SÁO MIGUEL

23-07-03 – 23-07-19

Vi kastade loss från Angra do Heroismo, ön Terceira, kl. 10:30 den 2 juli. Medan Lars fixade de sista på däck sprang jag upp till konditoriet. På Azorerna finns många goda bakverk och det måste vi ha på seglatsen.

Vi fick en fin segling. Senare eftermiddag fick vi besök av delfiner. Natten var lugn och stilla inte en enda båt såg vi.

Vi kom fram till Ponta Delgada dagen efter den 3 juli, kl. 11:30. Vi seglade 117 nm. Sào Miguel är den största ö och staden Ponta Delgada är mer europeisk och större. Det är mycket mer turister. Ön kallas även den gröna ön. Man tror att ön upptäcktes mellan 1426 och 1439. Det finns en lång och intressant historia. 1893 anslöts telegrafisk förbindelse med Azorerna. Jordbruket är en av det viktigaste inkomstkällorna, färsk mjölk är huvudsakligen den viktigaste råvaran som används till att göra ost, smör, pastöriserad mjölk och pulver som är exportprodukter. Även nötkött är en del av Azorernas ekonomi. Fisk exporteras också men en mindre del. Vi fick plats på en mindre ponton som Tindra stack ut alldeles för mycket men hamnen var full så Lars var mycket kreativ med förtöjningen det gnisslade inte så mycket. Efter några dagar kunde vi flytta till en större plats. Första dagen tog vi det lugnt och andra dagen sökte vi upp turistinformationen sedan gick vi runt staden och utforskade. Vi besökte bl.a. katolska kyrkan Igreja Matriz São Sebastião, arbetet utfördes mellan 1531 och 1547, den är mycket vacker med mycket förgyllning, Càmara Muncipal stadshuset och mycket mer.

Dagen efter packade vi picknic korg och tog en lång promenad till Antonio Borges trädgård. Borges var en man från aristokratisk familj Da Camara från Madeira och riddare av kungahuset som levde på 1800-talet. Borges var bror till en av de mest kända i botanikerna i portugisisk historia. De 5 stora markägarna på São Miguel bl.a. med Borges började importera sällsynta växter från alla världens hörn och startade med att skapa trädgårdar i stil att konkurrera med några av Europas finaste trädgårdar. Idag är de 5 trädgårdarna några av de mesta besökta i hela Portugal. Borges och hans arkitekt byggde trädgården med hemliga grottor och stigar. De planterade de känsliga växterna i områden som var skyddade mot de salta vindarna som växte och frodades. Trädgården öppnades som en offentlig park 1957. Det är en mycket fin och vilsam trädgård. Vi satte oss på en bänk och packade upp matsäcken med en damm framför oss. Vi fick mycket snabbt små och stora vänner, ankor, någon sort av gråsparv mm. Det var en ankunge som var verkligen luggsliten, fula ankungen men så söt.

En av dagarna tog vi en lång promenad till Ananas plantagen. Guiden som visade oss runt brann verkligen för odlingen eller så var han ny på jobbet, han var så entusiastisk och glad.

Vi fortsatte att upptäcka ön med att hyra scooter i tre dagar. Vi fick en helt ny och jag fick välja färg såklart blev det röd. Dag 1 tog vi oss västerut till sjön Azul (blå) och Verde (grön). Det är två vulkankratrar som har blivit sjöar. Färgerna beror på djupet av sjöarna. Det förbinds med en bro i mitten av ett smalt sund. Det sägs att det finns en kärlekshistoria bakom de tvåfärgade sjöarna om en omöjlig kärlek vid första ögonkastet mellan en herde och en prinsessan som slutade med att prinsessan blev bort förlovad med en prins i ett annat rike. Deras tårar bildades dessa två vackra sjöar, en grön för prinsessans ögon och den andra blå, för herdens ögon var likaså färgade. Vad man än tittade så var det otroligt vackert. Vi tog oss ner för den slingrade vägen och stannade för en promenad längs sjön Verde efter ett tag satte vi oss och åt våran medtagna lunch. Därefter åkte vi till den andra sjön och gick längs sjön Azur här finns det en tunnel som man kan gå igenom för att komma ut till en sjö. Vi började att gå men det var så geggigt så vi vände tillbaka. I byn Sete Cidades besökte vi den fina, lilla kyrkan Igreja de São Nicolau och avslutade med en fika. Vi avslutade dagens tur med att besöka fyren Ferraria. När vi kom tillbaka till Ponta Delgada så var hela inner stan avstängd och poliser överallt. Det var en procession med oxar, kor, vagnar med olika mat och dryck mm. Dom firade den heliga anden. På kvällarna var det olika konserter i kyrkorna och torget. Vi fann tillslut en väg som vi kunde köra och hittade en parkering.

Dag 2. Fortsatte vi våran tur österut till staden Furnas. Vi körde längs kusten genom den ena mysiga byn efter den andra. När vi kom fram började vi med att fika och beställde den speciella rätten Cozido på en av restaurangerna som öppnade kl. 12.00. Grytan Cozido tillagas i de varma hålorna, vulkanens heta jord, det pyser och fräser vattenånga och det tar ca 5-6 timmar innan det är klart. Det är verkligen slow-cooking. Under tiden vandrade vi längs sjön och såg hur dom tillagade grytan. Grytan var rätt så smaklöst men väl kokt det bestod av bl.a. lever korv, kryddad korv, grytbitar av nöt och gris, kyckling, kål, morötter. Längs vägen som vi vandrade fanns det träskulpturer. Dom är jätte fina några var gamla och det hade börjat växa mossa annat grönt på. Här finns också varma källor där man kan bada. Vi hoppade över det.

Dag 3 skulle vi vandra vid sjön Fogo, när vi kom fram var vissa delar av leden avstängd man kunde åka med en speciell buss och gå en liten bit. Vi hoppade över det och fortsatte till Europas enda teplantage. Teodlingen startade i slutet av 1800-talet. Tebladen rensade förhand. Det var vackert att gå mellan raderna av tebuskarna och en bit in i skogen. Vi fortsatte våran tur på nord kusten och sedan rakt över ön till Ponta Delgada och lämnade igen scootern. Innan vi gick hem åt vi pizza och drack gott. Vilka härlig dagar så mycket att se!!

Nu var det att kavla upp armarna för att förbereda överfarten till fastlandet Portugal. Vi tvättade, städade, handlade och lagade mat det är så skönt att bara värma. Så klart vi hann med annat. Våra vänner från Holland träffade vi på sundowners. Vi promenerade. Vi ville också segla till Santa Maria innan vi lämnade Azorerna. Vi skickade förfrågan till hamnkapten på Santa Maria hur statuset var i hamnen. Vi fick svar att det var fullt och man kan inte förboka. Dit vill man inte bara segla i väg för det finns inte något bra ställe att ankra under tiden man väntar på en ledig plats. Under tiden vi väntade på bra väderfönster så besökte vi militär museet som inte låg så långt i från hamnen. Museet låg i Fortet de São Brãss. Det var mycket bevarat från arméns historiska arv här i från Azorerna. Vi skickade ytterligare förfrågan till hamnen men det var fortfarande fullt. Nu kom det ett bra väderfönster, lite vind de två första dygnen sedan vind från nord och omkring 8-10 m/s som skulle öka något när vi närmade oss land. Skulle vi inte gå nu så skulle vi få vänta säkerligen en vecka till och det ville vi inte göra. Vi passade på och kasta loss den 19 juli. När vi summera i hop vad vi tycker om Azorerna så sa vi hit vill vi tillbaka. Alla öar har sin charm. Vi visste att dessa öar fanns men vi hade aldrig funderat att resa hit. Till Azorerna ska man åka slutet av juni, början av juli till september med egen båt eller med något resebolag. Det är ingen sol resa utan mer att vandra och upptäcka öarna. Vi är jätte, jätte nöjda att vi tog det lugnt och upptäckte öarna var för sig. Santa Maria får vi ta en annan gång.

