2022-04-07 – 2022-04-25

Vi fick en fin segling från Martinique till Rodney Bay på ST Lucia. Vi har kanske lärt oss hur strömmen går och de skiftande vindarna från nästan inget till 14-18 m/s att vi har revat stor segel och justerar med Genua seglet. ST Lucia har varit franskt och engelskt blev oberoende egen stat, ö 1979. En mycket fin, frodig ö med de kända topparna Pitons som är rester från vulkaner. Människorna var mycket blandade, vi tyckte den norra delen var mer gäst vänliga och den södra delen var mer framfusiga, gåpåiga, det var fattigt. Många har levt på turister och med Covid som har härjat så har deras inkomst försvunnit.

När vi kom till Rodney Bay blev jag liggande i någon magsjuka, turist sjuka det var ingen hit. Jag behöll ingen mat eller vätska på 4 dygn men sedan sakteligen kom jag på fötter och fick krafter att träffa de andra, gänget som också var här och upptäcka Rodney Bay en fantastisk vik. Vi vandrade uppför bägge topparna på Pigeon Island en otrolig vacker utsikt över bukten Rodney Bay och vandrade runt i nationalparken, fortet på Pigeon island. Vi var ute och åt med de andra svenskarna, promenerade runt, snorklade, övade att köra dingen mm.

Vi fortsatte sedan till Marigot Bay här åkte man in i en lagun i Mangrove skogen. Det var en typisk turist fälla dom hade lagt på extra pengar på allt. Inget märkvärdigt. Vi var här en dag. Promenerade såg oss omkring, åkte in till baren. Nu har vi varit här.

Vi seglade till Soufriere som ligger syd väst och här finns de kända och mest fotograferade bergs toppar som är rester från vulkaner, här finns mycket att se och göra, vandra i de olika vandringsleder, bada i varma källor och det finns många vattenfall här på ST Lucia. Det är synd att staden inte är lika charmig här finns mycket fattigdom. Vi hade blivit förvarnad av att boat boys kunde vara mycket framfusiga och kunde även vara aggressiva. Vi hann inte mer än gå in i viken så såg vi att dom kom från alla håll. Grabbarna vill ha betalt för att dom hjälper till med tampen från båten till bojen och det är här som man får vara bestämd och göra upp priset innan. Det är en national park och park vakten kom och tog också betalt för att man ligger på deras boj. Våran boat boys var mycket trevlig, till mötesgående och charmig grabb. Här vandrade vi till en fors som vattnet var varmt och man kunde även bada i en bassäng med varmt vatten och med massa mineraler. Det var otroligt vackert med alla fåglar och växter i regnskogen. Vi snorklade också för första gången var dingen med oss när vi snorklade, Lars hade snöret runt sin handled så snorklade vi med strömmen. Det var inte lätt att hoppa i dingen efter man hade snorklat. Vi fick många härliga skratt.

Här kommer lite bilder från våran vandring upp till forsen med den varma källan och det var fullt med mineraler i vattnet. Det var i början av våran vandring som vi fick gå igenom ett område som är fattigt. Husen är ruckel, skjul kanske man ska säga om många av husen. Dom ropade på oss hela tiden med att dom hade taxi och kunde köra oss, sålde grönsaker, frukt och fisk, försökte ropa in oss till de olika barer som kantades av området som ligger vid vattnet. Det var jobbigt, vi kanske vänjer oss lite grann, inte att det helt går förbi det var mest barnen som jag, Cathrine hade svårt att se.

Vi lämnade bukten och seglade tillbaka norr ut till Rodney Bay. Vi fortsatte utforska Rodney Bay och tog en annan vandring. Den var säkerligen den jobbigaste vandring vi har gjort det var brant på några ställen som man fick ta hjälp av tampar. Mount Primard Trail, 5,4 km och den sista biten mycket brant men det var värld alla stegen när man kom upp.

Vi är tillbaka på Martinique för att bunkra upp europeiska varor och förbereda den längre segling till ABC Öarna för orkansäsongen. A=Aruba, B=Bonaire, C=Curacao.

2022-02-14 – 2022-04-07

1:A SÄSONGEN KARIBIEN

TIPS!!! trycker ni på bilderna nedan så får ni större format. Fortsättning, när vi hade kommit till Grenada, ST George. Gänget som var kvar i hamnen Port Louise hade bokat restaurang och vi var inte svår övertalande, vi följde gärna med. Det var också alla hjärtans dag. Fast vi kom 10 dagar senare så hjälpte Viking Explorers, Carlotta att klarera in oss i dessa covid tider. Efter feber tagning, visning av covid pass, Tindras papper och våra pass var vi officiellt inne i Grenada och vi kunde flytta från karantän bryggan till hamnplatsen. Vi hade sparat champagne som vi hade fått på våran avseglings dag och skålade för lyckad överfart inga större skador på oss eller på Tindra. Därefter plockade vi ordning lite grann och tog oss en ljuvlig dusch. Det var lite si så med balansen allting gungade. Det var jätte roligt att träffa de andra, maten var jätte god. Tyvärr hade vi fått ett bord bredvid ett par som underhöll gästerna med sång och spel. Det blev att vi inte kunde höra varandra, sångerskan var jätte duktig och hade fin röst men det kunde vi ha sluppit första kvällen. Vi ville höra hur de andra hade haft sin överfart. Sitta och äta vid ett bord som stod stilla och använda kniv och gaffel, porslin och glas det kändes lyxigt. Vi fick här också ett mycket fint välkomst paket från Viking Explorer och hamnen Port Louis.

De första dagarna städade vi på in och utsidan, promenerade in till George Town, där åt vi också lunch, badade i gästhamnens simbassäng, handlade, pratade med de andra i Viking Explorers. Vi fick en tankeställare när vi såg hur mycket plast det finns och vad vi hade samlat på oss under dessa dagar. Det var skrämmande och det är inte konstigt att vår natur och djur liv blir drabbade, så klart hela jorden.

