok i handen, kunskaps monumentet och vi såg mycket mer. Jag fick även klippt mig det var jätte skönt, håret var så långt, här var det också Google translate men jag var nöjd. Vi passade även på och handla. Kvällen tog vi bara det lugnt. Dagen efter innan vi checkade ut tog vi en lång promenad till stranden och en bit på stranden. Vilken fin strand den är 12 km.

När vi kom tillbaka så kastade vi loss. Vi hade förberedd och hade gjort rätt för oss. Vi tog lättare lunch på vägen. När vi kom till floden Guadiana såg vi att tidvattnet skulle snart vända till lågvatten och strömmen också i emot . Det är cirka 25 sjömil om man kör i medström 5 knop så tar det cirka 5 timmar. Vi såg på appen Navily att det finns några ankringsställen längs floden till de små byarna som vi skulle till, Alcoutim och Sanlùcar. Navily är en mycket bra app där man får information om ankringsplatser och hamnar samt även recensioner. Den är mycket värdefull när man planerar sin rutt. Vi gick en bit efter bron som förbinder Portugal och Spanien innan vi droppade i ankaret. Vilken fin kväll även vyn runt omkring. Vi såg hur strömmen virvlade och tog tag i Tindra flertals gånger. Morgonen därpå gick vi tidigt det var en jätte fin morgon, längs floden var det vackert och rofylld. Vi körde förbi förfallna hus, byar, fårflockar, mm. Floden Guadiana är 744 km är en av Spaniens längsta floder och är under cirka 110 km gränsflod mot Portugal. Floden mynnar i Càdizbukten mellan gränsstäderna Vila Real de Santo Antònio (Portugal) och Ayamonte (Spanien). Vi förtöjde vid pontonbryggan på den portugisiska sidan Alcoutim och det kostade cirka 120 kronor per natt med el och vatten man har också tillgång till dusch och toa. Här på Portugisiska sidan var faciliteterna mycket nedslitet, vi duschade i båten. Alcoutim är en typisk liten bergsby, det är inte många gator så lugnt och rofyllt, det var balsam för själen. Vi besökte slottet Alcoutim som byggdes på 1200-talet och var byggd på kullen för att kunna försvara gränsen och befolkningen samtidigt besökte vi också muséet om arkeologiska arvet från slottet och regionen och utställningen om islamiska brädspel från den moriska perioden. En dag tog vi dingen Inger en tur uppför floden till Pomarào. Det var jätte spännande. Lars hade googlat att man inte får missa maten på Cafè do Cais om man besöker byn. Vi åt lunch och maten var jätte god typisk portugisisk hemlagad mat mycket rikligt och prisvärt. Efter maten tog vi en promenad runt den lilla byn. Vi testade våran nya motor och vi fick upp dingen i 15 knop med oss två. En annan dag vandrade vi i smugglarnas spår längs floden. Smugglingen på gränsen mellan Portugal och Spanien började på 1200-talet. Höjdpunkten inträffade mellan 30-talet och 60-talen särskilt under det spanska inbördeskriget, 1936-1939. T.ex. bröd, ull, tobak mm från Portugal och tyget manchester, tvålar, redskap mm från Spanien. Längs våran vandring besökte vi Castelo Velho de Alcoutim som var ruiner men det var fantastisk vy över floden. Det blev många timmar den här dagen.

Efter några dagar flyttade vi över till den spanska sidan Sanlùcar de Guadiana, det blev långresa. Här var det samma pris som Alcoutim, 120 kronor per natt med el och vatten men toa och dusch var nyrenoverad och mycket fräscht. Sanlùcar är också en mycket gammal stad. Staden har varit utsatt för flera översvämningar framför allt den översvämningen 1823 när nästan hälften av husen förstördes och sedan byggdes upp. Här finns också mycket historia om smugglingen se ovan text. Från slottet Marcos slingras de vitkalkade husen ner för kullen. Vi vandrade upp och tyvärr så var den stängd men vi fick här också en vacker utsikt över floden. En annan dag tog vi promenad till väderkvarnarna som också låg högt uppe på höjden. En dag vandrade vi här också längs den spanska sidan av floden genom marker där det stod citronträd, mandelträd, olivträd mm. Vi hade så roligt den portugisiska kyrkan slår ett slag mindre än spanska kyrkan. Portugal ligger en zon med minus 1 timme. I början blev det mycket förvirring för Lars hade portugisisk SIM-kort och hade portugisisk tid och jag har spansk SIM-kort och har spansk tid. Det var så roligt med en händelse, vi handlade ofta i en och samma affär, vatten, frukt och grönsaker mm. Första gången vi var i affären tittade knappt mannen på oss, de gånger efter försökte vi med några fraser, för varje gång vi kom lyste mannen upp mer och mer och rättade oss. Det är också ett möte som vi minns väldigt mycket. Här träffade vi andra seglare de flesta kom från Tyskland och Nederländerna mycket trevligt. Efter några dagar åkte vi nedför floden och lade oss på ankare på västra sidan av floden efter bron.

Vi låg på ankare några dagar nedanför bron. Nackdelen här i Portugal och södra Spanien är att det är svårt att finna skyddade vikar dom är nästan obefintliga. Man får åka in på floderna. Det innebär att det är problem att finna någonstans att förtöja dingen man får ha mycket fantasi och går man in i gästhamnarna får man fråga mycket artigt och med stort leende från den ena sidan till andra sidan så att man nästan får kramp och är beredd att betala en mindre slant för att förtöja Inger, dingen. Sedan har man också tidvatten upptill 3 meter att ta hänsyn till är det lågvatten och man ska förtöja eller när man ska hem får fötterna ett gyttjebad. Vi besökte Ayamonte (Spanien) och vi förtöjde dingen i gästhamnen. Staden var mycket mysig och sevärd. Ayamonte har varit bosättningsplats för romare, araber, portugiser och kastilianer till början av 1500-talet som är rik på historia sedan långt tillbaka. Vi strosade runt och tittade på alla fina byggnader.

Vi åkte även till Vila Real de Santo Antonio (Portugal). Staden var mycket turistisk vi strosade runt och var nöjda. Staden grundades efter jordbävningen i Lissabon 1755. Man kan också åka färja mellan Ayamonte och Vila Real de Santo Antonio.

Vi bestämde också om vi ändå är här så kan vi också besöka Castro Marim. Vi har inte bråttom, vad gör en dag eller två till i floden Guadiana. Vi såg att vi kunde ta bussen från Vila Real de Santo Antonio till Castro Marim. Lars tittade även på Googlemap och såg också att vi kunde ta dingen till saltbassängerna och att det var en kort promenad till staden Castro Marim. Lars sa samma stund vi rekar läget och vi satte oss i dingen åkte till den närmaste platsen där vi kunde lämna dingen. Det var Castro marims båtklubb så klart att det var låst men vi såg att vi kunde ta oss upp på en ramp och dra dingen en bit vid sidan om i gräset, där dingen kunde ligga bra vid högvatten och lågvatten. Det var spännande att åka så här tidiga kvällen, det var lågvatten och vi såg många vadarfåglar. Morgonen där på åkte vi tillbaka. Vi mötte två gentlemän som sa att där ska vi inte ligga utan på deras brygga men sa vi hur kommer vi in senare eftermiddag och berättade att vi skulle besöka slottet och fortet. Ena mannen Antonio sa att han öppnar grinden klockan 15.00. Vi tackade. Vi besökte saltbassängerna där saltproduktionen går långt tillbaka i tiden. Efter saltbassängerna promenerade vi genom byn till slottet och vi mötte Antonio och bestämde att vi skulle gå förbi när vi var klara. Vi gick upp till slottet Castro Marim, slottet är från medeltiden och slutet av augusti har dom medeltidsvecka. Det var mycket spännande att läsa om historien som var långt tillbaka, om de olika epokerna. Vi strosade runt i byn besökte fortet, slottet, kyrkan och museet om saltproduktionen och köpte med oss havssalt. Vi avslutade våran utflykt och mötte Antonio med hans hustru Maria och deras granne som vi inte kom på hennes namn på en av cafeterian som låg nära deras bostad. Vi fick en underbar, fantastisk stund av gästfrihet och vi fick smaka på fikon brännvin det var gott men starkt. Vilka härliga människor. Dessa möten är otroliga fina minnen.