TERCEIRA

23-06-24 – 23-07-02

Vi gick upp jätte tidigt för att segla till ön Terceira, hamnen/staden Angra do Heroismo. Vi seglade 57,8 nm och vi kom fram kl. 18:30. Vi såg att det var tält, mycket människor som strosade och vi hörde musik. Nää sa vi är det festival, vi har inte emot festivaler det kan vara jätte kul men dom spelar så högt och sent på kvällarna, ligger man nära så vet man att sömnen blir störd. Vi la oss för ankare utanför hamnen. Vi fixade lite kvällsmat och sedan dröjde det inte länge förrän vi tittade på varandra och sa i korus det blir tidigt i kväll och det blev med öronproppar på. Vi var jätte trötta. Dagen efter sjösatte vi dingen och åkte in i hamnen för att checka in. Det är så lätt att checka in och ut på Azorerna, efter man har checkat in första gången så finns allt kvar i datorn man behöver bara säga sitt båtnamn. Vi pratade med hamnkapten det var fullt i hamnen men vi kunde sätta upp oss på kölista. Det gjorde vi. Här på Azorerna kan man inte boka hamnplats utan man hoppas att man har tur att få plats i hamnen och att det finns en hamnbassäng som man kan ankra så länge medan man väntar på plats. Vi gick iväg och handlade när vi kom tillbaka så chansade vi och hörde om det hade blivit någon plats ledig de hade det så vi flyttade Tindra till den angivna platsen. Terceira ligger i mitten av norra Atlanten och är en av det större öarna på Azorerna med cirka 53 000 invånare. Det finns 2 hamnar en på södra sidan Angra do Heroismo och en på östra sidan Praia da Vitoria. Det finns även en större flygplats.

Det finns mycket intressant historia från när ön upptäcktes och de första nybyggarna. Vi började att utforska staden och besökte turistinformationen. En stor del av den äldre delen av Angra Do Heroismo är klassad på Unescos världsarvlista. Vi delade upp staden i 3 dagar för att kunna se mycket av vad den erbjuder. Dag 1 gick vi mitten och besökte bland annat den vackra kyrkan Santissimo Salvador da Sè Church som byggdes på en tidigare församlingskyrka 1570 i renässansstil. Det finns fler kyrkor som vi såg på utsidan och insidan. Det finns många välbevarade byggnader ex. Palatset Major Generais och längs den första huvudgatan Direita som vi såg och många mer. Vi avslutades med lunch och tittade på myllret av folk det syntes och hördes att det var festival. Vi gick hem och vilade sedan svidade vi om och gick ut på kvällen. Vi gick till Town hall, stadshuset, där hade dom byggt upp en scen framför huset och det var uppträdande varje kväll med olika musikgrupper. Den här kvällen var det storbandsjazz.

Dag 2, fortsatte vi att utforska en annan del av staden. Vi besökte bl.a monumentet minnet av Pedro IV, Sào Fransisco-klostret där Vasco da Gamas bror Paulo och en kapten som dog på återresa från Indien som begravdes i klostret. Vi besökte trädgården Duke ot Terceira. Vi avslutade med härlig fika.

Dag 3 tog vi den långa vandringen uppför Monte Brasil. På våran väg besökte vi den äldsta militäriska sjukhus, klostret St Claire den största på Azorerna. Vi såg Fortet do Sao Joào Baptista do Monte Brasil byggd emellan 1593 0ch 1636 från utsidan. I dag är det aktiv militär förläggning för att kunna besöka fortet och se innanför murarna måste man boka en guide, vi hoppade över det. Det var fantastisk vacker vandringsled det var ordnad med grillplatser, bänkar och bord. Det fanns lite djur ex. en stor Ara papegoja, påfågel mm. Dom hade byggd ett lite hus för de hemlösa katterna det var skyltade att man inte fick mata katterna.

En kväll såg vi paraden där man representera sin gård och matadorerna var också med.

Vi tog bussen till den andra staden Praia da Vitoria.

Vi hyrde scooter och besökte en krater som vi gick runt det var en mindre promenad och den andra var ett besök inne i vulkanen mycket intressant.

Vi avslutade veckan med att se bullrope som är tradition på gator och som här vid hamnplanen som finns på Terceira det är utmärkande för Azorerna. Där 8 modiga män (herdar) håller tjuren i ett långt rep och män som retar tjuren med tygstycke eller paraply. Det är under ordnade former. Tjuren har skydd på sina horn. Tjuren skadas inte. Dagen efter seglade vi till ön Sào Miguel.

SAO JORGE

23-06-17 – 23-06-24

Vi fortsatte att ö luffa, våran nästa ö som vi seglade till var ön Sao Jorge som är en av hörnen så kallade triangelöarna tillsammans med öarna Pico och Faial. Vi seglade från Faial/Horta till Sao Jorge/Velas, 23 nm det tog ca 4,5 timmar. Vinden var i fel riktning för att kunna ligga på ankare och vi bestämde att vi försöker få en hamnplats, hamnen är inte stor. När vi var i hamnbassängen så ropade vi upp hamnkapten och det tog inte många minuter förrän en mycket glad hamnkapten som informerade att hamnen är full men han kunde ordna en plats om vi kunde tänkas oss att lägga oss utan på en annan båt vid kajen. Vi tackade och åkte in och förtöjde. Det var den trevligaste hamnkapten som vi hade träffat så tillmötesgående, glad och han berättade hur det är att bo på en mindre ö. Sao Jorge är en långsmal ö, 56 km lång och 8 km bred och är känd för sin smakrika ost. Vi strosade runt i den lilla pittoreska, charmiga staden. Vi trotsade regnet en dag och tyckte att nu är det säkerligen uppehåll så vi köpte med oss matsäck och skulle gå upp på höjden för det skulle vara en fin vy över staden. När vi kom halvvägs så började det regna igen tur att vi hade regnjackorna med oss. Det blev lunch i en litet skjul med tak.

Den andra dagen frågade hamnkapten om vi ville ha en plats i hamnen och det ville vi. På kvällen hörde vi konstiga ljud vid solnedgången, vi gick ut för att lyssna om det var fladdermöss eller fåglar. Hamnen ligger intill en brant bergvägg och där fåglarna tycker om att häcka. Vi förstod väldigt snabbt att det måste vara fåglar. Dagen efter berättade Lars att han hade googlat lätet på You Tube och vi fick reda på att det är Cagarro även kallad gulnäbbad lira. Det är en flyttfågel som häckar på Azorerna och anländer i februari. Det flyger ut över havet vid soluppgång och under dagen samlar dom mat och kommer tillbaka till boet vid solnedgången. Det är då dessa speciella lätet som vi hörde. Dom kan bara flyga från vatten ytan och klippavsatserna. Landar dom på marken så blir dom snabbt ett skrovmål eller överkörda. Det finns också räddningsgrupp som informera hur man ska göra om man finner en Cagarro på marken.

Vi hyrde scooter i 2 dagar. Första dagen körde vi österut till den andra staden Calheta. Vi stannade och besökte kyrkan Santa Barbara som var otroligt vacker byggd i barock stil. Vi stannade i Calheta och åt lunch nära stranden. Vi blev serverad av en mycket trevlig tjej som var ungefär i 20-års ålder hon var så glad att få prata engelska och hon berättade om sina drömmar. Det var så här vi mötte invånarna på Sao Jorge dom berättade om sig själva, om ön och är jätte hjälpsamma. Vi fortsatte till kaffeplantagen som ligger vid öns södra kust. Kaffeplantagen är den nordligaste kaffeplantage och är den minsta. Kaffebuskarna är planterade mellan apelsinträden för att få lite lä från de salta havsvindarna. Det är ett litet familjeföretag och dom har också en cafeteria som man kan pröva deras kaffe. Vi tog vanligt kaffe och den typiska kakan.

