FLODEN GUADIANA.

SPANIEN, 2023-09-08 – ???

Vi lämnade floden Formosa, Culatra 8 september. Vi såg på sjökortet att man kunde gå den andra vägen framför allt när det var högvatten för då har man lite extra vatten under kölen, sagt och gjort vi drog upp ankaret och kom halva vägen sedan var det stopp. Sanden hade flyttat på sig och slamrat igen där som vi kunde gå. Genväg blir senväg, vi fick vända och gå den vanliga vägen ut. Vi körde om den här snubben med båten full med sand och vi tänkte att svallet från Tindra kommer att välta både gubben och båten. Se bilden nedan.

Innan vi skulle gå upp för floden Guadiana gick vi först till Isla Cristina, 23-09-08 – 23-09-10. Vi kom fram ca kl. 17.00. Vi ropade upp hamnen och vi hörde hamnkaptenen prata spanska, vi försökte svara på engelska att vi inte kan spanska men fick inget svar. Vi förberedde med tampar och fendrar, gick in i hamnen till service bryggan där stod hamnkaptenen och tog emot oss. Hamnkaptenen var otrolig vänlig och hjälpsam med ett stort leende, med engelska från oss, spanska och lite engelska från honom, kroppsspråk, block och penna fick vi hamnplats för 2 nätter. Det är otroligt hur man kan bli förstådd med fantasi och vänlighet. Hamnen Isla Cristina har inte plats för större båtar än 42 fot. Hamnen var äldre och lite slitet behövdes lite färg och puts här och där men det var rent och snyggt. Vi gjorde ett stopp här för vi skulle fixa ett Vodafone SIM-kort och det kan man bara göra på deras kontor sedan kan man fylla på SIM-kortet i affärer och från Vodafone appen. När man köper SIM-kort och inte är från Spanien ska man visa sitt pass. Här var också lite otippat, hur staden och hamnen skulle vara. Efter vi hade fixat SIM-kortet gick vi till turistinformationen och sedan fika. Här fanns också blandat med både gammalt och nytt. Vi tyckte om staden. Vi besökte bl.a. placa de la Florens med den äldsta huset, Sir Justos hus där som arkitekten var känd för den kaklade fasaden, kyrkan Dolores, Palmgatan som är en av de viktigaste historiska och mest attraktiva gågatorna där statyn sitter på bänken med en bok i handen, kunskaps monumentet och vi såg mycket mer. Jag fick även klippt mig det var jätte skönt, håret var så långt, här var det också Google translate men jag var nöjd. Vi passade även på och handla. Kvällen tog vi bara det lugnt. Dagen efter innan vi checkade ut tog vi en lång promenad till stranden och en bit på stranden. Vilken fin strand den är 12 km.

När vi kom tillbaka så kastade vi loss. Vi hade förberedd och hade gjort rätt för oss. Vi tog lättare lunch på vägen. När vi kom till floden Guadiana såg vi att tidvattnet skulle snart vända till lågvatten och strömmen också i emot . Det är cirka 25 sjömil om man kör i medström 5 knop så tar det cirka 5 timmar. Vi såg på appen Navily att det finns några ankringsställen längs floden till de små byarna som vi skulle till, Alcoutim och Sanlùcar. Navily är en mycket bra app där man får information om ankringsplatser och hamnar samt även recensioner. Den är mycket värdefull när man planerar sin rutt. Vi gick en bit efter bron som förbinder Portugal och Spanien innan vi droppade i ankaret. Vilken fin kväll även vyn runt omkring. Vi såg hur strömmen virvlade och tog tag i Tindra flertals gånger. Morgonen därpå gick vi tidigt det var en jätte fin morgon, längs floden var det vackert och rofylld. Vi körde förbi förfallna hus, byar, fårflockar, mm. Floden Guadiana är 744 km är en av Spaniens längsta floder och är under cirka 110 km gränsflod mot Portugal. Floden mynnar i Càdizbukten mellan gränsstäderna Vila Real de Santo Antònio (Portugal) och Ayamonte (Spanien). Vi förtöjde vid pontonbryggan på den portugisiska sidan Alcoutim och det kostade cirka 120 kronor per natt med el och vatten man har också tillgång till dusch och toa. Här på Portugisiska sidan var faciliteterna mycket nedslitet, vi duschade i båten. Alcoutim är en typisk liten bergsby, det är inte många gator så lugnt och rofyllt, det var balsam för själen. Vi besökte slottet Alcoutim som byggdes på 1200-talet och var byggd på kullen för att kunna försvara gränsen och befolkningen samtidigt besökte vi också muséet om arkeologiska arvet från slottet och regionen och utställningen om islamiska brädspel från den moriska perioden. En dag tog vi dingen Inger en tur uppför floden till Pomarào. Det var jätte spännande. Lars hade googlat att man inte får missa maten på Cafè do Cais om man besöker byn. Vi åt lunch och maten var jätte god typisk portugisisk hemlagad mat mycket rikligt och prisvärt. Efter maten tog vi en promenad runt den lilla byn. Vi testade våran nya motor och vi fick upp dingen i 15 knop med oss två. En annan dag vandrade vi i smugglarnas spår längs floden. Smugglingen på gränsen mellan Portugal och Spanien började på 1200-talet. Höjdpunkten inträffade mellan 30-talet och 60-talen särskilt under det spanska inbördeskriget, 1936-1939. T.ex. bröd, ull, tobak mm från Portugal och tyget manchester, tvålar, redskap mm från Spanien. Längs våran vandring besökte vi Castelo Velho de Alcoutim som var ruiner men det var fantastisk vy över floden. Det blev många timmar den här dagen.