Vi hade skeppsmöte om vad Carina och Peter ville göra och hur ska vi lägga upp de sista 2 veckor som är kvar tills dom måste flyga hem från Martinique, Fort de France. Det var mycket restriktiva här i de olika öar/länder gällande covid för att komma in i ett nytt land måste man visa ett negativ covid test, ett PCR från de avlämnade land/ö och det gällde under 48 timmar. Det var en business dom kunde ta vilka priser som helst. Vi beslöt att vi skulle ta en del av Grenada i några dagar. Vi hade varit här för 5 år sedan och vi ville komma till några nya platser. Från början trodde vi inte hade det skulle bli så här med covid när den började öka i november – december och alla restriktioner och PCR tester. Det kostade och när man kommer in ett nytt land så ska man även betala för seglings tillstånd. Vi ville inte betala vad som helst utan det fick bli Grenada och Martinique . De andra öar som vi ville också besöka får vi ta ett annan gång. Vi hoppas att allt snart blir normalt. Torsdag 17 februari gick vi söder ut på Grenada där det finns några skyddade vikar. Vi gick till viken innanför Hog Island, vilken fin vik, vi kastade ankare och här låg vi till på söndag 20 februari. Vi hade tänkt att vara här i 2 dagar men vi lyckades inte få bokad tid för PCR test förrän på måndag men det gjorde inget. Det var skönt att bara få vara snorkla, bada, åka runt med Inger våran dinge i de andra vikarna, grilla, dricka Rum Punch. Till Hog Island kan man komma med bil eller snarare jeep och man får köra över en bro som såg skraltig ut. På fredag hörde vi musik från ön Hog Island och vi fick höra att det var även i morgon, lördag. Vi åkte in på lördag och tog oss Rum Puch den här drinken är rom blandat med frukt juicer och baren hade färdig blandat i en dunke, okey sa vi och tittade på varandra de här är spännande. Människorna runt omkring vad en salig blandning, några var långseglare, några var länge seglare som hade blivit original som har säkerligen fått alkohol problem, båtarna såg ut därefter och andra ”vanliga” som hade hyrt båt. Undrar hur vi kommer bli??? Näää det tror jag inte. Baren hade elverk och där kunde man få enkel mat och dryck i olika sorter. Vi pratade med några stycken och det var en man som gjorde avtryck han kom från Boston och är 74 år som hade åsikter om b.la frihet och en kvinna som visste allt om de som bodde här i sina båtar det var en person som fixade och ordnade mycket förstod vi. Vi var välkomna att komma tillbaka. Här i dessa vikar kan man ligga och förtöja i mangrove skogen under orkan säsongen. Det är mycket sällan att orkanerna träffa här i sin bana över Atlanten innan de svänger norrut. Det var jätte kul att få se det här. Alla människor var så trevliga och pratsamma. Vi fick underbara och fina dagar.

Vi gick tillbaka på söndag och la oss på svaj utanför hamnen Port Louise och på kvällen åkte vi in till marinan och baren där vi kunde få gratis WIFI och kunde ringa hem. Det var mycket dålig täckning i viken innanför Hog Island. Måndag fick vi gjort PCR testet och därefter seglade vi till Tyrrell Bay, Carracou. Där kunde vi klarera ut oss och vi hade bett att vi skulle få resultatet till Peters mejl. Tyrell Bay var också en liten charmig by med lite barer och restauranger. När vi var här förra gången för 5 år sedan låg vi en kort stund i Tyrell Bay för vår värdinna Andrea bor här och skulle hämta lite kläder som hennes man kom ut med. Vi hade hyrt Andrea 1 vecka för att få tips med matlagning och inköp. Andrea gav oss också tips om vilka öar som var värda att besöka. När vi var på restaurangen så frågade Carina tjejen som serverade oss om hon visste var Andrea bodde och det visade att Andrea bodde mitt emot tjejen och hon visade oss också vägen. Vi gick till Andreas hus och knackade på, hon öppnade och tittade på oss. När vi förklarade för henne vilken båt hon hade träffat oss på, så sken hon upp och just då var hon upptagen men kommer vi tillbaka så var vi välkomna att besöka henne igen. Det är inte lätt att komma i håg alla människor på alla båtar som hon har arbetat på. Det var jätte kul att träffa Andrea. Här i Tyrell Bay strosade vi och var på restaurang.

Vi gick mer eller mindre runt hörnet och gjorde snabb visit på Sandy Island som vi har ett fint minne från förra gången vi var här. Vi snorklade och fick träffat par båtar från Viking Explorers som inte var kvar på Grenada när var där. Det var jätte kul att pratas vid och var dom hade för planer.

Vi fortsatte våran seglats till Martinique, 188 nm och det tog oss 2 dygn. Det var inte kul segling det var jätte jobbigt med mycket regn och strömmen mellan öarna satte oss mer och mer västerut. Det var också mycket vind, accelerations vind mellan öarna. Vi kom tillslut till Martinique och viken Les Anses D Àrlet här hade vi läst att vi kunde klarera in, det var ett nytt land för då måste man klarera in och visa det nya resultatet av PCR testet. Det var en charmig vik. När vi åkte in för att klarera in så stod det att det var stängt. Vi fick tänka om och undersökte var vi kunde klarera in som inte var så långt att gå till och inte för långt till flygplatsen. Vi ville ha några härliga sista dagar och kunna njuta, bada, snorkla innan Peter och Carina skulle flyga hem. Det blev ST. Anne. Vi var kvar till söndag 27 februari. Vi badade och strosade, vilken charmig pittoresk by.

På söndag eftermiddag gick vi till ST Anne och förbi klippan Diamant. På kvällen gick vi ut och åt. De få restauranger som finns var bokade för de var karneval Mardi Gras. Vi gick till en annan restaurang vid busshållplatsen där var också fullt men då tog ägaren fram bord och 4 stolar och satte oss på busshållplatsen. Vi blev firad i förskott. Vilka mysiga vänner. Måndag kunde vi klarera in och oron släppte, vi blev så besvikna vi behövde inte visa upp PCR testet som vi har haft sådana besvär med och det kostade dessutom 1200 kronor/person. Vi gick runt och strosade, handlade lite grann sedan åkte vi i väg för att snorkla och bada, vi hittade inte någon bra plats att förtöja dingen så det blev i stället bad för oss alla tre, Lars vaktade Inger, dingen vid stranden sedan var det packning för Carina och Peter. Vi åkte in tidigt för Peter och Carina hade pratat med turist byrån hur dom skulle få tag i taxi till flygplatsen och fick några telefon nummer som dom skulle ringa. Peter försökte ringa men fick inte tag i någon taxi det blev lite panik tillslut fick vi tag en taxi som kom körande, taxiföraren var upptagen men skulle komma tillbaka, han kom tillbaka efter en stund och plockade upp Carina och Peter. PUH!!! Det kändes jätte tråkigt att säga hejdå efter 8 veckor som vi hade varit tillsammans. Vi har haft så roligt och det blev bra på alla sätt och vis fast med covid och alla tester och grus i planeringen. Det kändes jätte tooooomt när vi kom tillbaka till Tindra.