Vi sa hejdå till floden Guadiana och fortsatte till Cadiz med stopp i Punta Umbria.

23-07-25 – 23-09-08

DEL 2

När vi hade vinkat av Jossan och Fredrik kändes det tungt. Det var så tomt. Vi gick tillbaka till Tindra och drack kaffe. Vi skulle bestämma om vi skulle stanna en natt till eller om vi skulle vid lunch. Vi bestämde att vi skulle gå vid lunch och gå till ankringsplatsen i floden Formosa utanför Culatra. Snabbt delade vi upp arbetsuppgifterna som vi ville ha fixat innan vi checkade ut oss. Jag tog all tvätt, gick till tvättautomaten och tvättade. Lars tog på utsidan. Sedan hjälptes vi åt att dammsuga inne och i sittbrunnen. Plötsligt tittade vi på klockan den var halv 12. Hur fort gick den här förmiddagen? Lars skyndade sig till hamnkontoret för vi visste inte om dom hade någon bestämd klockslag som man skulle checka ut innan dom debitera ett dygn till. Det brukar vara omkring lunch. Lars kom tillbaka det var inga problem. Vi kastade loss och gick till Culatra.

Dagen efter när vi hade ankrat åkte vi till Olhào och handlade det var marknad men vi kom lite sent dom höll på och packa i hop. Vi gick runt och tittade oss omkring men staden tilltalade inte oss så mycket. Det var mest fisk industri. Senare på kvällen kom Andante med Anna och Claes. Vi hann och träffade dom två kvällar innan dom skulle fortsätta, en gång hos oss och en gång hos dom. Det var jätte roligt att ses det var ett tag sedan. Vi hade inte bråttom utan vi var kvar några dagar till. Vi tog promenader på Culatra, korta och långa. Vi besökte också ön Armona där vi badade, tog promenad och avslutade med lunch inne i byn. Vi hade förstått hur man enklast ta sig med dingen till Olhào, vi hade studerat invånarna. Mellan ankringsplatsen och området som i bland är hav och i bland mark, tidvattens område. När högvattnet, havet börjar komma tillbaka kan man köra rakt över området för då finns det vatten under dingen. Det är lite planering men det fungerar alltid.

Vi avslutade här i Formosa med utflykt till Faro. Vi tog dingen tidigt på morgonen till hållplatsen vid Farol och där i från med färjan till Faro. Vilken härlig stad och är Algarve regionens största stad. Färjan stannade vid den gamla stadsmuren och innanför är den gamla staden. Vi besökte den gamla staden och började att promenera från den mäktiga valvet, Arco da vila som delar av staden den gamla och nya. Den gamla staden var mycket charmig med kullerstenar, smala gator och gamla hus. En historia som sträcker sig från romartiden. Vi besökte kyrkan Santa Maria där det finns ett litet ben kapell. Först gick vi in till en innergård där det finns en mycket liten trädgård. Därefter till Santa Maria kyrkan som började byggnaden av huvudkyrkan 1251och varit utsatt för ex. bränder och jordbävningar blev ombyggd efter jordbävningen 1722 och 1755. Kyrkan har blandade stilar gotiska, renässans – och barock influenser.

Efter par timmar fortsatte vi att promenera den nya delen av Faro, åt lunch och avslutade med den andra kyrkan med det större ben kapellet, den ärevördiga tredje orden av Our Lady of Carmen. Kyrkan började bygga 1713 och 6 år senare blev den klar.

Vi sa hejdå till Faro. Vi var trötta och kroppen värkte. Vi avslutade med en fika nere i hamnen. Vi åkte tillbaka med färjan och dagen efter förberedde vi oss att segla till Isla Cristina i Spanien.

23-07-25 – 23-09-08

DEL 1

Vi lämnade Sesimbra, 26 juli och gick till Sines. Det var jobbigt att gå så nära kusten. Vi försökte hålla oss på 10 – 20 meters djup. Vågorna blir brantare när man går så nära kusten och det blir rulligare. Man sicksackar också mellan alla fiskeredskap det finns i alla dess former från färglösa till lite färg kanske någon flagga. Man får välja mellan kolera och pest. Allt för att undvika späckhuggarna. Man missar också tjusningen att kunna gå längre ut och fånga vinden för att kunna få en härlig segling utan att gå för motor. Vi kom fram sent på kvällen det blev 66 Nm. Vi ankrade innanför piren. För hamnen var avstängd pga. reparationer. Vi såg att det var scener och hörde musik. Lars sökte och fick fram att det var mat och musik festival några dagar. Dagen efter åkte vi in med dingen och letade efter tandläkare, vi slog upp de närmsta tandläkare runt centrum, gick dit och fick napp direkt. Tandsköterskan kunde inte många ord på engelska så det blev Google translate engelska till portugisiska. Det gick jätte bra fick en tid efter helgen. Vi gick runt och tittade sedan åt vi lunch ute och åkte tillbaka till Tindra. Vi hade förtöjd Inger våran dinge på stranden. Senare på dagen fick jag meddelande från tandläkaren som undrade om jag kunde komma i morgon, fredag det ville jag. Det var ett spännande besök tandläkaren kunde si så där engelska det blev en blandning av portugisiska och engelska. Jag fick lagat min tand och det kostade 1000 kronor det var halva priset som jag skulle få betala hemma. Vi var här i några dagar och par av dessa nätter fick vi inte mycket sömn dom började spela musik klockan 02.00 på natten. Vi promenerade och fixade det vanliga vardagliga sysslorna. Sines är inte en stor stad men den har charm och det är mysigt med de smala gatorna. Vi fick ett mycket roligt meddelande när vi seglade över till fastlandet, Jossan och Fredrik frågade om dom fick komma. Självklart, Jippi!! Vi bestämde att dom skulle flyga till Faro på Algarve kusten.

Vi hade tänkt att gå till Lagos och lägga oss för ankare en natt därefter fortsätta till Portimão. När vi rundade hörnet Sagres började det blåsa upp det stämde inte alls med Predictwinds prognos. Vi bestämde att vi går till Sagres, fiskesamhället Baleeira det började också bli sent och vi lade oss för ankare. Det var inte lätt men vi fick ner ankaret och vi satt fast. Sedan någon dag tidigare hade vi kontakt med andra seglare, Pia och Micke som vi träffade på Helgoland 2021 och vi höll sällskap ner till Spanien. Vi skulle träffas runt omkring Lagos för dom var på väg norrut. Dagen efter blåste det fortfarande vi hade byar upp till 18 m/s. Det var bara att stanna kvar på Tindra. Vi bestämde med Pia och Micke att dom skulle komma till Sagres på fredag för det skulle mojna av. Vi blev bjudna till dom på vin och tapas. Det blev en jätte trevlig kväll och vi hade så mycket att prata om, kvällen gick alldeles för snabbt. Tyvärr fick vi inga kort det hände något med Lars telefon. Dagen efter på lördag tog vi dingen och åkte in till Sagres, tog en lång promenad till fyren. Sagres fyr ligger i sydvästra Algarve regionen på en klipphylla. Sagres var lite otippad den lilla byn var mysig men mycket turister, klipporna som sticker ut som fingrar och de fina stränderna nedanför. Det var jätte fin utsikt och vi avslutade utflykten med att äta lunch ute. När vi kom tillbaka till Tindra senare eftermiddag bestämde vi att vi skulle gå till Lagos och lägga oss för ankare en natt innan vi fortsatte till Portimão.