Andra dagen ville vi vandra, här på Sao Jorge finns det jätte många vandringleder. Vi valde en mindre vandring för vi ville även hinna med ostfabriken och fyren som låg längst ut i väster. När vi kom upp på berget så var det först soligt sedan blev det mer och mer dimma med fint regn och det började även blåsa. Vi trotsade vädret i ca 1 1/2 timme sedan gav vi upp det blev inte bättre. Vi fick vända det var lite tråkigt för det skulle vara en otrolig utsikt men men man kan inte alltid ha tur med vädret. Vi fortsatte till ostfabriken. Vi såg att vi började få ont om tid om vi skulle hinna med fyren så vi hoppade över rundturen i fabriken, vi provsmakade de olika ostarna och köpte med oss hem. Ostarna på Azorerna är jätte goda och är ett fördärv det är såååå gott. Sista stoppet för dagen var fyren Farol dos Rosais som ligger längst ut i väster. Där man också om man har tur att kunna se valar. Här kan man se öarna Pico, Faial och Graciosa. Fyren används inte i dag pga. jordbävningar och jordskred.

Vi avslutade vårat besök på Sao Jorge med att fira midsommar. Vi gick ut och åt på kvällen. Midsommardagen seglade vi till nästa ö Terceira.

FAIAL & PICO

23-05-28 – 23-06-17

Vi var på ön Faial, staden/hamnen Horta i drygt 3 veckor. Azorerna har 9 öar och upptäcktes mitten på 1300-talet av Katalaner och den sista ön upptäcktes 1427. Ögruppen är under Portugals styre. Öarna är ursprungligen vulkanöar. Det var först på 1980-talet som turisterna började upptäcka Azorerna. Den första veckan, städade, tvättade, fixade vi på förmiddagarna och eftermiddagarna gick vi upptäcktsfärd i Horta det blev 2-3 timmar varje dag. Tisdagskväll, var vi bjudna på spelkväll hos Yolo med Ulrika och Sebastian det var revansch mellan tjejerna och gubbarna. Gubbarna vann så klart!! Det blev en trevlig kväll med mat och dryck. Onsdagskväll, träffades vi, gänget för sundowner på baren i hamnen. Vi passade på att säga hejdå till Yolo för morgon därpå, torsdag seglade dom i väg hemåt mot Sverige, ostkusten. Det var vemodigt och tråkigt. Vi har så många fina minnen. Fredagskväll, gick resten av gänget först till baren i hamnen för en drink och därefter gick vi till en liten mysig restaurang som dom andra hade varit tidigare. Det blev en trevlig kväll med god mat och dryck.

Vecka nr 2; fortsatte vi att fixa med Tindra och vi packade upp våra varma kläder mer tröjor, långärmade toppar och jackorna. Nu hade det blivit kyligare i alla fall på kvällarna även på dagarna om man jämför hur varmt vi har haft det i Karibien. Lars hade fortfarande ont i ryggen som började på lördag i första veckan. Promenaderna på eftermiddagarna blev korta. Måndagskväll var det sundowner på baren i hamnen, planerade nationaldagen hur vi skulle fira den som var dagen efter. Vädret skulle vara så där. Vi skulle avvakta och se hur mycket vind och regn det skulle komma. Nationaldagen på eftermiddagen bestämde vi att vi skulle gå till parken och fira. Det blev grillad för några och vi skålade i champagne. Vi spelade kubb och något annat spel nu kom även familjen på Tiger Lily som sammanstrålande med oss. Chris på Ari var också med och firade svenska nationaldagen. Vi sjöng nationalsången, vi eller om det var Anna som kunde nästan hela sången. Det blev en mycket lyckad firande av nationaldagen. 8 juni sa vi hejdå till Trivento med Marie och Crister. De skulle mot Kanarieöarna med några stopp. Det var också jätte vemodigt. Fredag 9 juni hyrde vi en scooter och upptäckte västra delen av Faial. Vi åkte på små vägar kantade av hortensia i alla dess färger så vackert och genom pittoreska byar. Vi besökte Fyren av Ponta dos Capelinhos som nu är skyddad landskap och historisk med utställning och vandringsleder runt omkring. Efter sista utbrottet 1957 som förstörde fyren och skapade en ny del av ön. Vi vandrade upp till toppen. Det var mycket intressant.

Senare på kvällen, fredag den 9 juni träffade vi på baren i hamnen för en drink efter gick vi vidare till en restaurang. Det var sista kvällen med Chris på Ari och Håkan och Karin på Elixir. Dagen efter lördag den 10 juni tidigt på morgonen seglade Ari och Elixir i väg till grannön Terceira sedan skulle Elixir segla mot Sverige, Göteborg och Ari mot Madeira. Usch!!! Det var mycket vemodigt och tråkigt att säga hejdå till Elixir. Vi har bott som båt grannar i Långedrag hösten 2020 och våren 2021. Vi träffade i Kielkanalen och seglade tillsammans sedan juli 2021. Vi seglade över tillsammans till Karibien och i Karibien träffades vi från och till på öarna. Det är många, fina minnen som vi har tillsammans. Chis var det också tråkigt att säga hejdå det var dom sista i gänget Viking Explorers från 2022.

Efter när vi hade vinkat av Elixir och Ari tog vi färjan kl. 07:45 på lördag den 10 juni till Pico, hamnen/staden Madalena med Claes och Anna för en utflykt. Vi hade hyrt bil på Pico. Pico är näst största av öarna och har den högsta berget (vulkanen) Ponta do Pico i Azorerna och Portugal. I Picos varma och torra klimat tillsammans med den mineral rika jorden odlas det druvor för tillverkning av vin. Det byggs som terrasser och med stenar runt, man kan se det som lådor som skyddar plantorna mot vinden. Vi stannade i Cachorro och såg hur lavan hade runnit ner i havet och bildat olika formationer. Vi stannade också och tog en promenad i Lajido de Santa Luzia, besökte muséet om vulkanen. Vi åkte uppför berget Pico och ner på andra sidan till staden Lajes. Vi stannade och beundrade den vackra vyn och vi stannade också för lunch. Vi hittade en jätte fin äng, hage som vi åt våran medtagna lunch. Som Anna sa att det var som Bregott fabriken. Otroligt vackert, grönt och korna betade på kullarna. Vi avslutade dagen med val muséet, Pico är känd för mångårig traditioner av valfångst. Det var mycket intressant ö. Vi fick en fantastisk, härlig fin dag tillsammans med sol och inget regn. Vi var trötta och belåtna när vi tog färjan tillbaka till Horta.

Sista veckan på Horta 12 till 17 juni. Tog vi promenader. Vi var inbjudna till Anna och Claes en kväll och spelade spel, drack vin och öl. Det var en trevlig, mysig kväll. Vi avslutade dagarna på Horta med att gå ut och tog en drink på Peters bar därefter gick på restaurang.

Vi seglade vidare till Velas på ön Sao Jorge 17 juni. Nu hade vi sagt hejdå till alla vännerna och vi har alla olika planer. Förhoppningsvis kommer vi ses någonstans. På Horta är det tradition att måla båtens märke på piren. Vi är med på ett hörn.

KARIBIEN TILL AZORERNA

23-05-01 – 23-05-28

VECKA 1.

