SPANIEN

GALICIEN 2021-07-27 – 2021-08-19

Galicien är en region i nordvästra Spanien som kännetecknas av de många, nästan fjord likna, vikarna som kallas RIA. Vi upptäcker och utforskar några Rior. Den första var viken Ares en jätte mysig spansk mindre stad/by. Vi låg på svaj och ortens seglarskola använde Tindra som rundnings märke. Barnen och ungdomarna tittade på vår flagga och undrar var vi kommer från. Här badade jag och Lars tittade på, jätte härligt rent vatten. Det är inte konstigt för det är tidvatten på 2-3 meter som vattnet åker in och ut det blir cirkulation på vattnet. Vi tog dingen in till stranden och promenerade längs den jätte långa sandstranden och där fann vi en glass kiosk. Den fick inte missas. Vi var även inne i byn, längs boulevarden kantades det av små tavernor, fik. Det var så charmigt och inte mycket turister.

A Coruna, här var vi i 2 dagar. Dag 1; gick vi gata upp och gata ner och avslutade dagen med att gå ut på en lokalt, spansk restaurang där vi åt typisk spansk tapas fisktallrik med bläckfisk, musslor och små fisk (sardiner) det var sååå gott sedan gick vi till Plaza de Maria det stora torget där vi lyssnade på konsert, det var härligt, bra musik. När vi var här så firade dom Maria Pita, hon var spansk national hjältinna känd som försvarade A Coruna mot den engelska Armadan 1589. Det firas med några festival dagar med uppträdande, olika aktiviteter. Det blev en jätte fin, mysig dag. Dag 2; tog vi en lång promenad till Herkules det är ett antikt romersk fyrtorn ca 2,4 km från staden A Coruna och det är den enda romerska fyr torn som är i bruk. Otroligt vacker vy.

A CORUNA.

Camarinas; här kom vi fram sent på kvällen och dagen efter tog vi dingen in till byn. Camarinas fick tummen ned för oss. Staden var inte mysig och den saknades charm. Vi lämnade Camarinas i dimma och fortsatte till Cabo Fisterra.

MUXIA I DIMMA.

Cabo Fisterra eller Cabo Finisterre. Det är en liten halvö som kallas ”världens ände” då det är en av Europas västligaste punkter. Fyren byggde 1853 och är 143 m över havet. Vi gick in och lade oss på en gäst pontonen den var inte stor och kostade inget. Det fanns bara vatten på bryggan. Här tror vi att fisk båtarna som låg innanför oss i deras hamn hade som sport vem som kunde göra störst och mest vågor på oss gästbåtar. Staden är charmig och mysig med många små gränder. Vi knatade uppför den långa branta vägen ca 2 km upp till fyren. Vi avslutade vandringen med att äta på en grillbar och sedan i säng. Det var en lång dag först seglade vi i 6 timmar och därefter vandringen det kändes när vi lade oss. Jag tror vi somnade på vägen till sängen. Under seglingen hit fick vi se delfiner och havssulor.

Vi läste i boken Atlantic Spain and Portugal och försökte bestämma vilken Ria vi ville segla till. Det var svårt att bestämma för allt låter spännande och intressant. Vi har stor nytta av boken och appen Navily som vi laddade ner. Navily får man information om vikar och hamnar ex. hur faciliteterna ser ut, hur mycket hamnavgiften kostar, vilken väderstreck som viken är skyddad för mm. Även recensioner vad andra tycker. Dessa två informations kanaler samt vädret så blev och blir det många gånger lyckat. Här i Galicien finns det 4 nationalparker som man måste ansöka om navigeringstillstånd för att få ankringstillstånd. När man har fått det och vill besöka en av nationalparkerna måste man gå in på hemsidan och boka vilken dag man vill besöka och hur länge. Det var många dagar som var upptagna och det var inte lätt för man vill besöka någon av dessa öar och när det är fint och stabilt väder. Det är för att det inte ska vara för många båtar, besökare för man vill skydda öarnas ömtåliga ekosystem. Det var inte lätt att få till någon dag. För oss tog det 1 vecka innan vi fick tillståndet. Vi fick 1 dygn på Islas Cies och 1 dygn på Isla de Cortega. Deras sida med ansökan är http://www.iantlantic.es och man fyller i ansökan.