Vi ankrade utanför Lagos och det blev en mycket rulligt natt. Vi gick tidigt till Portimão och lade oss längre upp i floden Arade på ankare. Nu hade det blivit varmare och skulle man vilja ta ett dopp så var det bara att ta dingen ner för floden. På morgonen och kvällen var det kapplöpning på stora och små turbåtar det blev mycket vågor. Tindra behövde skuras på utsidan och lådorna i sittbrunnen. Vi hade tagit på utsidan lite grann när vi var på Horta. Men vad smutsigt det hade blivit det tog 2 dagar att få henne rent. Lars tog och gjorde rent i lådorna under durkarna i sittbrunnen det var mycket ”gott” i lådorna efter överfarten och resten av sittbrunnen. Senare på eftermiddagarna tog vi dingen Inger in till Ferragudo för promenad och såklart det också blev en och annan glass. Ferragudo är en mysig fiske by som har många bra restauranger längs hamngatan och på torget. En dag tog vi dingen in till fiskehamnen där det finns en dinge dock som man kan förtöja och gick till Lidl för att handla innan Fredrik och Jossan skulle komma. Vi visste om att det var en bra och stor Lidl så vi passade på och fyllde upp för de dagar dom skulle vara hos oss. Vi hade köpt nytt start batteri i Curacao som vi inte var nöjda med. Det visade att det är fulladdad men ändå levererade inte tillräckligt med ström till start motorn. Vi fick köpa ett nytt start batteri på Portimão och Lars fick att göra. Det är alltid något att fixas. Den sista eftermiddagen, kvällen åkte vi dinge uppför floden Arade det var mycket våtmarker, vi såg storkar och andra vadarfåglar, när vi kom till motorvägsbron så vände vi. Efter en vecka så fortsatte vi till Culatra för att få någon dag att reka läget var någonstans vi kunde hämta Fredrik och Jossan.

ÄNTLIGEN 14 AUGUSTI KOM JOSSAN OCH FREDRIK, VAD VI HADE LÄNGTAT!! DET VAR 1 ÅRS SEDAN VI TRÄFFADES. Lars hämtade dom med dingen i Olhão det blev en skvättig resa.

Dom packade upp och vi fick presenter blå båtdynor. Vi hade bett dom handla för oss det var Ahlgrens bilar, några påsar mest lakrits, sura och vanliga, polly och choklad. Mums!! Det var också kaffe, knäckebröd, kaviar, 2 påsar med små ostbågar, böcker, tidningar och saker till Tindra. Många av dessa sakerna fick vi också av dom. Ett tips om ni är som oss ute och seglar länge, om ni behöver saker som ni vill att vänner eller familjen ska ta med sig och om det finns på biltema. Det är lätt att beställa på deras hemsida man beställer varan eller varorna, betalar och ange personens telefonnummer och namn som hämtar, efter någon timme så är det packat och klart och personen får också ett sms. Första kvällen blev det mycket mys och många kramar det blev också tacos.

Första dagen kunde vi uppfylla en av deras önskningar dom ville se delfiner och det kom några stycken runt ankringsplatsen och en hade en kalv. Jätte kul. Check!! Vi fixade lunch smörgåsar och åkte med Inger våran dinge till ön Culatra. Vi hade varit här en kväll innan dom kom, vi firade våran bröllopsdag den 11 augusti med att vi gick ut och åt. Vi tog musslor det var jätte gott. I alla fall efter några timmar på stranden innan dom skulle bli upp brända åkte vi tillbaka till Tindra. Vi fick en liten film på delfinerna av Jossan som vi visar här nedan.

Vi fortsatte tidigt nästa morgon till Portimão. Det blev pannkakor till frukost som blev mycket uppskattad. Man får passa på och pyssla om dom när dom är här hos oss. Efter vi hade kommit en bit på vägen bad Jossan mig att läsa på hennes mobil det var en bekräftelse på flygbiljetterna först fattade jag ingenting. Fredrik och Jossan bad mig läsa igen då fattade jag vad det stod, dom hade ändrat flyget hem, det blev hemfärd 5 dagar senare. Vilken jätte fin överraskning. Vi blev jätte glada. Nu när vi hade mer dagar så stannade vi en snabb stopp för lunch mellan Albufeira och Bengali grottorna, tog en tur med dingen in till stranden. Vi kom fram senare eftermiddag lade oss för ankare precis innanför piren utanför den fina sandstranden på Ferragudo och bestämde att vi skulle gå ut och äta pizza. Det blev snabb dusch och sjösatte dingen. Först hade vi tänkt gå rakt över och lägga dingen längs den långa tankbryggan i marinan Portimão men dom skulle ha 300 kronor för 4 timmar, vi tittade på henne och trodde att vi hörde fel, hon repeterade och vi sade att det var inte klokt att ta så mycket betalt och gick därifrån. Vi åkte i stället över till Ferragudo det blev pizza på torget och promenad. Det blev jätte lyckad och vi blev proppmätta så goda pizzor.

Vi var kvar i Portimão i två dagar. Den ena dagen åkte vi med dingen till fiskehamnen och gick till Lidl och bunkrade upp med mer mat och dryck. Det är spännande när man ska gå upp för en smal trappa från dinge bryggan för att komma upp på vägen, upp är det inga problem men sedan när man ska ned med alla kassar. PUH!! Vi mötte fiskare som hämtade burar med krabbor och såg hur dom balanserade och gick upp för den smala trappan. Men dom klarade det galant det var inte första gången dom hade gått i den här trappan. Senare eftermiddag när vi var tillbaka på Tindra blev det bad och vila. Sedan åkte vi in till stranden och köpte glass. Dagen efter åkte vi till Portimão centrum och strosade en stund och åt lunch ute.

Lördag den 19 augusti vände vi och seglade tillbaka till Culatra. Vi gick upp jätte tidigt för att kunna stanna och besöka Bengali grottorna. Våran strategi var att lägga ankare och besöka grottorna före turbåtarna som börjar komma klockan nio. Vi var där strax före åtta, det var vi och en massa kajaker. Det gick bra med kajakerna det är värre med de större turbåtarna som har tävling vem som kommer först in i grottorna och vem som gör störst vågor. Vi började först med den som är mest känd som man ser på många bilder från Portugal. Vi åkte in och ut i grottorna och även gick i land på några ställen i cirka 2 timmar. Vi alla var super nöjda, vilka grottor, vilka klippformationer och stränderna. Några ställen som vi åkte in fick man inte ha klaustrofobi. Det var andra önskningen dom ville se grottor. CHECK!! Några bilder är från Jossans kamera.

Vi åkte tillbaka och lade oss för ankare utanför Culatra och här hade vi några dagar. Vi hade utflykt till fyren på Culatra, åkte ut med Tindra för att göra vatten och passade på att bada, åkte till Culatra senare en kväll och åt glass, badade en massa och såklart en massa bus och mys. Lars och Fredrik åkte till Olhão för fylla på lite i förråden, jag och Jossan fick en stund själva det var jätte mysigt.