1 maj kl. 10: 30 drog vi upp ankaret i Marigot bay, ST Martin. Efter frukosten badade, simmade jag runt Tindra Å!! vad jag njöt!!! Det var ljuvligt. Tillslut så gick jag upp och tog hand om disken från frukosten. Vi kontrollerade att allt var surrad, sjöstuvad det var många tankar som snurrade och det var många fjärilar i magen. Vi checkade av allt igen på listan. Vi visste att den här seglingen kunde ta tid, vi kunde få mycket vind. Den andra överfarten till Karibien kunde man följa vädret mer exakt. Via Micke Westin hade vi kontakt med en man som skickade rutt med koordinater till våran satellittelefon, Iridium som supportade oss med planeringen av våran segling. De tar några dagar innan man får rutiner, ät och sov klockan. Vi hade bestämt att vi ska försöka sova 5 – 6 timmar i ett sträck. Vi började att jag tog första vaktpasset kl. 20.00 till kl. 02.00. Lars tog kl. 02.00 till kl. 08.00. Vad gör man på sina pass? Jag lyssnar mycket på böcker och poddar. Lars har något spel, fiskar. Nu skulle vi segla 2172 nm det kändes så otroligt långt. Vi hade Andante inte långt i från oss inom VHF avstånd och det kändes tryggt att vi var två. Vi skulle ha följe till Azorerna. Många nätter sken månen så vackert, en riktig fin mångata. Vi fick även se mareld på kvällarna som små stjärnor som glittrade i Tindras bogsvall. Magiskt! Dag 2 väntade vi på Andante och under tiden passade vi på att bada. Det var lite kusligt att hoppa i 6000 meter djup och det var så blått, men det var så skönt. Check!! Dag 4 -5 fick vi mindre vind och tillslut blev det stiltje, låg och guppade i den oändliga stora, stora pölen, så otroligt blått och bara lite krusning. Lars försökte fiska men fick bara sargassotång. Vi passade på att duscha, fixade andra saker. Dag 6 och 7 ökade vinden lite grann och vi började segla igen. Vinden var jätte konstig och vi hörde åskan runt omkring oss. När vi seglar längre överfarter försöker vi alltid ha rutin varje morgon, när jag går upp fixar vi frukost, pratar hur de sista timmarna har varit, skriver ner hur långt vi har gått under dygnet, laddar ner vädret och Lars kollar att allt är okey på däck. Sedan går Lars och sover en stund. Rutinen använde vi också på den här överfarten och nu hade vi Andante som vi också stämde av varje morgon. Det var fortfarande jätte varmt.

VECKA 2.

Dagarna flyter på och dagarna går in i varandra. Det märktes att vi går mot kallare breddgrader, dagarna var fortfarande varma men kvällarna kyliga, vi fick ta på oss tröja. Jag fick fram nattlinnet som jag inte haft på många månader. På dagarna var det lite fix, mat och disk. Lars fick äntligen napp och det var en jätte stor tonfisk, jag sa att den kan vi inte ta hand om och det var också precis vi skulle ha våra kvälls/natt passen. Tonfisken blev glad för hen fick komma tillbaka till vattnet med ingen krok och skador. Vädret var mycket blandade, det var från ingen vind till 10 m/s och det kom också lite regn. Slutet av veckan, dag 13 och 14. När vi låg och guppade i ett stiltjebälte fick Lars åter igen napp och storleken på tonfisken var mer hanterbart. Lars rensade och skivade tonfisken, vi fick 5 påsar/middagar med tonfisk. Vi försökte 2 gånger att ge Andante en påse med tonfisk, första gången gick vi upp så nära Andante och Lars försökte med hjälp av båtshaken ge Andante påsen med tonfisken men tyvärr hamnade påsen i vattnet. Andra gången gick vi också upp nära men den här gången kastade Lars över påsen med tonfisk som Claes fångade. Dag 13 på kvällen så kallade Anna på VHF att dom inte hade någon drivning, motorn snurrade men inte propellern. Vi vände och gick tillbaka vi hade inte hunnit så långt. Vi beslöt att vi skulle guppa tills det blev morgon och ljust. Dagen efter gick Claes ner i plurret och kontrollerade propellern men det var inget som hade fastnat det måste vara backslaget (väl framme visade det sig att det var drivskivan mellan motorn och backslaget som hade gått sönder) Vi beslöt att när det är ingen vind och lättare vind så bogsera vi Andante. Vi vågade inte köra mer än 3 knop för att spara diesel så mycket vi kunde för vi visste inte hur lång tid vi hade för att komma till Azorerna allt berodde om vi fick vind och om vi behövde köra i från något oväder. Vi bogserade Andante hela dagen som var nummer 14. Vi fick tvättat en mörk maskin och vi lagade mer risifrutti det är perfekt som kvällsmat. Dessa dagar såg vi mycket portugisisk örlogsman så vackra med allt i från nästan ingen färg till riktig stark purpur färgade men så farliga. Vi fick även sällskap av delfiner, fåglar så som tropical birds, tärnor, sulor och cagarros (liror). Vi fick också se tonfisken som hoppade överallt.

VECKA 3.

Dag 15 kunde vi släppa bogseringslinan och kunde segla det var en härlig dag. Tindra seglade i 6-7 knop. Äntligen gjorde vi mer än 70 – 100 nm de här dygnet seglade vi 143 nm. Jippi!! Det märks att havet också har blivit kallare när vi tappar upp vattnet från kranen så är det kallare för våra vattentankar ligger under vattennivån. Nu är godiset slut, Lars fixade marsipanbollar med smak av rom, jätte gott, även snacks förrådet hade börjat sina. Vi fick glada tillrop på Iridium, sms från Börje och Anne-Beate samt Carina och Peter det var jätte kul. Tack kära vänner!! Vi fick besök av delfiner och såg även val på längre håll. Nu är det mycket segt och man vill bara vara framme. Dag 19 hade vi seglat halvvägs det firade vi med cider. Nu hade vi ändrat våra kvälls/natt pass. Vi började istället kl. 19.00. Slutet av veckan började vi åter igen att bogsera Andante.

VECKA 4.

Vi fortsatte att bogsera Andante det är jobbigt med motorljudet jag, Cathrine kan inte riktigt sova med ljudet från motorn. Nu var nästan våran bränsle slut, vi hade lite grann kvar till att gå in i hamnen. Vi langade över tomma dunkar till Andante och från Andante fick vi deras dunkar med bränsle. Vi gjorde så för platsbrist. Det gick jätte bra. Fick även en chokladkaka, mums! Vi passade på att tvätta, duscha och Lars bakade bröd till frukost. Vi bogserade fram till dag 23, eftermiddag. Nu äntligen kunde vi släppa bogserings tampen och hade kurs till Horta. Vi fick en jobbig händelse dag 24 det var en båt som vi tror var amerikansk som låg i kollisionskurs med Andante. Claes ropade upp flertals gånger men ingen svarade. Vi hörde och såg att dom närmade varandra tillslut så svarade en man med trött röst och tillslut lade han om kursen som Claes bad honom göra flertals gånger. PUH!! nu kunde vi andas ut. Dagen efter ändrade vinden sin riktning vi fick börja kryssa det var inte roligt nu blev det längre tid och avstånd till Horta. Vi fick sällskap av delfiner på kvällen och morgonen. De sista dagarna var jätte jobbiga, orolig sjö, vågorna ökade i höjd, vinden ökade i styrka och squalls (regnskurar) kom mer och mer, vissa var lite vind och vissa var mycket vind i. Vi sov inte mycket de sista dygnen. Dag 28 såg vi land äntligen…. När vi kom in i hamnbassängen såg vi svenska flaggan och det tutade. Det var våra vänner som var kvar, vi blev så rörda som vinkade oss välkomna och att vi äntligen var framme. Det kom faktiskt tårar som trillade ner på mig, Cathrine. Andante var redan framme dom hade tagit hjälp av hamnen som bogserade in dom. Det var mycket jobbig och seg segling men vi var ändå glada att vi inte fick vindar i stormstyrka och att det inte gick sönder några stora saker på Tindra. Vi visste att det skulle ta tid men ändock så kändes som en evighet i alla fall de sista dygnen innan vi såg land. Vi fick en plats och fick hjälp med tamparna. Det kändes konstigt att gå på fast mark under fötterna och som inte gungade. Vi tog en drink med gänget, vi saknade Misty Blue som hade gått, på den kända Peters bar med deras egna gin och vi även åt mat där på baren. Det var svårt att sova första natten troligtvis var vi över trötta.

