MONTENEGRO.

VI SEGLAR FRÅN GREKLAND TILL MONTENEGRO.

Vi hade blivit inbjudna till våran svågers, Stefans, 60-års kalas den 24 juli, 2025. Stefan och Lisa (C syster) bor utanför Pescara som ligger på östra sidan i Italien. Som vi hade tackat ja till. Vi hade olika alternativ att komma till dom från Korfu ex, färja och bil. Det sista förslaget var att vi fortsätter norröver och seglar först till Montenegro. Vi hade läst att det var enkelt att checka in i Montenegro. Montenegro är inte ett EU land och då måste man checka in i landet. Det skulle inte heller vara så dyrt att checka in. Vara i Montenegro i en månad och därefter segla mer eller mindre rakt över till Italien och Pescara. Montenegro stod på våran ”bucketlist” så det kunde vi bocka av. Dagen efter när Eva och Dick hade åkt hem gick vi till tvätteriet och tvättade allt, sedan tillbaka till Tindra. Innan vi var klara för att gå från marinan så dammsög vi och sedan gick vi till viken norr om Korfu, Ormos Kommero. Här var vi i tre dygn. Vi passade på att bunkra upp och förberedde Tindra och oss för en dygns segling till Montenegro.

GOUVIA.

Söndagen den 15 juni, 2025 drog vi upp ankaret och åkte till bränslestationen och tankade. Sedan gick vi till ön Othoni, norr om Korfu. Här stannade vi över natten för att fortsätta dagen efter till Montenegro. Vi åkte inte ens in till ön utan vi sa det tar vi när vi kommer tillbaka till Grekland i augusti. Vi fick välja mellan kolera och pest antingen blåser NV, N, NO vind som det blåser mesta dels här omkring eller stiltje. Vi tog stiltje och motorerade så gott som hela vägen till Montenegro. Det sa slurp i tanken och kassan. 😅Det var fruktansvärt varmt tillslut stod jag inte ut. Vi stannade och jag fick hoppa i vattnet. Det var ljuvligt!! Vi fick till och med fram parasollet för att få skydd från solen.

PÅ VÄG TILL MONTENEGRO.

Efter 28,5 timmar och 149 Nm kom vi fram till Bar i Montenegro. När vi kom fram trodde vi att vi kunde gå till marinan och där i från gå och checka in som inte låg långt i från marinan. Det trodde vi… Vi fick först gå till bryggan där tullen, immigrationen och hamnkontoret låg. Vi fick checka in oss och dom sa att vi måste gå till turistinformationen för att betala turistskatt och sedan tillbaka för att visa kvittot. Vi var jätte trötta och det var jätte varmt tillslut hittade vi turistinformationen. Vi fick visa att vi hade varit hos tullen, immigrationen och hamnkontoret samt att vi fick visa våra pass. Det var stämplingar högt och lågt och vi fick våra papper tillbaka. Men betalningen sa vi… Dom svarade att vi inte behövde betala för vi kom med egen båt. Det stod noll kronor på kvittot. Allt de här besväret för noll kronor, vi kunde inte mer än skratta. Det sysselsätter i alla fall några människor med att stämpla papper. 😃 Tillbaka till tullen och visade kvittot från turistinformationen. PUH!! Nu var vi klara och vi kunde gå tillbaka till marinan. Vi la oss och sov i några timmar sedan gick vi ut på stan. Det var stor folkfest. Dagen efter gick vi runt, besökte Sankt Jovan Vladimirs katedralen. Det är den största ortodoxa kyrkan i Montenegro, invigd 2016. Den är känd för sina gyllene kupoler och freskomålningar. Mycket vackert. Vi passade också på att komplettera matvaror och äta. Vi åt jätte goda köttfärsbiffar, Cevapi och pommes.

BAR.

Vi fortsatte norröver längs kusten till Uvala Trsteno. Vi såg kyrkor som låg på mycket smala klippavsatser. Mycket märkligt! Här låg vi i tre dygn. Det var inget speciellt med viken. Midsommarafton åkte vi till Budva med Tindra för det var för långt att åka med dingen. Vi la oss på ankaret sedan åkte vi in med dingen till Budva. Här promenerade vi runt och jagade efter färska jordgubbar till midsommarafton men vi fann inga. Det blev i stället fruktsallad med äpple, bananer och ananas. Vi åkte tillbaka till viken och firade midsommarafton. Budva var en typisk turisthåla. Efter dessa dagar fortsatte vi till Uvala Oblatna East. Det var uppbyggt med hotell och restauranger runt omkring. Dagen efter åkte vi till hamnen och fick lägga till med dingen. Vi tog en promenad och avslutade med glass. Det var skönt att röra på sig och ta det lugnt.

MIDSOMMARAFTON.

UVALA OBLATNA EAST.