Vi valde Ria de Arousa och vårt första stopp i Rian blev Caraminàl, vilken sandstrand! Vi kom senare på kvällen och la oss på svaj. Vi bara njöt av den fina utsikten med de höga bergen och den långa, långa vita sandstranden. Det är så grönt och fint. Dagen efter gick vi in och lade oss i hamnen, vi tog oss en promenad passade på att köpa med oss frukt. Frukten smakar så mycket mer och vi äter jätte mycket frukt. Hamnen var okey, duscharna var det trångt och det behövs uppfräschning. Många av dessa hamnar är båtklubbar och sedan har dom några gäst platser.

Morgonen efter när vi hade ätit vår frukost tog vi en lång promenad på stranden det var så härligt och efter det kastade vi loss för nästa vik. Vi tog en maklig takt för motor till viken Mañons och under tiden vi motorerade passade vi på att tvätta en maskin tvätt. Det är perfekt och när man är framme så är det bara att hänga upp tvätten. Viken Manoñs är en ljuvlig vik det var bara vi och en båt till som låg för ankare. Vi packade ner picknick med brieost, vindruvor, kex, vin och öl och åkte in till stranden. Det var mycket spanjorer som kom i lämmeltåg med hela familjen, kylväska, stolar, parasoller, leksaker mm. Dom dukade upp mat och dryck, det var mycket skratt och glädje. Det var så härligt att se allt det här enkla men ändå alla samlade för att umgås. Här märkde man av tidvattnet, 2-3 meter, plötsligt försvinner vattnet och det blir mycket lång grunt. Det var härligt att bada nu märks det att man har kommit längre in i Riorna för vatten temperaturen blir varmare mot när man är nära Atlanten, då är det bara 16-18 grader i vattnet och nu var det ca 21 grader varmt. När vi kom tillbaka till Tindra på kvällen fick vi besök av delfiner det var jätte kul. Vi stannade ytterligare en dag och vi tog dingen in till stranden, vi promenerade och slappade. På kvällen åkte vi in igen för att slängda sopor för vi hade sett tidigare på dagen att det var rastställe för husbilar och husvagnar det fanns toa, sopbingar och duschar på stranden. Kvällen var jätte fin.

Vi fortsatte till viken playa de Carrageros som ligger utanför Puerto de Cruz. Här låg vi också två nätter, det var ännu bättre vatten och strand. Det märkte att det är en populär vik, det var mycket folk och även många båtar som låg för ankare. Vi behövde tanka Inger, dingen senare på eftermiddagen åkte vi in och tankade. Vi tog en promenad mellan gatorna det var en sömnig stad. Det var tråkigt att se att många affärer, tavernor, små pensionat var igen bommade, största sannolik beror det på Covid. Det är så tragiskt att se alla dessa små samhällen som är beroende av turism att få stänga ner allt, deras levebröd. Men i alla fall fick Lars sitt solparasoll och jag får lov att låna det i bland, för det blir mycket sol på stranden och det är skönt att få skugga. En av bilderna nedan där det står matförråd, det är ett hus som står på stolpar för att förvara maten, spannmål mm för skydda från väta, små gnagare, det är försedda med smala vädringshål.