DET BLEV 27,95 DAGAR, 647 TIMMAR OCH 2 666 NM. TACK MIN ÄLSKADE KAPTEN SOM TAR OSS FRÅN A TILL B MED SITT LUGN OCH MED SINA KUNSKAPER. DET KÄNNS ALLTID TRYGGT. ❤️❤️DET HANN BLI MÅNGA HÄRLIGA SKRATT OCH SAMTAL SAMT TINDRA SOM TAR OSS TRYGGT OCH SÄKERT ÖVER HAVEN.

23-04-05 – 23-04-30

Vi lämnade Dominica vid lunch och bestämde att vi skulle stanna i Basse-Terre på Guadeloupe för natten. Dominica fanns det mycket att upptäcka och hit skulle vi gärna vilja komma tillbaka. När vi kom fram till Basse-Terre ca kl. 17.00 var vi trötta och ingen hade någon fantasi att laga någon mat. Vi tittade på varandra och sa att vi går ut och äter pizza som vi mindes att det var super go när vi var här sist. Sagt och gjort en snabb dusch, ned med dingen och åkte in. Så klart att det var stängt!! Vad gör vi nu. Det var en restaurang som var öppen det blev hamburgare och pommes fast det inte var det vi hade tänkt oss så blev vi i alla fall mätta. Dagen efter fortsatte vi till Pigeon Island där vi bunkrade upp och fick en mysig kväll med jätte fin solnedgång. Man kan aldrig tröttna på att titta på solnedgångar. Nästa dag gick vi upp tidigt och seglade till Jolly Harbour på Antigua.

Antigua, Jolly Harbour, nu hade det blivit påsk. Vi stannade här över påsk helgen. Jag, Cathrine hade fått ont i ryggen och det var inte kul. Trots allt så fick jag lagat mer mat för överfarten och Lars fixade några saker på do-listan så som att trät på peket togs bort i förebyggande syfte att peket inte går sönder om vi får mot vind med vågor som slår upp på peket. Lars kämpade och svor men tillslut fick han loss trät. Eftermiddagarna var vi i land och promenerade. Vi tyckte likadant som förra gången hamnen är inte rolig men stränderna är fina. Påskafton firade vi med grillning och efterrätt, vin och öl.

ST Martin 23-04-12 -23-04-30. Vi fick en jätte bra väder fönster med en NO vind, 8 – 10 m/s, halvvind och sol. Tindra bara dundrade fram en jätte härlig segling. Vi hade planerat att vi skulle vara framme dagen efter ca kl. 08.00 men när vi närmade oss ST Martin fick vi sakta ned och kom fram kl. 04.30. Vi behövde inte använda motorn mycket och nu fanns det mycket kvar av diesel till överfarten. Vårat gäng, Trivento, Misty Blue, Elixir, Ella, var här på ST Martin dom väntade på ett bra väderfönster till Azorerna och Glittra skulle segla till Curacao senare i maj. Vi blev glada att det dröjde för vi fick träffa dom många gånger, det blev restaurang besök, sundowners, utflykt till Loterie Farm, föreläsning mm. Utflykten till Loterie Farm kunde nästan alla och vi fick en jätte fin vandring, dag tillsammans. Vi tog en stor taxi till Loterie Farm och avslutade med dryck i deras bar/restaurang.

Vi var på föreläsning på Island Water World på den holländska sidan, ST Maarten där det var två seglare som hade föreläsning om att segla till Azorerna väder, mat , dryck, säkerhet och mycket mer. Det var jätte bra och nyttigt. Vi avslutade dagen med restaurang besök.

Dagarna gick fort. Vi var glada att vi beslutade att inte segla i väg till BVI eller Bahamas. Det var skönt att ha allt runt omkring oss och det var inte så dyrt att bunkra upp. Vi hade gått med en grupp, Viking Rally hem över Atlanten med Micke Westin. Vi var var några stycken som skulle gå under maj. Vi träffades på sundowner utanför Mickes båt. Vi knöt fast oss med våra dingar och pratade om väder, när vi skulle gå, om predictwind och drack rom punsch. Det var tryggt att veta att vi kunde följa varandra på Predictwind. Vi hade bestämt med Anna och Claes att vi skulle vara klara till 1 maj. Vi var klara några dagar innan och vi väntade på att Andante skulle bli klara och ett bra väderfönster. Så kom väderfönstret som vi hoppade på den 1 maj.

Gänget hade fått ett bra väderfönster och vi träffades ett par dagar innan dom skulle segla i väg på restaurang. Så många från Viking explorers 2022 även Dave, Andrew och Chris var med. Det var jätte roligt att träffa dom och vi fick en jätte härlig kväll.

SISTA DAGEN I KARIBIEN. VIKEN GRAND CASE. VILKEN UNDERBAR DAG!! Vi njöt och verkligen kopplade av med jätte många bad i det turkosa och varma vattnet. En vemodig dag det var sista dagen i Karibien.

23-03-23 – 23-04-03

Vilket underbart land med regnskogen i alla dessa gröna färger så frodig, bergen, och de många vackra vattenfallen. Även människorna var mycket vänliga, glada, hjälpsamma. Trots att dom har drabbats hårt med alla orkaner framför allt 2017 och covid försöker dom bygga upp Dominica så att turismen kommer tillbaka en av deras viktigaste inkomst. I och med orkanen 2017 flydde många personer och kom inte tillbaka. De människor som är kvar är mycket stolta över sitt land och kämpar varje dag.

Dominica har fått sitt namn efter att Columbus var där på en söndag i november 1493 och Dominica betyder herrens dag på latin (söndag) och på det viset upptäcktes Dominica.

Vi fick en härlig segling från Martinique och när vi kom fram till Roseau huvudstaden på Dominica så möttes vi av boat boy som heter Marcus en mycket trevlig man som informerade att vi kunde kontakta honom om vi behövde något eller om vi behövde hjälp. Marcus är även ansvarig för säkerheten för oss som ligger på bojarna i viken. Varje natt åker han runt och tittar att allt är okey. Marcus berättade att han fick en andra chans från att vara kriminell i ungdomen tills han fick kontakt med kyrkan, där i från började han arbeta hederligt och bildade familj. En fin och rörande historia hur det är att leva i ett fattigt land och kämpa varje dag, som ofta drabbas av orkaner. Vi promenerade 2 dagar i rad till Roseau, först dagen checkade vi in hos tullen och immigrationen som ligger i färjeterminalen och sedan strosade vi runt lite grann och nästa dag tittade vi oss närmare staden, gick på marknaden. Marknaden var full av grönsaker, frukter och fisk. Det är så roligt att gå på marknader och se alla dessa färger på grönsakerna och frukterna och lyssna på tjattret. Man såg att dom inte hade kommit i kapp att bygga upp efter naturkatastroferna. Vissa hus var förfallna, andra hus var på gång och några hade kommit längre. Det var en salig blandning.