Några dagar efter Peter och Carina hade lämnat oss tog vi det bara lugnt, vi var ute och åt, såg på Mardi Gras, tog tag i bloggen som jag ligger efter p.g.a inget internet mm. Lars fixade lite grann. För nu vi såg vi fram emot nästa besök våra vänner Börje och Anne-Beate som kom den 8:e mars. Det var så roligt att dom ville hälsa på hos oss. Våra härliga vänner!! Det här fick vi veta ca 2 veckor innan Peter och Carina skulle åka hem. Sedan efter några dagar flyttade vi till Marin du Marina och la oss på svaj utanför Marinan, vi hade hittat på nätet att det fanns Laundry som vi kunde tvätta alla säng kläder, större mataffär som låg nära hamnen som vi kunde handla, vi städade och vi fick tag i några saker som vi behövde till Tindra och vi åkte med Inger i en muddrad sjöväg inne i Margrove skogen till båt affären det var mycket spännande, frostade av kylskåpet mm.

Tisdag den 8:e mars, senare eftermiddag kom äntligen våra kära vänner och skulle stanna i 14 dagar. Första kvällen kvällen njöt vi bara vara tillsammans. ABB installerade sig och packade upp. Dom hade också massa saker med sig till oss som vi hade skickat på lista. Alltså man har så fina vänner, Peter och Carina hade en röd och svart plast mugg hemma som dom gav oss för våra muggar i samma färger hade gått sönder, dessa skickade dom med ABB, vilka sötnosar och (klädnypan som satt fast på Peter tröja). Vad kul!! Dagen efter gick vi tillbaka till ST Anne för att ABB skulle kunna ta första doppet och sedan visade vi ST Anne och åt lunch, handlade vad vi hade missat. Vi gick till tomat gubben han var en rar äldre krokig och böjd man som sålde lite grönsaker förstod ingen engelska men hela kroppsspråket var så vänligt och han log visade på mini räknare hur mycket det kostade.

Samma dag onsdag den 9:e mars fortsatte vi till viken Grand Anse D-Arlet , vi grillade, åt och drack gott. Morgonen efter började vi dagen med dopp och frukost sedan åkte vi in med dingen och promenerade till viken bredvid som vi hade varit med Carina och Peter, LesAnses D-Árlet. Det var lång promenad och varmt.

Vi frågade ABB vad dom ville göra och se som svar fick vi, bada, snorkla, fira våra födelsedagar, äta och dricka gott och vara tillsammans. Vi stämde in det var inte svårt att uppfylla. Vi bestämde att vi skulle gå till en ö söder om Guadeloupe, Terra-de-Haut med ett stopp i ST Pierre på Martinique. Här är några bilder från ST Pierre det är också en liten fin by med härlig marknad med kött, frukt, grönsaker, fisk, Krims krams och mycket mera.

Vi kastade loss vid lunch, söndag den 13 mars till Terre-de-Haut. Vi kom fram på morgonen, måndag 14 mars, klockan 7:30. Det blev 77,3 NM. När vi, jag och Börje hade vårat pass det var kväll och mörkt, vi gick för motor utanför Dominicas kust och vi kom söder i från så såg vi en båt längre fram som hade röd lanterna, babord den går säkerligen västerut sa vi, båten hade ingen AIS. Börje styrde mer in mot land för att visa att vi hade sett båten. Vi började närma oss mer och mer det är något som inte stämmer reflex mässig tar Börje tag i ratten och styr undan åt babord, vänster. Det var en större båt och vi funderade länge och sa nästa i korus hade inte båten den röda lanternan på fel sida. Man har sett många båtar som inte är tillräckligt utrustade för att gå i mörker. När vi kom fram vilade vi en stund och senare på dagen åkte vi in och åt lunch på baren där vi även fick WIFI. För här fanns det ingen täckning. Vi beslöt att vi skulle vara här till på torsdag den 17 mars. Vi gjorde utflykt till Fort Napoleons det var mycket varmt men det var värd alla steg, vilken utsikt. Vi utforskade Terre-de Haut gata upp och gata ner det var en genuin typisk liten turist by med charm. Vi alla tyckte om Terre-de-Haut. Här blev jag firad min 60-års dag från morgon till kväll. På morgon kom gänget in med sång , ballonger och kaka med ljus och dom hade fixat hotell frukost, äggröra, bröd, frukt mm. Vi tog promenad med lunch och avlutade lunchen med en drink på baren bredvid dinge dock. På kvällen blev vi firade våra födelsedagar av ABB med restaurang, Lobster och efterrätt en mycket mysig, fin kväll. Tack ABB. Jag fick så mycket fint, grattis hälsningar från alla håll och kanter de värmde gott i hjärtat. Från båtvännerna fick jag ett par jätte fina örhängen. Vilka härliga, mysiga vänner som fixar och donar till mig som är så långt borta. Min käre make fick jag en jätte fin klocka. Champagne från vännerna Claes och Anna. Tack så mycket till er alla. Allt var så fint och jag kunde inte önska mig mer.

Torsdag den 17 mars seglade vi tillbaka till ST Pierre på Martinique. Kom fram sent på natten, vi var så trötta. Vi somnade innan huvudet landade på kudden. Fick en härlig dag på ST Pierre.

Lördag den 19 mars seglade vi till viken Anse Noire som är mittemot Fort de France. Vi hade en härlig kväll. Söndag den 20 mars firade vi Lars 65 års dag, vi gav Lars, kaka med ljus, ballonger på sängen och vi sjung för honom. Vi snorklade och fick se en stor och en liten sköldpadda. efter snorklingen promenerade vi till viken bredvid och åt lunch. På kvällen skålade vi med champagne.

Senare på dagen gick vi till Fort de France och låg på svaj i bukten. Måndag 21 mars hade Börje fixat en utflykt med guide som körde oss runt på ön Martinique. Vilken intressant man så mycket han gav oss, om historia, han kunde mycket om frukter och träd, hade en härlig humor, härligt skratt. Av Guiden fick vi lektion hur bananerna, banan stocken växer, hur många sorter det finns och att det är faktiskt gräs. Det gjorde oss förvånade. Det var intressant. Vi var mycket nöjda med den här turen.

Vi var mycket trötta och jätte hungriga efter turen. När guiden hade släppt av oss tog vi den närmaste ute servering och åt sen lunch. Vi hade en mysig kväll. Usch vad dagarna går fort nu är det dags för ABB att flyga tillbaka till Sverige. Vi fick en fin dag tillsammans. Tisdag 22 mars packade ABB och när dom var klara så åkte vi in och åt lunch sedan hämtade Lars deras väskor och det var dags att säga hejdå. Det var tufft. Vi åkte tillbaka till Tindra och det var så toooomt. Tack så jätte mycket för dessa dagar det har varit så mysigt, jätte kul på alla sätt och vis och att ni kom lång väga för att hälsa på oss och ni kom till våra födelsedagar.