Vi fortsatte norröver in i Kotorbukten och innan Kotorbukten hade vi ett stopp utanför Blue Cave och tog dingen in till grottorna. Det gick lite vågor så det blev en spännande tripp. När vi åkte in i Kotorbukten kändes det som när vi var i Norge att färdas på en fjord med de höga bergen som omringar hela bukten. Vi ankrade utanför Zelenika. Här passade vi på att åka in och handla. Vi hade sett att det var en affär inte långt i från där vi låg. Men var gör vi av med dingen… Vi kunde lägga oss på tullens brygga men när dom stänger kommer vi inte in. Vi la oss bredvid ”väggen” till gatan och här i från fanns det några stenar som vi hade hjälp när vi skulle kliva av. När vi kom tillbaka hade det blivit större vågor och vattnet hade gått upp lite grann. Inger, dingen låg och skavde mot ”väggen”. Det blev också köpt två små putti från korvar (fendrar) till Inger (dingen). Jätte söta. Senare eftermiddagen/kvällen tog vi dingen in till samma plats och sedan bussen till Herceg Novi. Det var en jätte mysig by. Vi besökte fästningen Forte Mare. Fästningen byggde år 1382 av den Bosniske kungen Tvrtko efter det byggdes den om flera gånger b.la. av turkar, venetianarna. Belägen på en klippa strax ovanför Adriatiska havet. Här hade dom full kontroll över dom som kom in i Kotorbukten. Vi tittade på en film som har undertext på engelska om historien och de olika slagen som hade varit i Montenegro. Det var intressant att se och höra. En jätte fin plats. Vi stannade och åt på restaurang som låg på torget bredvid ett litet kapell. Jätte charmigt!! Vi åt jätte goda lammkotletter med pommes. Det var också billigt. Senare på kvällen tog vi bussen tillbaka till Tindra. En jätte fin kväll! Tidigt nästa morgon tog vi dingen rakt över till Ubåtstunnel från andra världskriget som användes också under forna jugoslaviska kriget. En fascinerande och unik plats som är uthuggen från berget som smälter in med omgivningen. När man kom i tunneln var det alldeles tyst och man kunde fantisera hur dom gömde sig här inne mot fiender. Vi åkte tillbaka till Tindra, drog upp ankaret och gick till Sveti Marko.

BLUE CAVE & HERCEG NOVI.

UBÅTSTUNNELN.

Vi fann en bra ankringsplats, syd om ön Sveti Marko. Det var inte jätte optimalt för vi låg med aktern, rodret nära land. Vi brukar ha extra marginal när vi ligger så nära. Vädret var stabilt förutom när vinden ökade på eftermiddagarna men efter några timmar var det lugnt igen. Ankaret satt ordentligt så vi kände ingen oro. Här var vi i några dagar. Det var vackert runt omkring med de höga bergen. Vi gjorde utflykter med dingen. Hittade en bra brygga att förtöja Inger, dingen nära flygplatsen och en kort promenad till affären för att handla. Nu var det jätte varmt och det blev många bad. Varje morgon kom getterna längs den smala strandremsan för att dricka vatten och väckte oss med deras bräkande. Det gjorde inget för dom var så söta.

SVETI MARKO.

Vi fortsatte längre in i Kotorbukten till Kotor. Omgivningen var så vackert med de höga bergen och husen som slingrades ner. Överallt såg vi kyrkor och det var inte långt emellan. Vi hade bokat plats två nätter i marinan i Kotor. Det vi betalade var bara platsen, det fanns inga faciliteter. Det kändes tryggt och säkert att lämna Tindra när vi skulle vara på utflykt hela dagen och nära till samlingsplatsen. När vi hade förtöjt gick vi runt och tittade i den gamla stan. Det är en mycket charmig, mysig medeltida stad som kännetecknas av torg och slingrade gator, många romanska kyrkor och Kotorkatedralen. Staden grundades under romartiden då var den känd som Acruvium. Kotor har en lång historia ex. mellan 1420 och 1797 tillhörde Kotor och den omgivande regionen republiken Venedig. Kotor är omgiven av en välbevarad mur och finns med på UNESCO:S världsarvslista. Det finns mycket att läsa om de olika perioderna på nätet.

KOTOR.

Dagen efter hade vi bokat en utflykt som startade mycket tidigt, kl. 07:00. Vi åkte med en liten buss. Gruppen var inte stor och alla var jätte trevliga. Första stoppet slingrades upp för berget och vi stannade för ett fotostopp, utsikt över inloppet till Kotorbukten och saltbassängerna. Otroligt vackert!

Sedan gick färden till en restaurang där vi fick frukost. Det var ett mysigt ställe. Nästa stopp var Durdevica Tara bron. Bron öppnades 1940 och efter partisanupproret 1942 sprängdes den sydvästligaste valvet av jugoslaviska partisanstyrkan. Bron byggdes om 1946. Filmen Force 10 från Navarone användes bron för inspelning. Det var också en vacker plats.