Dagarna hade gått alldeles för fort. Vi hade bokat hamnplats i Albufeira för att vi skulle få lite mer av större stad, det skulle också vara lättare för Jossan och Fredrik att ta taxi till flygplatsen. Dom skulle vara på flygplatsen redan klockan 07.00. Sista kvällen blev vi bjudna på middag. Så kom den jobbiga dagen USCH!! jag försökte säga till mig hela tiden vi ses snart igen för vi kommer några veckor i december till januari. Men det gick inte hålla sig. 😭. Albufeira var en typisk turist ort med gamla stan det finns någon äldre byggnad och kyrka som hade historia annars var det mest restauranger, barer och affärer. Det var alldeles för varmt att gå i stan fast vi gick tidigt. Hamnen var typisk turist hamn man kom från bryggan genom grinden till gatan med barer, cafeteria, restauranger mm. Det finns två byggnader med dusch och toa den ena byggnaden var mer ren än den andra och dålig ventilation det kändes inte att man hade duschat. När vi seglade till Albufeira fick vi se en jätte stor och nyfiken sköldpadda, leatherback. Det var tredje önskningen. CHECK!!

TACK FÖR ALLA DESSA FINA DAGAR. DET HAR VARIT OTROLIGT MYSIGT.

TILL PORTUGALS FASTLAND.

23-07-19 – 23-07-25

Vi skriver att det är kanske våran sista långa överfart. Det vi kanske kommer att segla är 2-4 dygn längre ska vi inte behövas. Vi kastade loss från Ponta Delgada, 23-07-19, kl: 12:00.

Dag 1. Vi startade och började med att tanka 122 l diesel, passade på att fylla upp så länge det är billigt med diesel, 14 kronor/l. Vi hade hört hur dyrt det hade blivit i Europa. Efter när vi hade lämnat hamnen och kommit till änden av São Miguel så såg vi att det bubblade i vattnet längre fram, det dröjde inte länge förrän vi såg och möttes av en jätte stor flock av delfiner, säkerligen 30-40 tal som hoppade och dök det var otroligt. Vi hade aldrig sett så många delfiner samtidigt. Dag och kväll förflöt stilla, vi gick för motor det fanns ingen vind. Vi fikade och åt de mumsiga konditori kakorna, middagen bestod av tonfisk röra och kvällsmaten blev det pannkakor. Vi fick en jätte fin kväll och natt med mareld som små glittrande stjärnor och månen var som en extra lanterna så vackert. Vi fick också en vacker solnedgång. Vi kom snabbt in i rutinerna. Vi beslöt att vi inte behövde något sjösjuke plåster förrän det skulle börja blåsa. Efter 20 timmar hade vi motorerat 106 Nm.

Dag 2. Det var repris som dag 1. Vi såg 2 valar en bit i från oss och på kvällen fick vi besök av delfiner. Vinden började öka senare på kvällen ca 5 – 7 m/s. Middagen bestod av spagetti och köttfärssås och kvällsmat smörgås och kokt ägg. Det blev 129 Nm.

Dag 3. Vinden och vågorna ökade ännu mer, vi fick reva och ta ned seglet på mesan. Det var jobbig natt. Middagen bestod av korv stroganoff och kvällsmaten blev det risifrutti. De här dygnet blev det 131 Nm. Omkring klockan 17.00 hade vi seglat halva vägen.

Dag 4. Vi fortsatte att segla bara med genua det var mycket byig vind. Vinden hade också vridit sig till nackdel för oss. Vi fick starta motorn. Natten var så mörk och månen lyste som liten skärva. Vi hade köpt hårda karameller som man skulle suga på och som skulle hålla länge. Det sista som fanns kvar av karamellen bet jag, Cathrine med att en bit fyllningen gick sönder. Typiskt!! Vi har alltid med oss cavit och det är som ett förband, man tar lite som man behöver och trycker på där det är trasigt. Det skyddar mot att bakterier inte kan komma in där det är trasigt, det håller inte så länge max några dagar men i allafall tills man får tag i tandläkare. Tips!! man gå in på vilket apotek som helst hemma i Sverige och få tag i det. Perfekt att ha det i skeppsapoteket. Middagen blev pannbiff och potatis den sista konserverade potatisen på glasburk som vi köpte på Las Palmas som var helt okey. Kvällsmaten blev det risifrutti.

Dag 5. Vi började närma oss målet. De här dygnet blev det 127 Nm och hade kvar ca 163 Nm. Vi saktade ner för vi ville segla de sista 60 sjömilen när det är ljust och att vi skulle befinna oss i området där späckhuggare kunde finnas. Det var ett oroligt dygn dels att det var rock `n roll och att vi började bli lite nervösa för att segla i detta område. Det blev inte mycket sömn eller mat. Allt skramlade. Tankarna ville inte försvinna.

Dag 6. Atlantiska cirkeln är sluten när vi korsade vårat sydliga spår som vi gjorde för 2 års sedan. Nu hade vi nästan seglat 14000 Nm sedan vi lämnade Sverige, juni 2021. De sista timmarna var jätte jobbiga och adrenalinet pumpade. Vi satt på hel spänn och spejade och spejade. Vi gick snabbt till grundare vatten cirka 15 m djup och till närmaste ankrings vik som blev Seisimbra. Det blev 6 dagar, 6 timmar och 812 Nm. Vi var överlyckliga när vi hade ankrat och firade med gin och tonic. Vi hade inte sett en enda späckhuggare. Vi hade ett problem kvar, var någonstans ska vi få tag i tandläkare. Vi låg inte så bra för dyningarna ville gärna komma in. Vi beslöt att vi skulle fortsätta nästa morgon till Sines där vi kunde ligga för ankare mer skyddat och vi kände till staden. Vi hade varit där för 2 års sedan. Vi tyckte också om staden. Vi var helt slut och vi somnade väldigt snabbt.

SÁO MIGUEL

23-07-03 – 23-07-19

Vi kastade loss från Angra do Heroismo, ön Terceira, kl. 10:30 den 2 juli. Medan Lars fixade de sista på däck sprang jag upp till konditoriet. På Azorerna finns många goda bakverk och det måste vi ha på seglatsen.

Vi fick en fin segling. Senare eftermiddag fick vi besök av delfiner. Natten var lugn och stilla inte en enda båt såg vi.

Vi kom fram till Ponta Delgada dagen efter den 3 juli, kl. 11:30. Vi seglade 117 nm. Sào Miguel är den största ö och staden Ponta Delgada är mer europeisk och större. Det är mycket mer turister. Ön kallas även den gröna ön. Man tror att ön upptäcktes mellan 1426 och 1439. Det finns en lång och intressant historia. 1893 anslöts telegrafisk förbindelse med Azorerna. Jordbruket är en av det viktigaste inkomstkällorna, färsk mjölk är huvudsakligen den viktigaste råvaran som används till att göra ost, smör, pastöriserad mjölk och pulver som är exportprodukter. Även nötkött är en del av Azorernas ekonomi. Fisk exporteras också men en mindre del. Vi fick plats på en mindre ponton som Tindra stack ut alldeles för mycket men hamnen var full så Lars var mycket kreativ med förtöjningen det gnisslade inte så mycket. Efter några dagar kunde vi flytta till en större plats. Första dagen tog vi det lugnt och andra dagen sökte vi upp turistinformationen sedan gick vi runt staden och utforskade. Vi besökte bl.a. katolska kyrkan Igreja Matriz São Sebastião, arbetet utfördes mellan 1531 och 1547, den är mycket vacker med mycket förgyllning, Càmara Muncipal stadshuset och mycket mer.