Vi var kvar i bukten ca 10 dagar för vi skulle hitta kapellväv till att sy ett skydd för Inger, dingen, kolsyrepatroner till Sodastreamen, Gasol, Segelmakare som kunde sy sömmarna, för tråden hade ätits upp av solen på Genuans (seglet som är längst fram) UV skydd. Vi letade på Googles Maps, på nätet och med hjälp av våra fötter så fann vi allt vi behövde. Det gick åt mycket glass pengar. Check på listan!! Mataffären hade vi funnit. Nu förstod vi hur bortskämda vi är, hur lätt det är att finna allt hemma det skulle bara ta några timmar. Här tog det flera dagar. Det var även svårt att finna någon som kunde engelska det var bara franska även de yngre kunde inte engelska. Vi fann även Laundry och fick tvättat alla säng kläder. Lars fick klippt sig för nu var frisören ledig, alltså jag. Det var tofs varning. Segelmakaren var en mycket trevlig man och mycket stolt över sitt hantverk han visade oss vad han hade gjort med ett stort leende. När vi hade fått tillbaka vårat segel åkte vi rakt över bukten till Anse Mitan. Här har vi kombinerat med att vara duktiga, betat av på To Do listan, botten är ren tvättad, bloggen är skriven, kyl och frys är av frostad, sittbrunnen är skurad det låg mycket gott under durkarna. Lars har börjat sy Ingers skydd och det är inte lätt att få till alla delar men det kommer bli jätte bra och fint mm. Såklart har vi badat, snorklat och varit på restaurang inte bara slitit. Nu är vi redo att upptäcka ST Lucia.

18 DYGN 0CH 5 TIMMAR PÅ HAVET

REFLEKTIONER & TANKAR & SPECIELLA MINNEN

2022-01-27 – 2022-02-14

Jag hade många funderingar och tankar hur vi skulle skriva våran överfart, Kap Verde till Grenada, ST George. När man är ute så här många dagar så flyter dagarna tillslut i hop och dagarna blir rätt så lika. Skulle man skriva varje dag eller några dagar eller speciella minnen. Jag skriver mer som en sammanfattning, reflektioner och tankar över vad vi gjorde och upplevde.

27 januari 2022 drog vi upp ankaret och klockan hade hunnit bli 10:30. Tankarna for igenom huvudet som små pilar med text på. Vi ska vara på Tindra 17 – 21 dagar det hade vi räknat att det skulle ta, vi skulle inte se land, det var så hissnande och pirrande i magen medan Mindelo försvann mer och mer bakom oss. Carina och Peter justerade våra nattpass till att vara 1 i sittbrunnen och 2 timmar i taget ett rullande schema som startade kl. 20.00 och slutade kl. 08.00. Vi skulle inte se många båtar, ingen nämnvärd trafik. Vi var alltid fast spända i sittbrunnen framför allt när vi var själva. Med detta schema fick vi 6 timmar samman hängande sömn. Vi hade fixat 2 sjökojer i salongen som vi kunde sova utan att trilla ut. Jag och Lars sov i aktern. Vi fick snabbt rutiner, vi startade med frukost efter sista passet kl. 08.00, vi skrev små notiser på Predict Wind så att familjen och vänner kunde följa oss, plottrade på översikts kortet (sjökortet) hur långt vi hade gått och vilken kurs vi hade haft under dygnet. Plötsligt hade klockan blivit 11.00 på förmiddagen. Den som hade sista passet fick förtur att sova/vila sig.

Vi startade med vind 15 m/s och vågor som gick kors och tvärs innan vi var fria från öarna. Det var mulet och solcellerna orkade inte ladda batterierna som skulle försörja mycket i båten och till autopiloten som vi fick använda det första dygnet, det var för gungigt för att sätta upp och justera vindrodret Charlotta. Resultatet av detta blev att allt slocknade och batterierna var tomma och allt är svart. Man är mycket liten men Lars fixade allt snabbt. När vågorna hade stillat sig monterades vindrodret och den fick i stället jobba. Vindrodret Charlotta och Autopiloten Styrman Karlsson fick nu samarbeta.

Lunch och middag; Jag var glad att vi fixade och förberedde så långt innan, vi startade redan i oktober för vi visste att vi skulle få besök och vi skulle hem sedan var det aktiviteter med Viking Explorer. Tiden går alldeles för fort och man är också på väg man vill även vara turist och se sig omkring. Tindra fixades på utsidan och insidan. Vi stekte och konserverade kött och kyckling som vi sedan när vi skulle ha det till middag, tillsatte med ex. potatis, konserverade grönsaker, grädde eller cocosmjölk. Vi gjorde även köttfärssås som vi piffade till med championer och squash som också blev till middag. Vi kokade och konserverat tomat röror, ratatouille som vi hade ex. till korv som också blev till middag. Till lunch hade vi lagat pannkakor, stekt bacon och kycklingfile i bitar som vi hade vakuumförpackat och lagt i frysen. Till detta hade vi ex. kycklingbitar i tortillabröd med curry dressing, stekt bacon med stekt potatis, ägg, äggröra. Potatisen köpte vi inlagda på glasburk som vi handlade på Las Palmas. Vi hade handlat korv i alla dess storlekar och smaker som vi använde till middag och lunch. De första måltiderna, dagarna förvarades i kylen. Vi hade skrivit ner och räknat att vi hade gjort tillräckligt med luncher och middagar. Nödproviant, dålig väder mat fanns i form av konserver. Även godsaker, kakor, chips, nötter. Man vet när man sitter på sitt natt pass hur sugen man blir på något och även på dagarna, då är det gott att det finns i förråden. Frukost varierade vi med gröt, flingor, yoghurt, kokt ägg. Dricka så som vatten, kolsyrat vatten, kolsyrat vatten med olika smaker, iste mm. Vi hade med oss sodastreamer och olika sodamixer så som Pepsi cocacola , 7up i deras egna original. Vatten gjorde vi själva med watermaker som man omvandlar saltvatten till sötvatten. Vi gjorde färsk vatten varje dag och fyllde den lilla tanken, 130 l. Den stora tankern, 180 l hade vi fyllt i Mindelo och konserverat. Vi hade även köpt några 5 l dunkar med vatten som vi tog några dunkar de första dagarna och sparade några som reserv. Några av de tomma dunkarna fyllde vi på varje dag när vi gjorde vatten och även fyllde tomma 1 l flaskor som vi hade i kylskåpet, kalla och goa. Watermakern krånglade inte någon gång på överfarten. Soporna källsorterade vi, all komposterbart kastade vi i havet, all plast samlade vi i tomma 5 l plast dunkar.