Vi bokade en taxi tur som tog oss till Middleham falls, Trafalgar falls, Freshwater lake, Roseau trädgård. Vi fick vandra ca 2,5 timmar fram och tillbaka från parkeringen till Middleham vattenfall det var en mycket fin vandring i regnskogen med alla dessa gröna färger, alla storlekar på bladen från jätte små till gigantiska. Vi hade otur att det regnade från och till så vi vågade inte gå ut på stenarna vid Middleham vattenfall för att bada.

Vi fortsatte till Freshwater lake (sötvatten sjö) som är en vattenfylld vulkanisk krater och är Dominicas största sjö. Vattnet överförs via pipeline till vattenkraftdamm som ger Dominica energi. Vi gick inte runt för det skulle vara ytterligare vandring på cirka 1 timma. I stället såg och läste vi på utställningen och gick ner till sjön. Vi fortsatte till Trafalgar falls en kort promenad från parkering till vattenfallet. Det var också vackert. Det var 2 stycken vattenfall och kallas i folkmun för ”papa falls” och ”mama falls”. Foten av fallen bildas pooler med kallt vatten från ena fallet och varmt vatten från den andra fallet. Här kunde vi också bada men nu var det i stället massvis av människor.

Vi fortsatte färden tillbaka till Roseau. Vi stannade några gånger. Ett ställe visade chauffören smultron och gav oss dom men smultronen hade inte samma smak som våra. Vi avslutade turen till Morne Bruce Point och Roseau botaniska trädgård. Fantastisk vy över staden och trädgården var också jätte fin. Våran chaufför var inte så pratsam men han visade oss en hel del på vägen så som växter, frukter och berättade lite historia om Dominica.

Någon dag efter fortsatte vi segla längs kusten till Portsmouth och vi hade fått sällskap av Andante med Anna och Claes som hade kommit någon dag innan. Först hade Andante problem med gensetet och motorn ville inte starta men tillslut så kom dom i väg. Efter en stund så var det våran tur då hade impellern gått sönder. Lars fick byta impellern och sedan var motorn nöjd. Vi kom fram till Portsmouth och det var också en fin, stor vik.

Vi gjorde utflykt tillsammans med Anna och Claes en tur på Indian River med guiden Titus en mycket glad och kunnig man. Här inspelade några scener Pirates of Caribien, Död mans kista. Floden användes av Kalinago (karibiska indianer) som bodde på dessa stränder och använde som hamnplats till Karibiska havet. Floden var deras överlevnad och använde floden till att transportera varor för handel med sjömän och till omgivande öarna. På floden snirklade vi fram bland träd och rötter som sträcktes långt ner i vattnet, och vi såg vilda djur, växter och fåglar. Vi besökte även Bush bar med deras trädgård. Titus plockade örter, ingefära, kakao böna som hade fått smak av närliggande mangoträd.

Dagen efter tog vi oss till Fortet Shirley som är en del av Cabrits nationalpark. Fort Shirley är Dominicas viktigast historiska plats. Utsedd av UNESCO till världsarv. Där de afrikanska slavarna gjorde revolt år 1802 som varade i 3 år mot dåliga levnadsförhållanden och det slutade med att slavsoldaterna i det brittiska imperiet blev fria. Fortets historia är mycket spännande och som har restaurerats under lång tid så som officerskvarteren, soldaternas kaserner, krutmagasinet, mm. Det finns även runt omkring vandringsleder. Vi tog inte vandringen upp till toppen för det var för varmt.

Vi avslutade Dominica med sundowners hos Andante och vi fick sällskap av Vilja med Jan och Kristin som hade kommit.

Dagen efter sa vi hejdå till Dominica vi hade gärna stannat här längre och fortsätta upptäcka Dominica. Vi kände att vi måste fortsatta segla norröver till ST Martin för att ha några dagar extra till vind, väder och till något oförutsett. Från ST Martin ska vi förbereda de sista och därifrån början av maj segla tillbaka till Europa, Azorerna. Nästa stopp blev Antigua.

ST LUCIA, MARTINIQUE

23-02-16 – 23-O3-22

DEL 2

&

VÅRA FRAMTIDSPLANER

Vi fortsatte våran segling norr över med våra vänner Sus och Magnus. Efter Bequia seglade vi till Soufriere/Pitons på ST Lucia, tisdag den 7 mars med ett stopp på Chateaubelair den 6 mars. Vi la oss för ankare mellan Petit Piton och Gros Piton. Det var magiskt att se på dessa berg och färgerna på kvällen. Vi blev väl mottagna av en mycket positiv och glad boat boy, Iwean tror jag han hette, han hjälpte oss med bojen. Första dagen tog vi taxi till Tete Paul national park. Det var en mindre vandring genom ett område som dom odlar olika växter blandat med regnskog. Våran guide var en mycket kunnig, trevlig och glad kille omkring 30-års åldern. Efter vandringen åkte vi tillbaka med taxi till viken där Tindra låg och avslutade med egen lunch på stranden. Lars lärde Sus sjömansarbete på flaska.

Dagen efter vandrade jag och Magnus uppför Gros Piton, 798 möh och det tog cirka 7 timmar. Vi bestämde kvällen innan med support från Sus och Lars att vi skulle göra det annars skulle vi ångra oss. Vi hade pratat tidigare att det skulle vara kul att vandra uppför Gros Piton. Vi gick upp halv sex på morgonen fixade smörgåsar och åt gröt. Packade ned också några flaskor med vatten och frukt. Klockan halv sju körde Lars in oss till stranden. Här började våran vandring det var bara uppför till där startplatsen började. Vad hade vi gett in oss på!! Lars och Sus hade det jätte mysigt på Tindra med bad, sjömansarbete, bakade kaka mm. Det var en jätte fin vandring i regnskogen med alla dessa gröna nyanser och de olika träden. Det var mycket fint ordnat med några bänkar att sitta på och ledstänger att hålla i sig, det fanns några här och där. Det var en jätte tuff vandring men jätte kul att vi fixade det.

När vi kom tillbaka till Tindra var det först bad och det var så sköööönt!! Sedan åt vi korv och bröd packade i hop oss och drog upp ankaret. Vi gick till Marigot Bay cirka två timmar för motor. Jag och Magnus var jätte trötta och möra. Vi bestämde att i morgon ska vi ta en promenad till romdestilleriet. Jag gick la mig klockan 20.00 och det tog inte lång stund innan John blund kom och jag sov till nästa morgon. Vi gick tidigt till romdestilleriet, längs vägen odlade de bananer. För ovanlighetens skull var fabriks försäljningen billigare än affärerna. När vi var klara tog vi en taxi tillbaka.

När vi kom tillbaka packade vi i hop oss och drog upp ankaret. Vi gick till Rodney bay här tog det också ungefär 2 timmar för motor. När vi kom fram så checkade Lars ut oss, vi slängde sopor, handlade lite grann. Vi åkte tillbaka till Tindra, slappade och duschade. Sedan åkte vi in igen och åt pizza ute. Nästa morgon seglade vi till Martinique, Les Anses Dàrlet, när vi kom fram låg Maiken med Susanne och Peter i viken. Vi blev inbjudna på sundowners det blev en trevlig kväll. Nästa morgon tog vi en lång promenad med Susanne och Peter till nästa vik Grande Anse D`Arlet det var över berget och vi tog vägen tillbaka hem.

Vi fortsatte till Pointe Du Bout. Vi checkade in oss i Frankrike. Vi badade, tog promenad och avlutade med avskedsmiddag. Tack så mycket Sus och Magnus.

Nästa dag gick vi till Fort de France. Vi tog promenad inne i stan, handlade lite grann, checkade av med taxichauffören på taxistationen så att Sus och Magnus kunde komma till flygplatsen. Sista dagen var det packning, senare lunch, Lars fixade omelett. Nu var den oundvikliga stunden kommen, vi skulle säga hejdå. Vi har haft 4 fantastiska veckor med mycket skratt, mys mm. Vi har upplevt och gjort mycket tillsammans det har varit jätte roligt.