Dagen efter packade vi picknic korg och tog en lång promenad till Antonio Borges trädgård. Borges var en man från aristokratisk familj Da Camara från Madeira och riddare av kungahuset som levde på 1800-talet. Borges var bror till en av de mest kända i botanikerna i portugisisk historia. De 5 stora markägarna på São Miguel bl.a. med Borges började importera sällsynta växter från alla världens hörn och startade med att skapa trädgårdar i stil att konkurrera med några av Europas finaste trädgårdar. Idag är de 5 trädgårdarna några av de mesta besökta i hela Portugal. Borges och hans arkitekt byggde trädgården med hemliga grottor och stigar. De planterade de känsliga växterna i områden som var skyddade mot de salta vindarna som växte och frodades. Trädgården öppnades som en offentlig park 1957. Det är en mycket fin och vilsam trädgård. Vi satte oss på en bänk och packade upp matsäcken med en damm framför oss. Vi fick mycket snabbt små och stora vänner, ankor, någon sort av gråsparv mm. Det var en ankunge som var verkligen luggsliten, fula ankungen men så söt.

En av dagarna tog vi en lång promenad till Ananas plantagen. Guiden som visade oss runt brann verkligen för odlingen eller så var han ny på jobbet, han var så entusiastisk och glad.

Vi fortsatte att upptäcka ön med att hyra scooter i tre dagar. Vi fick en helt ny och jag fick välja färg såklart blev det röd. Dag 1 tog vi oss västerut till sjön Azul (blå) och Verde (grön). Det är två vulkankratrar som har blivit sjöar. Färgerna beror på djupet av sjöarna. Det förbinds med en bro i mitten av ett smalt sund. Det sägs att det finns en kärlekshistoria bakom de tvåfärgade sjöarna om en omöjlig kärlek vid första ögonkastet mellan en herde och en prinsessan som slutade med att prinsessan blev bort förlovad med en prins i ett annat rike. Deras tårar bildades dessa två vackra sjöar, en grön för prinsessans ögon och den andra blå, för herdens ögon var likaså färgade. Vad man än tittade så var det otroligt vackert. Vi tog oss ner för den slingrade vägen och stannade för en promenad längs sjön Verde efter ett tag satte vi oss och åt våran medtagna lunch. Därefter åkte vi till den andra sjön och gick längs sjön Azur här finns det en tunnel som man kan gå igenom för att komma ut till en sjö. Vi började att gå men det var så geggigt så vi vände tillbaka. I byn Sete Cidades besökte vi den fina, lilla kyrkan Igreja de São Nicolau och avslutade med en fika. Vi avslutade dagens tur med att besöka fyren Ferraria. När vi kom tillbaka till Ponta Delgada så var hela inner stan avstängd och poliser överallt. Det var en procession med oxar, kor, vagnar med olika mat och dryck mm. Dom firade den heliga anden. På kvällarna var det olika konserter i kyrkorna och torget. Vi fann tillslut en väg som vi kunde köra och hittade en parkering.

Dag 2. Fortsatte vi våran tur österut till staden Furnas. Vi körde längs kusten genom den ena mysiga byn efter den andra. När vi kom fram började vi med att fika och beställde den speciella rätten Cozido på en av restaurangerna som öppnade kl. 12.00. Grytan Cozido tillagas i de varma hålorna, vulkanens heta jord, det pyser och fräser vattenånga och det tar ca 5-6 timmar innan det är klart. Det är verkligen slow-cooking. Under tiden vandrade vi längs sjön och såg hur dom tillagade grytan. Grytan var rätt så smaklöst men väl kokt det bestod av bl.a. lever korv, kryddad korv, grytbitar av nöt och gris, kyckling, kål, morötter. Längs vägen som vi vandrade fanns det träskulpturer. Dom är jätte fina några var gamla och det hade börjat växa mossa annat grönt på. Här finns också varma källor där man kan bada. Vi hoppade över det.

Dag 3 skulle vi vandra vid sjön Fogo, när vi kom fram var vissa delar av leden avstängd man kunde åka med en speciell buss och gå en liten bit. Vi hoppade över det och fortsatte till Europas enda teplantage. Teodlingen startade i slutet av 1800-talet. Tebladen rensade förhand. Det var vackert att gå mellan raderna av tebuskarna och en bit in i skogen. Vi fortsatte våran tur på nord kusten och sedan rakt över ön till Ponta Delgada och lämnade igen scootern. Innan vi gick hem åt vi pizza och drack gott. Vilka härlig dagar så mycket att se!!

Nu var det att kavla upp armarna för att förbereda överfarten till fastlandet Portugal. Vi tvättade, städade, handlade och lagade mat det är så skönt att bara värma. Så klart vi hann med annat. Våra vänner från Holland träffade vi på sundowners. Vi promenerade. Vi ville också segla till Santa Maria innan vi lämnade Azorerna. Vi skickade förfrågan till hamnkapten på Santa Maria hur statuset var i hamnen. Vi fick svar att det var fullt och man kan inte förboka. Dit vill man inte bara segla i väg för det finns inte något bra ställe att ankra under tiden man väntar på en ledig plats. Under tiden vi väntade på bra väderfönster så besökte vi militär museet som inte låg så långt i från hamnen. Museet låg i Fortet de São Brãss. Det var mycket bevarat från arméns historiska arv här i från Azorerna. Vi skickade ytterligare förfrågan till hamnen men det var fortfarande fullt. Nu kom det ett bra väderfönster, lite vind de två första dygnen sedan vind från nord och omkring 8-10 m/s som skulle öka något när vi närmade oss land. Skulle vi inte gå nu så skulle vi få vänta säkerligen en vecka till och det ville vi inte göra. Vi passade på och kasta loss den 19 juli. När vi summera i hop vad vi tycker om Azorerna så sa vi hit vill vi tillbaka. Alla öar har sin charm. Vi visste att dessa öar fanns men vi hade aldrig funderat att resa hit. Till Azorerna ska man åka slutet av juni, början av juli till september med egen båt eller med något resebolag. Det är ingen sol resa utan mer att vandra och upptäcka öarna. Vi är jätte, jätte nöjda att vi tog det lugnt och upptäckte öarna var för sig. Santa Maria får vi ta en annan gång.

TERCEIRA

23-06-24 – 23-07-02

Vi gick upp jätte tidigt för att segla till ön Terceira, hamnen/staden Angra do Heroismo. Vi seglade 57,8 nm och vi kom fram kl. 18:30. Vi såg att det var tält, mycket människor som strosade och vi hörde musik. Nää sa vi är det festival, vi har inte emot festivaler det kan vara jätte kul men dom spelar så högt och sent på kvällarna, ligger man nära så vet man att sömnen blir störd. Vi la oss för ankare utanför hamnen. Vi fixade lite kvällsmat och sedan dröjde det inte länge förrän vi tittade på varandra och sa i korus det blir tidigt i kväll och det blev med öronproppar på. Vi var jätte trötta. Dagen efter sjösatte vi dingen och åkte in i hamnen för att checka in. Det är så lätt att checka in och ut på Azorerna, efter man har checkat in första gången så finns allt kvar i datorn man behöver bara säga sitt båtnamn. Vi pratade med hamnkapten det var fullt i hamnen men vi kunde sätta upp oss på kölista. Det gjorde vi. Här på Azorerna kan man inte boka hamnplats utan man hoppas att man har tur att få plats i hamnen och att det finns en hamnbassäng som man kan ankra så länge medan man väntar på plats. Vi gick iväg och handlade när vi kom tillbaka så chansade vi och hörde om det hade blivit någon plats ledig de hade det så vi flyttade Tindra till den angivna platsen. Terceira ligger i mitten av norra Atlanten och är en av det större öarna på Azorerna med cirka 53 000 invånare. Det finns 2 hamnar en på södra sidan Angra do Heroismo och en på östra sidan Praia da Vitoria. Det finns även en större flygplats.