Efter några dagar kom vi in ett lunk. Man funderar hur våran vänskap skulle se ut när vi kommer fram och efter dessa veckor, 8 veckor som vi var tillsammans. Vi levde under samma tak och det var trångt. Vi är 4 personer med olika tycke, smak och humör. Vi hade så klart träffats ute med våra båtar och när det blev senare kväll så gick vi in våra egna kyffe, båtar och man kunde alltid dra sig tillbaka om man ville vara själv. Jag, vi visste att det skulle fungera annars hade vi inte gjort det här tillsammans. Vi har fått en djupare relation och man lär känna barn och barnbarn man blir som familjemedlem och det är jätte kul. Man visar alla sidor, register som man har även de sidor som inte var så roliga men vi löste det på ett bra sätt om inget annat tog man lärdom och man lärde känna sig själv bättre med dessa olika utmaningar. Det var roligt att kunna dela vårat äventyr med våra vänner och att dom ville följa med oss. Vi ångrade ingen sekund.

Vad gjorde vi på dagarna det var måltiderna som skulle fixas efter det så klart var det disk. När det var mindre vind och när vi fick stiltje så passade vi på att tvätta i våran tvättmaskin och salongen fungerade som torkrum. Frukt och grönsaker skulle ses över om det hade blivit något dåligt eller höll på att bli dåligt i så fall blev det till någon närmaste måltid. Potatisen hade vi en spann som stod i duschkabinen med en kökshandduk över. Äggen förvarades i rumstemperatur som vi hade hört att det skulle vändas varje dag och början var det 60 tal ägg, det blev Carinas uppgift hon kom alltid i håg det. Överallt fanns det mat, grönsaker och frukt. Vi bakade bröd, ex. Lars fixade stek pannebröd med olika smak, tillsättningar som ex. med valnötter, tranbär. Det v ar lyxigt att få nybakat till frukost. Vi hade fått vad ska vi kalla det, oslipad bords skick, vi åt allt med djupa tallrikar i plast även muggar och med sked det var inte av plast. Vi mer eller mindre slevade in maten i munnen ställde man ner något på bordet så stod det inte stilla fast vi hade antiglid (klibb) underlägg. Det kunde bli att kaffe, dricka och mat åkte i väg i ett ögonblick sekund man kunde inte mer än skratta och torka upp det och kanske också torka grannen mitt emot. Sedan börja om från början.

Vi spelade kort, plump och först till hundra. Det var en speciell kväll vi hade kommit en bra bit på seglatsen, det var en ljummen kväll, vinden och vågor var lugna, mitt i Atlanten sitter vi fyra i en båt och spelar kort. Vi hade tagit fram godis, chips, läskedryck och vatten. Himlen var stjärnklar. Det var magiskt.

Vi prövade fiskelyckan flertals gånger, metspöt hängde mer eller mindre för jämnan surrad där bak, på pulpiten. Det nappade flertals gånger men många gånger var det falsk alarm det var mycket sargasso tång men tillslut fick vi guldmakrill och gul fenad tonfisk på 4-5 kilo. Grabbarna och tonfisken slogs länge tillslut vann grabbarna det var en hård strid. Den här gången önskar jag mig ett större kök när fisken skulle fileas. Vi grillade guldmakrillen och tonfisken till middag och vi frys in några skivor av tonfisken. Vi fick även annan fisk som man inte vill äta. Flyg fisk, varje morgon plockade vi och slängde dessa små varelser.

Vi fick många dagar med solnedgångar, soluppgångar, stjärnklar himmel och de sista dagarna fick vi full måne som lyste en mångata för oss. Vi hade några tillfällen squalls, regnskurar som kom snabbt och var över lika fort dom kom. Squallsen kan innehålla mycket vind och mycket regn, vi fick mest regn.

Det var många höjdpunkter. Vi fick se 20 tal delfiner som var så leksugna som hoppade och lekte med Tindra. Extra roligt var att Carina och Peter fick se dessa underbara djuren. Även fåglar såg vi ex. sula.

Nästa höjdpunkt var när vi hade kommit halv vägs det var lugnt och behaglig segling. Vilken känsla!!! Vi firade med champagne och fest måltiden var förrätt som Carina hade fixat, små tortilla snittar med röra på, grillad tonfisk och Peters hemmagjorda choklad pudding till detta serverade öl och champagne. Jätte mumsigt! Tänk er mitt på Atlanten. Ni som inte vet så är vi sparsamma med alkohol på sjön.

Nästa höjdpunkt var att vi kunde hoppa i det blåa, blåa, djuuuuuupa Atlanten, 4000 meter. Jag, Cathrine stod på bad plattformen skulle jag våga hoppa i och inte gå i. Jag hoppade i det var en sådan underbar känsla. Vi alla njöt och var såååå glada. Check!!

Tillslut kom vi till Grenada, ST George de sista dygnen ökade vinden. Vi hann inte tänka plötsligt var vi utanför Barbados och vi fick ett meddelande från Carlota på Viking Explorers som undrade och de som var kvar på Grenada när vi beräknade att komma fram till ST George. Då förstod vi att vi skulle få en liten mottagnings kommitté när vi kommer fram. Vi blev så glada. Strax innan vi kom fram stannade vi och badade och klädde oss i röda shorts, Carina blev cerise och de fina t-shirten.

JIPPI!!! VI KLARADE DET OCH VI HADE FÅTT SMÅ BLESSYRER OCH TINDRA HADE LITE SLITAGE. TACK TINDRA ATT DU TOG OSS TRYGGT OCH SÄKERT ÖVER ATLANTEN. ÄVEN VÅRAN KAPTEN OCH VÅRA KUNSKAPER TILLSAMMANS. DET VAR EN SÅDAN OTROLIG KÄNSLA. VI HADE KORSAT ATLANTEN…..2 341 NM.

TACK ALLA SOM VAR KVAR OCH MÖTTE OSS. VI BLEV JÄTTE GLADA.

2022-01-06 – 2022-01-27

Nyårs dagen fortsatte vi med det sista som skulle vara klart tills våra gastar skulle komma. Våra vänner kom den 2 januari dom var trötta och det var förseningar men dom var här hos oss, Carina och Peter.

Förberedelserna fortsatte fram tills vi skulle kasta loss 6 januari. När Carina och Peter kom var de installation i förpiken och väskorna packades upp. Vi fick våra saker som vi hade skickat med på listan och det var inte lite.