VÅRA PLANER; Våra vänner som vi skall segla tillsammans i Karibien ska inte fortsätta segla här i Karibien, dom seglar tillbaka nu i maj till Europa, Azorerna. Vad ska vi göra? Vi har vänt och vridit på olika förslag och landade att vi seglar också tillbaka till Europa, Azorerna. Vi kommer vara på Azorerna i några veckor och sedan troligtvis till Portugal. Vi kommer vara många båtar som seglar till Azorerna. Efter vi hade vinkat av våra vänner var vi kvar i Fort de France några dagar. Vi handlade började bunkra upp för den långa överfarten, tvättade, fixade med Tindra, slappade mm. Sedan gick vi till ST Pierre innan vi lämnade Martinique för Dominica. Vi fick se en jätte stor stim med delfiner. Vi har aldrig sett så många.

ST LUCIA, MARTINIQUE

23-02-16 – 23-03-22

DEL 1

Måndag 13 februari. Efter vi hade vinkat av våra vänner var vi kvar på Guadeloupe 2 dagar. Vi bestämde att vi skulle köpa en ny tvättmaskin som vi hade sett sist vi var här i marinan Bas-Du-Fort och var i affären. Tvättmaskinen hade nästan alla de mått som vi ville ha den var lite djupare. Men sa vi, hur skulle vi få hem tvättmaskinen. Lars började undersöka, affären hade ingen hemleverans, det fanns inga bilar att hyra och taxi var det svårt. Det slutade med att vi gick till affären med säckkärran, tvättmaskinen fanns kvar och Lars fick dra hem tvättmaskinen. Det tog ca 2 timmar fram och tillbaka, vägen var ojämn och det var varmt. Jag matade honom med godis och vatten. Vi höll tummar och tår att kärran inte skulle gå sönder. Resten av dagen demonterade Lars den gamla tvättmaskinen i mindre bitar och la de i sopsäckar som vi sedan slängde i väg på tippen. Lars fick ta bort dörrkarmen till toan så att tvättmaskinen kunde flyttas till sin plats. Vi får leva med att tvätt programmen är på franska. PUH!! det är alltid något att fixa och inte minst det är inte gratis. Det är väldigt skönt att ha tvättmaskin man behöver inte gå i väg och det kostar att lämna in tvätten och även när man tvättar själv i tvättautomat. Jag förberedde för tredje paret som kom till Martinique den 16 februari, tvättade och lite annat fix. Dagen efter fixade vi fram till lunch och gick sedan till Iles des Santes. Vi fick en härlig kväll och firade alla hjärtans dag. För ett år sedan kom vi till Grenada, Karibien. Tiden har gått så fort och vi har hunnit se så mycket samt att vi har haft familjen och vänner hos oss på besök samt att vi har träffat många härliga människor så som andra seglare, befolkningen mm.

Vi fortsatte att segla till Martinique, vi stannade i ST Pierre och dagen efter fortsatte vi den sista biten till Fort de France. På torsdags kvällen den 16 februari landade Sus och Magnus på Martinique, vi hade bett dom att ta in på hotell de två första nätterna för vi var osäkra om vi skulle hinna fram och fixat ordning allting. På fredag handlade vi och fixade det sista och på lördag 18 februari mönstrade dom på. Ni undrar och som många andra undrar hur vi orkar, men vi tycker det är så kul när vi får besök och kunna dela vårat äventyr, våran vardag med vänner och familjen. Sedan såklart måste även vi ha lite tid själva och då får man säga till när det inte fungera att få besök. Första dagen regnade det och vi beslutade att ta det lugnt, Sus och Magnus fick packa upp och göra sig hemmastadda. Vi fick allt som vi hade på våran önskelista plus lite till och presenter, jag fick ett kit från body shop och Lars fick saker från SXK och tjärad hampa. Efter frukosten, dagen efter gick vi rakt över viken till Pointe du Bout. Vi badade, tog en promenad och visade vad vi hade legat förra året och vi åt lunch ute.

Dagen efter fortsatte vi till ST Lucia, Rodney Bay. Vi stannade här i två dygn. Dagen efter checkade Lars in oss och vi kunde även checka ut oss. Vi tog en lång promenad och åt lunch ute. När vi kom tillbaka var vi varma och svettiga då var det extra skönt att bada.

Vi fortsatte att segla snabbt söderut för vi skulle möta Andante med Anna och Claes och Maiken med Peter och Susanne på Union Island, Chatham Bay. Vi kom fram på eftermiddagen och stannade över natten på ST Vincent, Chateaubelair. Lars och Magnus tog sig en snorkling tur. Jag och Sus hade en härlig stund pratade, badade, tog oss ett glas vin och när männen kom tillbaka så hade vi fixat en drink. Vi fick en magisk kväll, solnedgång.

Vi fortsatte näsa dag till Bequia. Lars åkte in och checkade in oss på ST Vincent och Grenadinerna. Sedan hämtade han oss och vi åkte in alla fyra. Sus fick sin hostmedicin som dämpade hennes hosta på natten. Äntligen kunde Sus sova lite bättre. För varje land måste man checka in och när man lämnar landet så checkar man ut. Vissa länder är enkla och vissa länder är mer krångliga. På kvällen gick vi på restaurang.

Nästa morgon fortsatte vi till Union Island, Chatham bay. Det var så härligt att vara tillbaka, när vi var här för 6 år sedan så tyckte jag väldigt mycket om viken med den långa ljuvliga stranden samt Seckie och Vanessas bar. Det var lika fint den här gången men det hade blivit lite dyrare. Det fanns fler barer. Vi var här i tre nätter. Det var jätte kul att träffa Maiken med Peter och Susanne och Andante med Claes och Anna. Det var så länge sedan. De var andra båtar som också var från Sverige. Det blev en ”svensk vik”. Första kvällen träffades vi på baren för sundowners. Nästa dag tog vi en jätte lång promenad till själva huvudstaden Clifton. Det var jätte fin promenad. De andra tog taxi till Clifton, det gjorde vi också när vi skulle tillbaka. Vi gick runt i Clifton handlade, träffade de andra, Anna, Claes, Peter och Susanne, vi åt lunch tillsammans. Senare på kvällen vad det lobster på Seckie och Vanessas bar. Det var jätte gott. Söndag den 26 februari snorklade vi, tog en promenad på stranden.

Vi seglade vidare eller gick för motor till Tobago cays. Tobago cays är en grupp av små öar som är skyddad mot Atlanten med en hästskoformad rev. Tobago cays är också en national park som man betalar för båten och hur många som är ombord. Tobago Cays är också en av våra favoriter. Vi snorklade bland sköldpaddor, stingray och annan fisk. Vi hade sundowners med Andante och Maiken. Vi var även på barbeque den här kvällen var mycket spännande. Vi hade boat boy som hämtade oss det var inte lätt att gå av eller på båten från eller till på stranden pga. att båten var så hög och inte en kväll när man har druckit vin för då är man också jätte fnittrig. Men vi kom upp i allafall med hjälp av puttning. Varför har man inte en pall?? På den här ön, Petit Bateau tog vi oss en promenad upp på toppen och såg över hela Tobago cays det var fantastiskt att se alla dessa blå nyanser på havet. Vi besökte också ön Mayreau, Saline bay här var det också jätte fint med en lång vit strand. Vi promenerade, här var det backigt och när vi kom upp finns det en kyrka som vi besökte den är jätte fin, härifrån hade vi en bedårande utsikt över Tobago cays. I dessa ljuvliga vattnen, vikar badar man många gånger man är som en tepåse upp och ner.