Det finns mycket intressant historia från när ön upptäcktes och de första nybyggarna. Vi började att utforska staden och besökte turistinformationen. En stor del av den äldre delen av Angra Do Heroismo är klassad på Unescos världsarvlista. Vi delade upp staden i 3 dagar för att kunna se mycket av vad den erbjuder. Dag 1 gick vi mitten och besökte bland annat den vackra kyrkan Santissimo Salvador da Sè Church som byggdes på en tidigare församlingskyrka 1570 i renässansstil. Det finns fler kyrkor som vi såg på utsidan och insidan. Det finns många välbevarade byggnader ex. Palatset Major Generais och längs den första huvudgatan Direita som vi såg och många mer. Vi avslutades med lunch och tittade på myllret av folk det syntes och hördes att det var festival. Vi gick hem och vilade sedan svidade vi om och gick ut på kvällen. Vi gick till Town hall, stadshuset, där hade dom byggt upp en scen framför huset och det var uppträdande varje kväll med olika musikgrupper. Den här kvällen var det storbandsjazz.

Dag 2, fortsatte vi att utforska en annan del av staden. Vi besökte bl.a monumentet minnet av Pedro IV, Sào Fransisco-klostret där Vasco da Gamas bror Paulo och en kapten som dog på återresa från Indien som begravdes i klostret. Vi besökte trädgården Duke ot Terceira. Vi avslutade med härlig fika.

Dag 3 tog vi den långa vandringen uppför Monte Brasil. På våran väg besökte vi den äldsta militäriska sjukhus, klostret St Claire den största på Azorerna. Vi såg Fortet do Sao Joào Baptista do Monte Brasil byggd emellan 1593 0ch 1636 från utsidan. I dag är det aktiv militär förläggning för att kunna besöka fortet och se innanför murarna måste man boka en guide, vi hoppade över det. Det var fantastisk vacker vandringsled det var ordnad med grillplatser, bänkar och bord. Det fanns lite djur ex. en stor Ara papegoja, påfågel mm. Dom hade byggd ett lite hus för de hemlösa katterna det var skyltade att man inte fick mata katterna.

En kväll såg vi paraden där man representera sin gård och matadorerna var också med.

Vi tog bussen till den andra staden Praia da Vitoria.

Vi hyrde scooter och besökte en krater som vi gick runt det var en mindre promenad och den andra var ett besök inne i vulkanen mycket intressant.

Vi avslutade veckan med att se bullrope som är tradition på gator och som här vid hamnplanen som finns på Terceira det är utmärkande för Azorerna. Där 8 modiga män (herdar) håller tjuren i ett långt rep och män som retar tjuren med tygstycke eller paraply. Det är under ordnade former. Tjuren har skydd på sina horn. Tjuren skadas inte. Dagen efter seglade vi till ön Sào Miguel.

SAO JORGE

23-06-17 – 23-06-24

Vi fortsatte att ö luffa, våran nästa ö som vi seglade till var ön Sao Jorge som är en av hörnen så kallade triangelöarna tillsammans med öarna Pico och Faial. Vi seglade från Faial/Horta till Sao Jorge/Velas, 23 nm det tog ca 4,5 timmar. Vinden var i fel riktning för att kunna ligga på ankare och vi bestämde att vi försöker få en hamnplats, hamnen är inte stor. När vi var i hamnbassängen så ropade vi upp hamnkapten och det tog inte många minuter förrän en mycket glad hamnkapten som informerade att hamnen är full men han kunde ordna en plats om vi kunde tänkas oss att lägga oss utan på en annan båt vid kajen. Vi tackade och åkte in och förtöjde. Det var den trevligaste hamnkapten som vi hade träffat så tillmötesgående, glad och han berättade hur det är att bo på en mindre ö. Sao Jorge är en långsmal ö, 56 km lång och 8 km bred och är känd för sin smakrika ost. Vi strosade runt i den lilla pittoreska, charmiga staden. Vi trotsade regnet en dag och tyckte att nu är det säkerligen uppehåll så vi köpte med oss matsäck och skulle gå upp på höjden för det skulle vara en fin vy över staden. När vi kom halvvägs så började det regna igen tur att vi hade regnjackorna med oss. Det blev lunch i en litet skjul med tak.

Den andra dagen frågade hamnkapten om vi ville ha en plats i hamnen och det ville vi. På kvällen hörde vi konstiga ljud vid solnedgången, vi gick ut för att lyssna om det var fladdermöss eller fåglar. Hamnen ligger intill en brant bergvägg och där fåglarna tycker om att häcka. Vi förstod väldigt snabbt att det måste vara fåglar. Dagen efter berättade Lars att han hade googlat lätet på You Tube och vi fick reda på att det är Cagarro även kallad gulnäbbad lira. Det är en flyttfågel som häckar på Azorerna och anländer i februari. Det flyger ut över havet vid soluppgång och under dagen samlar dom mat och kommer tillbaka till boet vid solnedgången. Det är då dessa speciella lätet som vi hörde. Dom kan bara flyga från vatten ytan och klippavsatserna. Landar dom på marken så blir dom snabbt ett skrovmål eller överkörda. Det finns också räddningsgrupp som informera hur man ska göra om man finner en Cagarro på marken.

Vi hyrde scooter i 2 dagar. Första dagen körde vi österut till den andra staden Calheta. Vi stannade och besökte kyrkan Santa Barbara som var otroligt vacker byggd i barock stil. Vi stannade i Calheta och åt lunch nära stranden. Vi blev serverad av en mycket trevlig tjej som var ungefär i 20-års ålder hon var så glad att få prata engelska och hon berättade om sina drömmar. Det var så här vi mötte invånarna på Sao Jorge dom berättade om sig själva, om ön och är jätte hjälpsamma. Vi fortsatte till kaffeplantagen som ligger vid öns södra kust. Kaffeplantagen är den nordligaste kaffeplantage och är den minsta. Kaffebuskarna är planterade mellan apelsinträden för att få lite lä från de salta havsvindarna. Det är ett litet familjeföretag och dom har också en cafeteria som man kan pröva deras kaffe. Vi tog vanligt kaffe och den typiska kakan.

Andra dagen ville vi vandra, här på Sao Jorge finns det jätte många vandringleder. Vi valde en mindre vandring för vi ville även hinna med ostfabriken och fyren som låg längst ut i väster. När vi kom upp på berget så var det först soligt sedan blev det mer och mer dimma med fint regn och det började även blåsa. Vi trotsade vädret i ca 1 1/2 timme sedan gav vi upp det blev inte bättre. Vi fick vända det var lite tråkigt för det skulle vara en otrolig utsikt men men man kan inte alltid ha tur med vädret. Vi fortsatte till ostfabriken. Vi såg att vi började få ont om tid om vi skulle hinna med fyren så vi hoppade över rundturen i fabriken, vi provsmakade de olika ostarna och köpte med oss hem. Ostarna på Azorerna är jätte goda och är ett fördärv det är såååå gott. Sista stoppet för dagen var fyren Farol dos Rosais som ligger längst ut i väster. Där man också om man har tur att kunna se valar. Här kan man se öarna Pico, Faial och Graciosa. Fyren används inte i dag pga. jordbävningar och jordskred.