Dagarna gick fort det var PCR test, vi fick frukten och grönsakerna som vi hade beställt och det var mycket. Allt skulle tvättas, torkas och packas man tvättar allt, för att undvika få ombord ohyra så som kackerlackor och andra kryp. Vi hade mycket god hjälp, tips av Livs Bryngelsson bok, båtköket, hur man hanterar frukt och grönsaker. Tack Liv. Tips! Broccolin skulle vi inte beställt så mycket den höll bara ett par dagar. Kålen, morötter, löken och vitlöken höll i flera veckor tills det var slut då var vi inne i mars. Även apelsiner, röda äpplen, squash och tomater höll också sig fräscha länge. Vi hade köpt gröna äpplen och dom höll inte länge. Vi hade köpt omogna och mogna bananer och dom höll inte så länge som vi trodde. Det skulle även fotograferas av Viking explorers

Nu var vi taggade att kasta loss från Las Palmas 2021-01-06 till Kap Verde. PCR testet var negativ, vi fick lämna Las Palmas. Det var många fjärilar i magen. Det bara snurrade i huvudet har vi handlat tillräcklig med mat, har vi glömt något, etc. Grab bagen är packad, sjösjuke plåster hade vi satt på oss. Grab bagen är vatten täta väskor som är packad med de saker som man tar med sig om man måste lämna Tindra (sitt fartyg) och gå i livflotten, det hoppas vi aldrig får uppleva och det som man tar med sig är ex. pass, Tindras papper, kläder, vatten mm.

Nu var det dax klockan 10.00 den 6 januari kastade vi loss från Las Palmas. De första dagarna var det mycket rullig sjö. Vinden kom från ett håll och vågorna från alla håll så kallad kors sjö. Tillslut fick vi sjöben, och rutinerna med mat och sov klockan kom. Vi var överens att vi skulle inta alla måltider tillsammans för att kunna ventilera eller bara vara samlade. På nattpassen var vi två och två på 4 timmar. Vi började klockan 22.00. På dagarna tog vi sov pauser när vi behövde det och det var alltid minst 1 person som var kvar i sitt brunnen. Dagarna gick jätte fort, efter några dagar när havet hade lugnat ner sig, prövade vi fiskelyckan och hade tur att få en guld makrill som vi stekte och hade det till middag. Det var jätte gott. Vi läste och lyssnade på ljudbok, mat skulle fixas även om de mesta av maten var klar så skulle det piffas till och värmas, sedan var det disken mm. Tillslut kom vi fram till Mindelo på Kap Verde, torsdag 13 januari efter 7,5 dygn, 908 nm och klockan var strax före 17.00.  Det var jätte skönt. Vi tog det bara lugnt och plockade ordning, duschade det var ljuvligt och vi tog en promenad på stan. Det var så skönt att röra och sträcka på sig.

 Kap Verde, ön Sào Vicente, staden Mindelo är en spännande stad. Kap Verde består av 10 större öar och 4 mindre öar. Deras flagga har 10 stjärnor. Deras valuta heter escudo. Dagen efter, lördag gick vi till stranden och Lars var kvar i båten för att laga en mindre läcka i diesel tanken. Vilket vatten så blått, varmt och stranden var rent och det fanns även strandvakt, det kunde bli mycket strömt och höga vågor. På kvällen var det välkomst fest på Floating bar som var ansluten till hamnen. Jätte trevligt.

Lördag 15 januari åkte vi buss för att ta PCR test för att kunna visa när vi kommer fram på Grenada. Det tog lång tid och därefter hittade vi affären som vi kunde handla och resten av dagen tog vi det lugnt.

Söndag 16 januari hade vi bokat taxi för att åka runt på ön. Turen började med att åka upp på de högsta berget, Monte Verde 750 m. Fantastisk utsikt över ön. Stoppen var på stranden Salamansa här brukar kit surfarna hålla till men vi såg inga, en liten mysig by alldeles intill. Vi fortsatte färden till Buina das Gortas, Playa Grande, Calhau där vi besökte Tartaruga Boa Vista som är ett center som tar hand om och räddar skadade sköldpaddor. Det var en sköldpadda som hade mist en arm och den andra sköldpaddan hade mist ett öga som var i de små bassängerna. Strax intill stannade vi för att äta lunch det var lokalt, jag och Carina tog tonfisk och grabbarna tog kotlett. Vi besökte även Baya das Gatas som hade innan covid musik festivaler, det var inte mycket aktivitet, hotell och restauranger var stängda mycket tragiskt. Chauffören var mycket trevlig och körde mycket lugnt, det var lite synd att han inte kunde så mycket engelska. Det var en mycket trevlig och fin tur. Vi var jätte nöjda. När vi kom hem dammsug vi överallt och sedan var vi så varma. Jag och Carina gick till stranden och badade. Ljuvligt!!

Måndag 17 januari skulle vi egentligen kastat loss och segla till Grenada i Västindien men det var för lite vind, vinden skulle vara bättre dagen efter, tisdag. Vi fortsatte med att planera för avgång. På kvällen fick vi svar på PCR/ covid testet, vi alla fyra var positiva. Vi hade inga symptomen kanske lite snuva, rosslig i halsen, vi kändes oss inte alls sjuka. Luften gick ur oss totalt det var som någon hade dragit ner rullgardinen. Det var tre båtar som visade sig vara positiva, en besättning per båt och i våran båt var vi alla. Det innebar att vi fick karantän 7 dagar efter dessa dagar kunde vi lämna hamnen men för att kunna komma in i Grenada måste testet vara negativ. Det tog några dagar innan vi fick glädjen tillbaka och vilja göra något. Vi promenerade mycket till marknaden, gatorna upp och ner och så klart stranden.

Tisdag 18 januari kastade de andra båtarna loss, kurs till Grenada. Vi vinkade av dom det kändes jätte deppigt. Vi läste och lyssnade på böcker resten av dagen. Lars skulle justera tamparna med hjälp av motorn och motorn startade inte, det var start batteriet som var kass.

Onsdag 19 januari gick killarna i väg och köpte nytt start batteri. Jag och Carina tvättade lakan senare eftermiddag gick vi och handlade. Den gamla start batteriet var mycket efter traktad, hård valuta för dom som satt utanför hamnen. Senare på kvällen var vi sugna på Gin och Tonic, jag och Carina gick till affären för att köpa tonic water så klart det blev lite andra godsaker. När vi kom tillbaka spelade vi kort, plump.

Torsdag 20 januari tog vi snabb test som vi hade fått från grann båten, Meander. Det var bara Lars som var positiv. Så trist, det blev en deppig dag. Vi gick i alla fall ner till stranden, vi åt lunch på strand baren och därefter badade vi, så ljuvligt. Sämre plats finns det att vara i karantän, vi hade sol och bad.

Fredag 21 januari Gick jag och Carina till marknaden för att köpa grönsaker och frukt, vilken kommers. Vi hittade andra affärer som också hade bra sortiment. När vi kom tillbaka gick vi till Float bar och åt och vi fick WIFI. Senare eftermiddagen gick vi en promenad och såg fortfarande jul belysning som lyste upp staden.