Efter några dagar flyttade vi över till den spanska sidan Sanlùcar de Guadiana, det blev långresa. Här var det samma pris som Alcoutim, 120 kronor per natt med el och vatten men toa och dusch var nyrenoverad och mycket fräscht. Sanlùcar är också en mycket gammal stad. Staden har varit utsatt för flera översvämningar framför allt den översvämningen 1823 när nästan hälften av husen förstördes och sedan byggdes upp. Här finns också mycket historia om smugglingen se ovan text. Från slottet Marcos slingras de vitkalkade husen ner för kullen. Vi vandrade upp och tyvärr så var den stängd men vi fick här också en vacker utsikt över floden. En annan dag tog vi promenad till väderkvarnarna som också låg högt uppe på höjden. En dag vandrade vi här också längs den spanska sidan av floden genom marker där det stod citronträd, mandelträd, olivträd mm. Vi hade så roligt den portugisiska kyrkan slår ett slag mindre än spanska kyrkan. Portugal ligger en zon med minus 1 timme. I början blev det mycket förvirring för Lars hade portugisisk SIM-kort och hade portugisisk tid och jag har spansk SIM-kort och har spansk tid. Det var så roligt med en händelse, vi handlade ofta i en och samma affär, vatten, frukt och grönsaker mm. Första gången vi var i affären tittade knappt mannen på oss, de gånger efter försökte vi med några fraser, för varje gång vi kom lyste mannen upp mer och mer och rättade oss. Det är också ett möte som vi minns väldigt mycket. Här träffade vi andra seglare de flesta kom från Tyskland och Nederländerna mycket trevligt. Efter några dagar åkte vi nedför floden och lade oss på ankare på västra sidan av floden efter bron.

Vi låg på ankare några dagar nedanför bron. Nackdelen här i Portugal och södra Spanien är att det är svårt att finna skyddade vikar dom är nästan obefintliga. Man får åka in på floderna. Det innebär att det är problem att finna någonstans att förtöja dingen man får ha mycket fantasi och går man in i gästhamnarna får man fråga mycket artigt och med stort leende från den ena sidan till andra sidan så att man nästan får kramp och är beredd att betala en mindre slant för att förtöja Inger, dingen. Sedan har man också tidvatten upptill 3 meter att ta hänsyn till är det lågvatten och man ska förtöja eller när man ska hem får fötterna ett gyttjebad. Vi besökte Ayamonte (Spanien) och vi förtöjde dingen i gästhamnen. Staden var mycket mysig och sevärd. Ayamonte har varit bosättningsplats för romare, araber, portugiser och kastilianer till början av 1500-talet som är rik på historia sedan långt tillbaka. Vi strosade runt och tittade på alla fina byggnader.

Vi åkte även till Vila Real de Santo Antonio (Portugal). Staden var mycket turistisk vi strosade runt och var nöjda. Staden grundades efter jordbävningen i Lissabon 1755. Man kan också åka färja mellan Ayamonte och Vila Real de Santo Antonio.

Vi bestämde också om vi ändå är här så kan vi också besöka Castro Marim. Vi har inte bråttom, vad gör en dag eller två till i floden Guadiana. Vi såg att vi kunde ta bussen från Vila Real de Santo Antonio till Castro Marim. Lars tittade även på Googlemap och såg också att vi kunde ta dingen till saltbassängerna och att det var en kort promenad till staden Castro Marim. Lars sa samma stund vi rekar läget och vi satte oss i dingen åkte till den närmaste platsen där vi kunde lämna dingen. Det var Castro marims båtklubb så klart att det var låst men vi såg att vi kunde ta oss upp på en ramp och dra dingen en bit vid sidan om i gräset, där dingen kunde ligga bra vid högvatten och lågvatten. Det var spännande att åka så här tidiga kvällen, det var lågvatten och vi såg många vadarfåglar. Morgonen där på åkte vi tillbaka. Vi mötte två gentlemän som sa att där ska vi inte ligga utan på deras brygga men sa vi hur kommer vi in senare eftermiddag och berättade att vi skulle besöka slottet och fortet. Ena mannen Antonio sa att han öppnar grinden klockan 15.00. Vi tackade. Vi besökte saltbassängerna där saltproduktionen går långt tillbaka i tiden. Efter saltbassängerna promenerade vi genom byn till slottet och vi mötte Antonio och bestämde att vi skulle gå förbi när vi var klara. Vi gick upp till slottet Castro Marim, slottet är från medeltiden och slutet av augusti har dom medeltidsvecka. Det var mycket spännande att läsa om historien som var långt tillbaka, om de olika epokerna. Vi strosade runt i byn besökte fortet, slottet, kyrkan och museet om saltproduktionen och köpte med oss havssalt. Vi avslutade våran utflykt och mötte Antonio med hans hustru Maria och deras granne som vi inte kom på hennes namn på en av cafeterian som låg nära deras bostad. Vi fick en underbar, fantastisk stund av gästfrihet och vi fick smaka på fikon brännvin det var gott men starkt. Vilka härliga människor. Dessa möten är otroliga fina minnen.

Vi sa hejdå till floden Guadiana och fortsatte till Cadiz med stopp i Punta Umbria.