Vi avslutade vårat besök på Sao Jorge med att fira midsommar. Vi gick ut och åt på kvällen. Midsommardagen seglade vi till nästa ö Terceira.

FAIAL & PICO

23-05-28 – 23-06-17

Vi var på ön Faial, staden/hamnen Horta i drygt 3 veckor. Azorerna har 9 öar och upptäcktes mitten på 1300-talet av Katalaner och den sista ön upptäcktes 1427. Ögruppen är under Portugals styre. Öarna är ursprungligen vulkanöar. Det var först på 1980-talet som turisterna började upptäcka Azorerna. Den första veckan, städade, tvättade, fixade vi på förmiddagarna och eftermiddagarna gick vi upptäcktsfärd i Horta det blev 2-3 timmar varje dag. Tisdagskväll, var vi bjudna på spelkväll hos Yolo med Ulrika och Sebastian det var revansch mellan tjejerna och gubbarna. Gubbarna vann så klart!! Det blev en trevlig kväll med mat och dryck. Onsdagskväll, träffades vi, gänget för sundowner på baren i hamnen. Vi passade på att säga hejdå till Yolo för morgon därpå, torsdag seglade dom i väg hemåt mot Sverige, ostkusten. Det var vemodigt och tråkigt. Vi har så många fina minnen. Fredagskväll, gick resten av gänget först till baren i hamnen för en drink och därefter gick vi till en liten mysig restaurang som dom andra hade varit tidigare. Det blev en trevlig kväll med god mat och dryck.

Vecka nr 2; fortsatte vi att fixa med Tindra och vi packade upp våra varma kläder mer tröjor, långärmade toppar och jackorna. Nu hade det blivit kyligare i alla fall på kvällarna även på dagarna om man jämför hur varmt vi har haft det i Karibien. Lars hade fortfarande ont i ryggen som började på lördag i första veckan. Promenaderna på eftermiddagarna blev korta. Måndagskväll var det sundowner på baren i hamnen, planerade nationaldagen hur vi skulle fira den som var dagen efter. Vädret skulle vara så där. Vi skulle avvakta och se hur mycket vind och regn det skulle komma. Nationaldagen på eftermiddagen bestämde vi att vi skulle gå till parken och fira. Det blev grillad för några och vi skålade i champagne. Vi spelade kubb och något annat spel nu kom även familjen på Tiger Lily som sammanstrålande med oss. Chris på Ari var också med och firade svenska nationaldagen. Vi sjöng nationalsången, vi eller om det var Anna som kunde nästan hela sången. Det blev en mycket lyckad firande av nationaldagen. 8 juni sa vi hejdå till Trivento med Marie och Crister. De skulle mot Kanarieöarna med några stopp. Det var också jätte vemodigt. Fredag 9 juni hyrde vi en scooter och upptäckte västra delen av Faial. Vi åkte på små vägar kantade av hortensia i alla dess färger så vackert och genom pittoreska byar. Vi besökte Fyren av Ponta dos Capelinhos som nu är skyddad landskap och historisk med utställning och vandringsleder runt omkring. Efter sista utbrottet 1957 som förstörde fyren och skapade en ny del av ön. Vi vandrade upp till toppen. Det var mycket intressant.

Senare på kvällen, fredag den 9 juni träffade vi på baren i hamnen för en drink efter gick vi vidare till en restaurang. Det var sista kvällen med Chris på Ari och Håkan och Karin på Elixir. Dagen efter lördag den 10 juni tidigt på morgonen seglade Ari och Elixir i väg till grannön Terceira sedan skulle Elixir segla mot Sverige, Göteborg och Ari mot Madeira. Usch!!! Det var mycket vemodigt och tråkigt att säga hejdå till Elixir. Vi har bott som båt grannar i Långedrag hösten 2020 och våren 2021. Vi träffade i Kielkanalen och seglade tillsammans sedan juli 2021. Vi seglade över tillsammans till Karibien och i Karibien träffades vi från och till på öarna. Det är många, fina minnen som vi har tillsammans. Chis var det också tråkigt att säga hejdå det var dom sista i gänget Viking Explorers från 2022.

Efter när vi hade vinkat av Elixir och Ari tog vi färjan kl. 07:45 på lördag den 10 juni till Pico, hamnen/staden Madalena med Claes och Anna för en utflykt. Vi hade hyrt bil på Pico. Pico är näst största av öarna och har den högsta berget (vulkanen) Ponta do Pico i Azorerna och Portugal. I Picos varma och torra klimat tillsammans med den mineral rika jorden odlas det druvor för tillverkning av vin. Det byggs som terrasser och med stenar runt, man kan se det som lådor som skyddar plantorna mot vinden. Vi stannade i Cachorro och såg hur lavan hade runnit ner i havet och bildat olika formationer. Vi stannade också och tog en promenad i Lajido de Santa Luzia, besökte muséet om vulkanen. Vi åkte uppför berget Pico och ner på andra sidan till staden Lajes. Vi stannade och beundrade den vackra vyn och vi stannade också för lunch. Vi hittade en jätte fin äng, hage som vi åt våran medtagna lunch. Som Anna sa att det var som Bregott fabriken. Otroligt vackert, grönt och korna betade på kullarna. Vi avslutade dagen med val muséet, Pico är känd för mångårig traditioner av valfångst. Det var mycket intressant ö. Vi fick en fantastisk, härlig fin dag tillsammans med sol och inget regn. Vi var trötta och belåtna när vi tog färjan tillbaka till Horta.

Sista veckan på Horta 12 till 17 juni. Tog vi promenader. Vi var inbjudna till Anna och Claes en kväll och spelade spel, drack vin och öl. Det var en trevlig, mysig kväll. Vi avslutade dagarna på Horta med att gå ut och tog en drink på Peters bar därefter gick på restaurang.

Vi seglade vidare till Velas på ön Sao Jorge 17 juni. Nu hade vi sagt hejdå till alla vännerna och vi har alla olika planer. Förhoppningsvis kommer vi ses någonstans. På Horta är det tradition att måla båtens märke på piren. Vi är med på ett hörn.

KARIBIEN TILL AZORERNA

23-05-01 – 23-05-28

VECKA 1.

1 maj kl. 10: 30 drog vi upp ankaret i Marigot bay, ST Martin. Efter frukosten badade, simmade jag runt Tindra Å!! vad jag njöt!!! Det var ljuvligt. Tillslut så gick jag upp och tog hand om disken från frukosten. Vi kontrollerade att allt var surrad, sjöstuvad det var många tankar som snurrade och det var många fjärilar i magen. Vi checkade av allt igen på listan. Vi visste att den här seglingen kunde ta tid, vi kunde få mycket vind. Den andra överfarten till Karibien kunde man följa vädret mer exakt. Via Micke Westin hade vi kontakt med en man som skickade rutt med koordinater till våran satellittelefon, Iridium som supportade oss med planeringen av våran segling. De tar några dagar innan man får rutiner, ät och sov klockan. Vi hade bestämt att vi ska försöka sova 5 – 6 timmar i ett sträck. Vi började att jag tog första vaktpasset kl. 20.00 till kl. 02.00. Lars tog kl. 02.00 till kl. 08.00. Vad gör man på sina pass? Jag lyssnar mycket på böcker och poddar. Lars har något spel, fiskar. Nu skulle vi segla 2172 nm det kändes så otroligt långt. Vi hade Andante inte långt i från oss inom VHF avstånd och det kändes tryggt att vi var två. Vi skulle ha följe till Azorerna. Många nätter sken månen så vackert, en riktig fin mångata. Vi fick även se mareld på kvällarna som små stjärnor som glittrade i Tindras bogsvall. Magiskt! Dag 2 väntade vi på Andante och under tiden passade vi på att bada. Det var lite kusligt att hoppa i 6000 meter djup och det var så blått, men det var så skönt. Check!! Dag 4 -5 fick vi mindre vind och tillslut blev det stiltje, låg och guppade i den oändliga stora, stora pölen, så otroligt blått och bara lite krusning. Lars försökte fiska men fick bara sargassotång. Vi passade på att duscha, fixade andra saker. Dag 6 och 7 ökade vinden lite grann och vi började segla igen. Vinden var jätte konstig och vi hörde åskan runt omkring oss. När vi seglar längre överfarter försöker vi alltid ha rutin varje morgon, när jag går upp fixar vi frukost, pratar hur de sista timmarna har varit, skriver ner hur långt vi har gått under dygnet, laddar ner vädret och Lars kollar att allt är okey på däck. Sedan går Lars och sover en stund. Rutinen använde vi också på den här överfarten och nu hade vi Andante som vi också stämde av varje morgon. Det var fortfarande jätte varmt.