Lördag 22 januari var en fixar dag som avslutade med bad. På kvällen gick vi ut och åt.

Söndag 23 januari gick vi upp tidigt för att ta ett nytt PCR test. Det var första dagen som var kall och det regnade lite grann. Slappade resten av dagen.

Måndag 24 januari – onsdag 26 januari fixade vi för avfart, vi bunkrade med ägg, grönsaker, frukt mm. Vi badade, en kväll vi var ute och åt pizza. Onsdag var allt klart och senare eftermiddag gick vi ur hamnen för att tanka och därefter låg vi på svaj utanför hamnen, för att på torsdag börja segla den långa, långa sträckan över Atlanten, 2160 nm. ÄNTLIGEN ÄR VI PÅ VÄG!!!

DEL 2, 2021-12-07 – 2022-01-05

Vi kom tillbaka till Las Palmas med mycket saknad av familjen och vänner. Nu gällde det att kavla upp armarna, bunkra upp Tindra och göra henne klar för den stora överseglingen. Vi packade upp alla saker som vi hade handlat i Sverige sedan var det att göra rent lådorna i salongen och börja stuva. Vi hade mycket god hjälp av våra vänner Ina och Alf som var här i deras hus i Gran Canaria. Dom hjälpte oss med skjutsning till de olika affärer som vi hade på våran lista och dom guidade oss även Gran Canaria. Tack så jätte mycket.

En av turerna gick hem till Alf och Ina, vi sov över och dagen efter bilade vi tvärs över ön och nord ost till Las Palmas. Vi stannade till Agaete för lunch. Det var jätte skönt att komma i väg och tänka på något annat än bunkring.

Vi besökte även Santa Lucia en jätte fin by där vi promenerade runt och avslutade med fika.

12 december startade Viking Explorers Rally, det var olika föreläsningar varje dag till 17 december. Det var om sjukvård, beställning av medicin, beställning av frukt och grönsaker, beställning av kött, tips på Grenada/Karibien och avslutning på restaurang med olika kanariska maträtter. Mycket bra upplägg.

Lussefirande, vi var 4 svenska båtar som fixade glögg, lussebullar, saffranskaka, nötter, mandlar, pepparkakor. Det blev även lite sång. Alla var nöjda och det blev jätte lyckat.

Det blev jul och det kändes jätte konstigt, soligt och varmt. Vi går i shorts. Det var många engelsmän och dom firar julen på juldagen, det blev det för oss också. Juldagen firades först med champagne frukost och avslutades på stranden på eftermiddagen med lite sallad, kallskuret och sång. Mycket trevligt.

Plötsligt var det nyår. Tyvärr kunde vi inte gå till restaurang för vi var restriktiva alla båtar för covid. Men det blev god mat hemma och allsång med grann båten som spelade på gitarr och sjöng och vi var inte sena att hänga på. Det blev också lite dans på bryggan. Det blev en liten samling på bryggan och vi firade in tolvslaget. Vilket händelserikt år 2021.

DEL 1, 2021-10-20 – 2021-12-07

Vi fick bråttom att kasta loss från Madeira för att segla till Kanarieöarna, Teneriffa där vi skulle få besök av Cathrines systerdotter Sara, och hennes sambo Jonatan. Efter 259 M och dryga 2 dygn kom vi till viken playa de Antequera, nordöstra hörnet på Teneriffa, där vi droppade ankaret för att vila några timmar innan vi kunde gå till hamnen Santa Cruz. Under dagen städade och handlade vi och tillslut kom våra efterlängtande gäster som vi hade sett framemot, sent på kvällen. Vi hade dukat fram gott bröd, pålägg och frukt som vi åt och en kort stund efter var det natti, natti. Dagen efter låg vi kvar i hamnen och utforskade Santa Cruz.

Dagarna gick alldeles för fort vi seglade till 2 vikar där vi solade, badade, vandrade mm och efter 5 dagar var vi tillbaka till Santa Cruz där dom tog planet hem. Det var jätte mysiga, härliga dagar.

När dom hade åkt var det tvätt, handling och efter några dagar fortsatte vi tillbaka till viken som vi hade legat för ankare tidigare med Sara och Jonatan som var skyddad men tråkig, där låg vi i 2 dagar. Vi fortsatte vår segling till Gran Canaria, 50 M där vi droppade ankaret i en vik som var rätt så skyddad men tråkig miljö runt omkring, en cementfabrik. Vi hade mejlat några hamnar för upptagning av Tindra men hade inte fått svar på Teneriffa. Dagen efter fredag den 5 november fick vi svar att vi hade fått hamnplats i Pasito Blanco här på Gran Canaria och vi skulle eventuellt få en upptagningstid på måndag. Vi kom fram och skulle klarera in, då frågade dom om vi ville ta upp Tindra redan i dag, fredag och de var vi inte förberedda. Vi svarade om det gick bra på lördag den 6 november och det var okey. Vi fick en tillfällig hamnplats, det blev en hektisk dag som vi förberedde för upptagning. Vi stod på land till torsdag den 11 november. Det var upp tidigt och vi höll på sent på kvällarna, det var upp och ner på stegen. Det kändes, träningsvärk. Vi värme mat i mikron, diskade på toa precis efter när dom hade städat. Vi hann inte med allt som stod på listan men det viktigaste, Tindra blev tvättad, polerad, vaxad och fick en ny fin röd rand under relingslisten och fick även en ny propeller axel tätning som Lars kämpade i 3 dagar innan den nya satt på plats. De rostfria på däck fick också en polering. Vi sjösatte på torsdag och vi fick hamnplats 2 dagar där vi städade allt damm inne och ute, vi fick även bunkrat mat och dryck. Det var en mycket trevlig hamn och personalen som även hade varvet var mycket trevliga, tillmötesgående, hjälpsamma men tyvärr är perioden 1 september till 30 november mycket svårt att få hamnplats och upptagningstid. Man får boka några månader innan om man vill ha plats och helst ska man boka en längre tid. Vi tyckte att vi var i god tid som några veckor men det var inte tillräcklig.