Vi gick tillbaka till Bequia. Här var vi i 3 dygn. Dagen efter vi hade kommit, åkte vi in och fyllde på förråden så som mat, grönsaker, frukt och mer hostmedicin. Sus hade blivit mycket bättre men Magnus hade fått en liten släng av det. På kvällen var vi ute med Claes, Anna, Peter och Susanne på restaurang det var jätte trevligt. Den andra dagen tog vi en lång hiking till andra sidan viken. Det var mycket brant och när vi kom upp och på andra sidan var det nedför här tog vi ett ljuvligt bad och vi hade matsäck med oss. Det var synd att Anna och Claes inte kunde följa med för Anna hade fått öroninflammation.

HÄR NEDAN KOMMER BILDER FRÅN VÅRAN HIKING PÅ BEQUIA.

SAINT BARTH, BARBUDA, ANTIGUA

23-01-17 – 23-02-15

Bilden ovan är en kolibri.

23-01-17, Vi hade börjat fixa inför nästa par, Inga-Britt och Roger som kom till Guadeloupe den 23 januari. Vi gjorde ett stopp på ST Barthèlemy (ST Barth). Vi gick i förfädernas fotspår, gatuskyltar på svenska, informations tavlor som även stod på svenska. Vi härjade här mellan 1784 till 1878. Vi köpte landet av Frankrike och sålde det tillbaka till Frankrike. Det är en spännande historia. Vi kom fram vid lunch tiden och tog dingen in till hamnen i Gustavia, när vi hade checkat in och ut började det regna, men vi försökte gå runt mellan skurarna och senare av dagen åkte vi tillbaka till Tindra jätte blöta och frusna. Det blev en mys kväll med godis och små ostbågar iklädda i badrockarna. Vi hade inte använd våra badrockar sedan vi lämnade Sverige men vi var så frusna. Det var en mycket dyr ö, den är för dom som har gått om pengar. Det var roligt att varit här. Dagen efter gick vi en ny runda med bättre tur med vädret. Senare eftermiddag satte vi kurs till Montserrat.

När vi kom fram till Montsserat efter 76 nm och det var tidig morgon man ville bara lägga sig så kunde vi inte droppa i ankaret för det rullande så fruktansvärt mycket i viken, vi skulle inte kunna sova. Vi beslutade att fortsätta till Guadeloupe ytterligare 61 nm, vi kom fram sent vid 20.30 i viken Anse a la Barque, västra Guadeloupe. Vi var jätte trötta och möra. Vi hade läst i boken cruising guide att vi kunde checka in i Basse-Terre, hamnen Syd Ancrage och det hade öppet till kl. 18.00, måndag till fredag. Dagen efter tog vi det lugnt fredag 20 januari, fixade lite. Sedan gick vi till hamnen och droppade i ankaret i viken utanför hamnen och vi åkte in, jätte stressade. Först visste vi inte var vi kunde lägga till med Inger våran dinge, vi åkte fram och tillbaka i hamnbassängen tillslut fick Lars gå av nära kontoret och jag var kvar. Lars kom tillbaka och det var stängt. Det är så typiskt!! Vi fick vänta och checka in i hamnen Bas-du-fort där vi hade bokat plats på söndag den 22 januari. Vi tröstade oss och gick ut och åt pizza. Det var jätte mumsigt!!

Vi fortsatte till Marina Bas-Du-Fort en mycket trevlig hamn med servicevänlig personal. Vi såg att Trivento och Misty Blue låg här också, vi hälsade på Misty Blue med Sus och Reg sedan kom Christer och Marie på Trivento. Vi blev sittande det var jätte kul att ses. Det blev lite bråttom för i morgon kväll, måndag den 23 januari skulle Inga-Britt och Roger komma, vi var inte klara men till slut fick vi handlat, tvättat mm. Vi låg kvar i hamnen ytterligare 2 nätter och dagen efter på tisdag den 24 januari tog vi en lång promenad till ”centrum” vi gick runt handlade lite mer frukt och vi åt lunch ute. Inga-Britt och Roger hade mycket med sig det var lite mer än vad vi hade på vår önskelista. Det var även presenter som t-shirt till Lars och 2 linnen till mig och Rogers hemma gjorda smör knivar jätte fina. Vi blir jätte bortskämda av våra vänner först bär dom med sig saker som vi önskar oss plus deras saker, det är restaurangbesök, extra av allt. Listan är lång.

Våran första segling gick till ön Marie-Galante. Vi var här i 2 nätter. Vi badade, åt lunch ute och promenerade. Det är en mycket mysig ö. Charmig.

Vi fortsatte att segla till Pigeon Island. Här var vi en natt. Dagen efter bunkrade vi upp lite mer mat för seglingen till Antigua och Barbuda. Efter vi hade handlat så gick vi till Deshaies. Deshaies är en mycket mysig fiskeby och viken är skyddad. Dessa vikar ligger på västra sidan av Guadeloupe. Här i Deshaies var vi i 3 dygn. Vi strosade i den lilla mysiga byn, besökte polisstationen i tv serien Mord i paradiset, vi tog lång promenad till Botaniska trädgården Jardin. Vilken härlig trädgård med så många fina växter, blommor och ett härligt litet inhägnad område där det finns färg glada papegojor. Vi gick till trädgården det var en brant väg och det tog en stund innan vi var framme. Vi startade först med glass efter några timmar behövde vi fylla på energi. Vi åt lunch på deras restaurang där i från var det en underbar utsikt. Det blev en lång, mysig dag. Bilderna här nedan är i från Pigeon Island man fick åka in med dingen bland andra mindre fiskebåtar jätte svårt att lägga till det finns ingen brygga. Här handlade vi.

Här är det bilder från Deshais.

Avslutar med en film med dessa sköna papegojor.

Vi seglade till Antiguia, Jolly harbour det blev en härlig segling. Vi kom fram sent. Dagen efter checkade Lars in oss och vi kunde även besöka Barbuda. Vi åkte in till hamnen och gick runt tittade oss omkring, fyllde på vätska, öl och cocacola. Innan vi åkte tillbaka till Tindra handlade vi mer frukt och grönsaker. Hamnen var inte något speciellt men vikarna och stränderna var jätte fina. Efter 2 nätter seglade vi till Barbuda. När vi kom fram försökte vi gå in mellan reven men det var svårare än vad vi trodde. Vi försökte ett par gånger till slut fick vi ge upp. Vi la oss på ankare i stället vid rosa stranden. Stackars Lars såg inte mycket av Barbuda han försökte installera den nya programväljaren i tvättmaskinen som Dick och Eva hade med sig från Sverige. Lars la en hel dag på det men den fungerade ändå inte. Tvättmaskinen får hamna på tippen. Vi andra var på stranden nästan hela dagen. Vilken strand!!

Efter 2 dagar seglade vi tillbaka till Antigua och var bara där över natten. Sedan fortsatte vi till Pigeon Island där var vi ett dygn bunkrade upp och senare eftermiddag fortsatte vi till Basse-Terre, sydvästra hörnet på Guadeloupe. Dagen efter seglade vi till Iles des Saintes, ö syd om Guadeloupe här var vi i 3 dagar. Vi var inne i byn och strosade, åt lunch som vi blev bjudna det var jätte god mat och vin, självklart några bad, shoppade mm. Nu var dags för Inga-Britt och Roger att åka hem. Vi seglade tillbaka till hamnen Bas-De-Fort. Lördag den 11 februari på kvällen gick vi ut på en bar runda det blev mycket trevligt. Söndag den 12 februari var det packning för våra vänner och sedan gick vi ut och åt lunch. På kvällen kom taxin och hämtade Inga-Britt och Roger. Dessa tre veckor gick jätte fort. Det var mysiga, härliga dagar.