VECKA 2.

Dagarna flyter på och dagarna går in i varandra. Det märktes att vi går mot kallare breddgrader, dagarna var fortfarande varma men kvällarna kyliga, vi fick ta på oss tröja. Jag fick fram nattlinnet som jag inte haft på många månader. På dagarna var det lite fix, mat och disk. Lars fick äntligen napp och det var en jätte stor tonfisk, jag sa att den kan vi inte ta hand om och det var också precis vi skulle ha våra kvälls/natt passen. Tonfisken blev glad för hen fick komma tillbaka till vattnet med ingen krok och skador. Vädret var mycket blandade, det var från ingen vind till 10 m/s och det kom också lite regn. Slutet av veckan, dag 13 och 14. När vi låg och guppade i ett stiltjebälte fick Lars åter igen napp och storleken på tonfisken var mer hanterbart. Lars rensade och skivade tonfisken, vi fick 5 påsar/middagar med tonfisk. Vi försökte 2 gånger att ge Andante en påse med tonfisk, första gången gick vi upp så nära Andante och Lars försökte med hjälp av båtshaken ge Andante påsen med tonfisken men tyvärr hamnade påsen i vattnet. Andra gången gick vi också upp nära men den här gången kastade Lars över påsen med tonfisk som Claes fångade. Dag 13 på kvällen så kallade Anna på VHF att dom inte hade någon drivning, motorn snurrade men inte propellern. Vi vände och gick tillbaka vi hade inte hunnit så långt. Vi beslöt att vi skulle guppa tills det blev morgon och ljust. Dagen efter gick Claes ner i plurret och kontrollerade propellern men det var inget som hade fastnat det måste vara backslaget (väl framme visade det sig att det var drivskivan mellan motorn och backslaget som hade gått sönder) Vi beslöt att när det är ingen vind och lättare vind så bogsera vi Andante. Vi vågade inte köra mer än 3 knop för att spara diesel så mycket vi kunde för vi visste inte hur lång tid vi hade för att komma till Azorerna allt berodde om vi fick vind och om vi behövde köra i från något oväder. Vi bogserade Andante hela dagen som var nummer 14. Vi fick tvättat en mörk maskin och vi lagade mer risifrutti det är perfekt som kvällsmat. Dessa dagar såg vi mycket portugisisk örlogsman så vackra med allt i från nästan ingen färg till riktig stark purpur färgade men så farliga. Vi fick även sällskap av delfiner, fåglar så som tropical birds, tärnor, sulor och cagarros (liror). Vi fick också se tonfisken som hoppade överallt.

VECKA 3.

Dag 15 kunde vi släppa bogseringslinan och kunde segla det var en härlig dag. Tindra seglade i 6-7 knop. Äntligen gjorde vi mer än 70 – 100 nm de här dygnet seglade vi 143 nm. Jippi!! Det märks att havet också har blivit kallare när vi tappar upp vattnet från kranen så är det kallare för våra vattentankar ligger under vattennivån. Nu är godiset slut, Lars fixade marsipanbollar med smak av rom, jätte gott, även snacks förrådet hade börjat sina. Vi fick glada tillrop på Iridium, sms från Börje och Anne-Beate samt Carina och Peter det var jätte kul. Tack kära vänner!! Vi fick besök av delfiner och såg även val på längre håll. Nu är det mycket segt och man vill bara vara framme. Dag 19 hade vi seglat halvvägs det firade vi med cider. Nu hade vi ändrat våra kvälls/natt pass. Vi började istället kl. 19.00. Slutet av veckan började vi åter igen att bogsera Andante.

VECKA 4.

Vi fortsatte att bogsera Andante det är jobbigt med motorljudet jag, Cathrine kan inte riktigt sova med ljudet från motorn. Nu var nästan våran bränsle slut, vi hade lite grann kvar till att gå in i hamnen. Vi langade över tomma dunkar till Andante och från Andante fick vi deras dunkar med bränsle. Vi gjorde så för platsbrist. Det gick jätte bra. Fick även en chokladkaka, mums! Vi passade på att tvätta, duscha och Lars bakade bröd till frukost. Vi bogserade fram till dag 23, eftermiddag. Nu äntligen kunde vi släppa bogserings tampen och hade kurs till Horta. Vi fick en jobbig händelse dag 24 det var en båt som vi tror var amerikansk som låg i kollisionskurs med Andante. Claes ropade upp flertals gånger men ingen svarade. Vi hörde och såg att dom närmade varandra tillslut så svarade en man med trött röst och tillslut lade han om kursen som Claes bad honom göra flertals gånger. PUH!! nu kunde vi andas ut. Dagen efter ändrade vinden sin riktning vi fick börja kryssa det var inte roligt nu blev det längre tid och avstånd till Horta. Vi fick sällskap av delfiner på kvällen och morgonen. De sista dagarna var jätte jobbiga, orolig sjö, vågorna ökade i höjd, vinden ökade i styrka och squalls (regnskurar) kom mer och mer, vissa var lite vind och vissa var mycket vind i. Vi sov inte mycket de sista dygnen. Dag 28 såg vi land äntligen…. När vi kom in i hamnbassängen såg vi svenska flaggan och det tutade. Det var våra vänner som var kvar, vi blev så rörda som vinkade oss välkomna och att vi äntligen var framme. Det kom faktiskt tårar som trillade ner på mig, Cathrine. Andante var redan framme dom hade tagit hjälp av hamnen som bogserade in dom. Det var mycket jobbig och seg segling men vi var ändå glada att vi inte fick vindar i stormstyrka och att det inte gick sönder några stora saker på Tindra. Vi visste att det skulle ta tid men ändock så kändes som en evighet i alla fall de sista dygnen innan vi såg land. Vi fick en plats och fick hjälp med tamparna. Det kändes konstigt att gå på fast mark under fötterna och som inte gungade. Vi tog en drink med gänget, vi saknade Misty Blue som hade gått, på den kända Peters bar med deras egna gin och vi även åt mat där på baren. Det var svårt att sova första natten troligtvis var vi över trötta.

DET BLEV 27,95 DAGAR, 647 TIMMAR OCH 2 666 NM. TACK MIN ÄLSKADE KAPTEN SOM TAR OSS FRÅN A TILL B MED SITT LUGN OCH MED SINA KUNSKAPER. DET KÄNNS ALLTID TRYGGT. ❤️❤️DET HANN BLI MÅNGA HÄRLIGA SKRATT OCH SAMTAL SAMT TINDRA SOM TAR OSS TRYGGT OCH SÄKERT ÖVER HAVEN.