vi hade bokat 1 dygn på Islas Cortegada, nationalpark. Vi sicksackade ut mellan alla viveros man kan säga att det är stora flottar där dom odlar och sköter om musslorna. Det är så charmigt, här möter man olika storlekar på fiskebåtarna. Fiskebåten som är finast är den lilla smala där man ser oftast med 3 män, det finns inte mer plats. Vi la oss på svaj och åkte in till ön, vilken härlig ö. Vi avslutade dagen att promenera på ön. Vi kände att det luktade mycket, från och till starkt, Lars tyckte det luktade jul. Efter ett tag kom vi på det, det är lagerblad och det växte överallt stora träd. Vi undrade vad människorna gjorde när det var lågvatten dom krafsade på sjöbotten med en räfsa. Vi fick svar att dom letade efter dom där små snäckorna, hjärtmusslorna. Vilket tungt jobb och det var hela familjen som hjälptes åt det var också jätte varmt omkring 30 grader, i för sig så fanns det lite vatten som kylde ner dom men ändock. Nästa dag åkte vi återigen in till ön och promenerade andra hållet. Vi hade hittat en app Rome2rio som vi hade laddat ner, där kan man söka efter och om det finns färdmedel från olika städer till dit man vill åka. Vi ville besöka Santiago de Compostela och fann hamnen Vilagarcia som man kunde ta tåget till Santiago de Compostela och central stationen låg inte långt i från hamnen. Det skulle ta cirka 20 minuter att gå. Senare på dagen, kvällen åkte vi till hamnen som inte låg långt i från nationalparken, vi hade tidigare på dagen bokat plats. Vi fixade ordning oss och tog en runda i staden. Här var det mycket lite turism det var så genuint. Hamnen var jätte fin, det var rent och snyggt. Vi hade läst att man kunde bli störd av de 2 restaurangerna som hade musik, liveband till midnatt. Vi stördes inte utan det var bara trevlig. På morgonen gjorde vi ordning oss så hjälpte Google maps oss att vi fann centralstationen. Santiago de Compostela är en turistfälla men det finns en historia som är mycket intressant och dessa fina byggnader, katedralen, husen mm. Det var ca 30 minuter att gå från centralstation till detta område. Vi kom hem sent men jätte nöjda. Vi fick firat våran 14 års bröllopsdag.

SANTIAGO DE COMPOSTELA

Det här är målet för pilgrimsvandringen genom Frankrike och Spanien som alla slutar vid katedralen i Santiago de Compostela.

Nästa morgon var dagens uppgift att städa Tindra och handla. När vi var klara fortsatte vi till Isla de Arousa, viken Ensenada Sur de San Xulian, vi lade oss på svaj och åkte in till stranden en stund. Vi var trötta efter gårdagens utflykt och dagens uppgift så vi tog det lugnt resten av dagen, kvällen. Nästa dag tog vi dingen in till staden, vi avslutade rundan med fika.

Nu fortsatte vi resan söderut och vi kom till San Vicente del Mar, vi lade oss i hamnen en ytterligare charmig by.

Nästa dag hade vi bokat en dag på nationalparken Islas Cies så det var bara kasta loss för nästa upptäcksfärd. Vi lade oss på den södra udden och vi förberedde vandringen till fyren Monte del Faro som är 185 m över havet. Vi tog dingen in till stranden och vattnet var så turkost. Vi vandrande upp och det var ca 2 km här var det också bara upp för. Det var mycket varmt fast det var senare eftermiddag. Vilken fantastisk vy. Vi ville gärna stanna ytterligare en dag för att upptäcka mer av ön. Vi skulle få ett bra väderfönster dagen efter till Portugal, Porto sedan skulle vinden minskas och det ville vi inte missa. När vi kom tillbaka till Tindra var vi så trötta då kantrade vinden och vi vågade inte stanna kvar för det var inte bekvämt med dyningen som kom in, det blev mycket rulligt. Det var bara ta upp ankaret och gå tvärs över till viken Ensenada Limens. Tur att vi hade rester det var bara att värma maten när vi kom fram och sedan kom John Blund. Vi lämnade Spanien, Galiciens västra kust. Hit vill vi komma tillbaka och upptäcka de andra riorna, Ria de Pontoevedra, Ria de Vigo mm. Vi upplevde de genuina, spanjorerna som var mycket hjälpsamma och tillmötesgåendes fast vi inte förstod varandra så fanns alltid kroppsspråket, Google translate mm det var många som inte kunde engelska och den goda maten, skaldjuren. Vi tyckte även om att det inte var så mycket turister.