Vi fortsatte till viken playa Anfi del Mar här vilade vi oss, badade och vi åkte också in med dingen Inger till den lilla privata hamnen och gick på restaurang det var lyxigt. Området var typiskt för turister bara hotell efter hotell, restauranger och barer. Efter några dagar gick vi till puerto Mogàn där vi hade bokat hamnplats några dagar, här fick vi också besök av våra vänner Eva och Dick. Dom hade bokat hotell 1 vecka inte långt i från hamnen. Det är så kul när familjen och vänner hälsar på, det blir intensiva dagar men samtidigt så härligt och mysigt på alla sätt och vis. Vi badade, var på vatten gympa, snorklade, var ute och åt, vi fick härliga dagar tillsammans. Vi hann även med en utflykt med Tindra över dagen, vi åkte ut en sväng, la till för ankare, badade och fixade lunch sedan tillbaka till hamnen. Dessa dagar gick alldeles för fort för nu måste vi fortsätta till Las Palmas där vi skulle sammanstråla med Viking explorers rally, eskadern som vi har anmält oss till som vi ska korsa Atlanten tillsammans med andra båtar 22 stycken som kommer från alla delar av världen. Båtarna kommer till Gran Canaria efter den 22 november och därefter. Vi hade bokat plats från 22 november och den 24 november skulle vi flyga hem för läkarbesök, tandläkaren, träffa familjen och vänner.

Dessa 2 veckor som vi var hemma gick alldeles för fort och det var mycket intensiva dagar. Vi träffade pappa (Cathrines) och vi fick även grattat honom på hans 85 års dag. Vi hade bokat jul lunch på Bollebygds golf klubb och nästan alla kunde komma det blev en fin överraskning och pappa var jätte nöjd. Båtvännerna hade också fixat att vi kunde träffas hemma hos våra vänner Anne-Beate och Börje, där dom hade ordnat catering med julmat jätte mycket och jätte gott. Det blev en mycket mysig kväll. Vi fick checkat av på listan tandläkaren, läkaren och handlat en hel del som är lättare att få tag i när man är hemma, familjen och några vänner. Tyvärr var tiden alldeles för kort och vi hade velat träffa fler. Vädret ställde till det också för oss, andra veckan fick vi mycket snö och det blev jätte kallt det hade vi inte räknat med. Vi hade inte tagit med oss tillräcklig med varma och tjocka kläder.

TACK CARINA, PETER, ANNE-BEATE OCH BÖRJE ATT VI FICK SOVA HOS ER. TACK FAMILJEN OCH VÄNNERNA FÖR DET MÅNGA FINA MINNEN SOM VI TAR MED OSS. TACK FRAMFÖR ALLT INGER FÖR LÅN AV BIL OCH HUSRUM.

DEN GRÖNA ÖN I ATLANTEN

21-10-05 – 21-10-20

Äntligen kanske man kan få i hop några rader. Vi fick plats i Funchal, Madeiras huvudstad. När vi kom till hamnen i Funchal förstod vi varför man måste boka långt i förväg, helst en längre tid i perioden oktober-november. Det är mycket båt som rörs sig pga. ARC, det är en tävling där alla båtar som ska samlas på Las Palmas på Gran Canaria och som seglar över Atlanten i mitten av novmber. Hamnarna är inte stora och det finns inte många platser för oss större båtar och det är inte heller många hamnar att välja. Madeira var mycket att se och göra fram för allt att vandra i dessa vackra vandringsleder, levador. Levada är bevattningskanal som omges med den gröna floran, den fantastiska utsikten och även mycket rovfåglar. Vi hyrde bil i 3 dagar och upptäckte Madeira kors och tvärs, vi vandrade, badade mm. Tur att Lars körde, det var mycket spännande, mestadels kör man genom tunnlar som gick rakt genom bergen eller så körde man i mycket slingrade vägar som gick upp, upp nästa gång ner, ner….. och mycket snäva kurvor.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Vi träffade våra vänner, Karin, Håkan, Sebastian och Ulrika som hade fått plats i en annan hamn som hade hyrt bil och skulle se Funchal, vi sammanstrålade med att först en drink hos oss på Tindra och därefter restaurangbesök. Vi hade träffat ett par Sus och Reg från Skottland som också är med i Viking Explorers rally som också följde med. Det blev en mycket trevlig kväll och mycket engelska.

När vi var på Madeira så var det blomstervecka med uppträdande av sång, dans och många fina blomsterarrangemangs.

• 

• 

• 

• 

Vi åkte bergbana, besökte katedralen, vi gick i gamla stan i Funchal där konstnärer hade målat dörrarna, många fina målningar, vi åt glass nästan varje dag, glass kiosken låg inte långt i från trapporna ner till hamnen och då måste man stanna. Var man än tittade så såg man alla fina blommor och gröna växter. Dagarna går fort och nu måste vi fortsätta våran seglings resa till Teneriffa där vi skulle få besök av Sara och Jonatan, min (C) systerdotter och sambo.

EN Ö I ATLANTEN

21-09-18 – 21-10-05

Hjälp vi har vuxit fast på Porto Santo. Näää så illa är det inte. Vi hade tänkt att vara här i ca 10 dagar men det blev 17 dagar, det blev så många nätter för vi fick vänta i 7 dagar innan vi fick hamn plats i Funchal på Maidera. Porto Santo finns ingen gästhamn utan man ligger på ankare eller på en av de få bojar som finns inne i hamnbassängen. Finns det inte plats så kan man ligga utanför. Vi hade tur när vi kom fram att det fanns plats inne i hamnbassängen där vi först låg på ankare och sedan fick vi en boj. Det gäller att ha tur och kunna se att en boj blir ledig, lite huggsexa. Det är billigt att ligga här, ca 70 kronor/natt då har man tillgång till toa, dusch, tvättmaskin, torktumlare. Porto Santo är den näst största ön i ögruppen Madeira som ligger NO om Madeira. Ett tips åker man till Madeira ta färjan över till Porto Santo, det tar ca 2 timmar nästan lika långt som när du åker färjan Göteborg till Fredrikshamn. Vi fastnade för den karga, nakna, färglösa ön det var något visst med ön något vackert, ett lugn. Vi trivdes här med den 9 km långa vita stranden och det ljuvliga klara, rena vattnet. Seglingen från Lagos till Porto Santo var inte rolig det tog 3 dygn och 5 timmar i en sjö som var mycket rörig och rullig, vågorna kommer från alla håll stora som små och vinden från ett annat håll. Tredje dygnet låg jag (Cathrine)däckad, jag var så sjösjuk. Jag blir normalt inte sjösjuk men nu blev jag det rejält. Jag tänkte innan vi seglade i väg att jag skulle ta på mig sjösjukeplåster för säkerhetsskull och glömmer bort det, då får man skylla sig själv.

VAD GJORDE VI UNDER DESSA DAGAR. Fixade och förbättrade Tindra, det vanliga städ och tvätt, promenerade till centrum ca 2 km för att handla och ….

Det är tradition att man målar på pir väggen sitt avtryck och det vi gjorde vi tillsammans Yolo med Ulrika och Sebastian, Elixir med Karin och Håkan och efter målningen blev det restaurang besök. Det var många som målade från Frankrike, Norge, Danmark mm jätte kul med alla dessa möten.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

•