VÅR BUSS & CHAUFFÖR & DURDEVICA TARA BRON.

Bussturen tog oss sedan till en av de många nationalparker som finns i Montenegro, Durmitor black lake. Området förklarades som nationalpark 1952 och är med på UNESCO:s världsarvslista 1980. Vi följde med guiden till sjön, black lake. Här fick vi en timma fri tid man kunde ro, promenera eller bara vara. Vi promenerade genom barrskogen och satte oss i andra änden av sjön. Det var så rofylld och alldeles tyst. Det var så vackert med de majestätiska bergen runt om oss. Black lake har 48 bergstoppar som är över 2 000 m höga och 18 sjöar som lokalbefolkningen kallar bergsögon. Här såg vi vildhundens valpar som lekte och var jätte söta. Vildhunden får mat och vatten från restaurangen som låg bredvid. Alltså jag hade kunnat ta med mig en hem.

DURMITOR BLACK LAKE.

Sista stoppet på bussturen var till Ostrog kloster men först stannade vi och åt lunch i byn. Vägen var jätte slingrig upp till klostret i en kurva fick chauffören backa för att komma runt. Chauffören var mycket skicklig. Klostret ligger inbäddad i berget från 1600-talet. Det är serbisk-ortodox helgedom. Ostrog-klostret är Montenegros populäraste pilgrimsfärdsplats. Platsen är en mötesplats för troende från hela världen så som ortodox, katolsk, och muslimsk. Vi kom hem omkring kl. 22:00 jätte trötta men jätte nöjda. Vår guide var jätte kunnig om hans lands historia och platser även trevlig och pratade mycket bra engelska.

OSTROG KLOSTER.

Dagen efter lämnade vi marinan och la oss på ankare. Vi åkte in med dingen. Jag fick klippt mig. Det var det billigaste klippning jag har betalat, 200 kronor och vi handlade också. Vi låg ytterligare en dag. Vi gick upp tidigt nästa dag för vi ville gå upp till fortet. Vi kom nästan hela vägen upp men värmen kom tidigare än vad vi hade tänkt oss och vi vände neråt igen. När vi kom tillbaka tog vi upp ankaret och gick till Lipzi.

Vi låg i viken Morinjski Zaliv utanför Lipzi i en vecka. Vi kom i kapp med städ och tvätt. Vi tog dingen till en brygga och tog promenader. En dag, tidigt på morgonen tog vi en tur med dingen till ön där kyrkan Lady of the Rock ligger. Vi kunde inte förtöja Inger, dingen utan vi fick turas om att vara kvar i dingen. Det är en skyddad egendom av UNESCO. Det är en liten konstgjord ö skapad på en klippvall där hundratals gamla skepp lastade med stenar sänktes. Kyrkan som ligger på ön var vacker. Ön bredvid Sveti Dorde (Sankt Göran) kunde vi inte gå i land. På ön finns det ett Benedikterkloster från 1100-talet och en forntida kyrkogård för den lokala adeln. Vilket gett smeknamnet ”De dödas ö”. Vi åkte också till Perast. Här strosade vi runt och åt glass. Perast var en typisk turist by. Handlade lite grann. Sedan var det lite spännande hemresa mot vågor och vind. Vi körde lite på diagonalen och kunde undvika det värsta. Det blev en fin dag. Byn som låg närmast ankringen var en mycket liten charmig by, en affär, en fruktaffär och två restauranger. Vi var ute och åt på den ena restaurangen, det var gott och billigt. Efter dessa härliga dagar åkte vi till ankringsplatsen som vi startade i Zelenika. Innan vi kom fram gjorde vi två stopp. Första stoppat ankrade vi utanför hamnen, Porto Montengro i Tivat. Här tog vi en promenad runt det var inget speciellt. Typisk lyxig stor marina med lyxbåtar, märkesaffärer, restauranger och barer utanför området var det lite grönområde och typisk större samhälle. Det finns ett marin museum. Det hann vi inte med. De två ubåtar utanför museet fick vi se. Nästa stopp passade vi på och tanka. Tidigt nästa morgon checkade vi ut i Zelenika och började våran segling över till Italien, Pescara. Vi var jätte nöjda med Montenegro. Vänliga människor ex. tullen önskade oss en trevlig segling. När vi tankade i Bar tog dom Lars i hand och presenterade sig och den här sista gången vi tankade blev vi bjudna på kaffe. Det var inte så dyrt att gå på restaurang, det dyraste var i Kotor och det är inte konstigt där är typisk plats för turister. Maten som vi handlande var något billigare än Italien och Grekland. Landskapet runt omkring var otroligt vackert. Vi kan varmt rekommendera Montenegro.

VIKEN MORINJISKI ZALIV.