AZORERNA. DEL 4.

SÁO MIGUEL

23-07-03 – 23-07-19

Vi kastade loss från Angra do Heroismo, ön Terceira, kl. 10:30 den 2 juli. Medan Lars fixade de sista på däck sprang jag upp till konditoriet. På Azorerna finns många goda bakverk och det måste vi ha på seglatsen.

Vi fick en fin segling. Senare eftermiddag fick vi besök av delfiner. Natten var lugn och stilla inte en enda båt såg vi.

Vi kom fram till Ponta Delgada dagen efter den 3 juli, kl. 11:30. Vi seglade 117 nm. Sào Miguel är den största ö och staden Ponta Delgada är mer europeisk och större. Det är mycket mer turister. Ön kallas även den gröna ön. Man tror att ön upptäcktes mellan 1426 och 1439. Det finns en lång och intressant historia. 1893 anslöts telegrafisk förbindelse med Azorerna. Jordbruket är en av det viktigaste inkomstkällorna, färsk mjölk är huvudsakligen den viktigaste råvaran som används till att göra ost, smör, pastöriserad mjölk och pulver som är exportprodukter. Även nötkött är en del av Azorernas ekonomi. Fisk exporteras också men en mindre del. Vi fick plats på en mindre ponton som Tindra stack ut alldeles för mycket men hamnen var full så Lars var mycket kreativ med förtöjningen det gnisslade inte så mycket. Efter några dagar kunde vi flytta till en större plats. Första dagen tog vi det lugnt och andra dagen sökte vi upp turistinformationen sedan gick vi runt staden och utforskade. Vi besökte bl.a. katolska kyrkan Igreja Matriz São Sebastião, arbetet utfördes mellan 1531 och 1547, den är mycket vacker med mycket förgyllning, Càmara Muncipal stadshuset och mycket mer.

Dagen efter packade vi picknic korg och tog en lång promenad till Antonio Borges trädgård. Borges var en man från aristokratisk familj Da Camara från Madeira och riddare av kungahuset som levde på 1800-talet. Borges var bror till en av de mest kända i botanikerna i portugisisk historia. De 5 stora markägarna på São Miguel bl.a. med Borges började importera sällsynta växter från alla världens hörn och startade med att skapa trädgårdar i stil att konkurrera med några av Europas finaste trädgårdar. Idag är de 5 trädgårdarna några av de mesta besökta i hela Portugal. Borges och hans arkitekt byggde trädgården med hemliga grottor och stigar. De planterade de känsliga växterna i områden som var skyddade mot de salta vindarna som växte och frodades. Trädgården öppnades som en offentlig park 1957. Det är en mycket fin och vilsam trädgård. Vi satte oss på en bänk och packade upp matsäcken med en damm framför oss. Vi fick mycket snabbt små och stora vänner, ankor, någon sort av gråsparv mm. Det var en ankunge som var verkligen luggsliten, fula ankungen men så söt.

En av dagarna tog vi en lång promenad till Ananas plantagen. Guiden som visade oss runt brann verkligen för odlingen eller så var han ny på jobbet, han var så entusiastisk och glad.

Vi fortsatte att upptäcka ön med att hyra scooter i tre dagar. Vi fick en helt ny och jag fick välja färg såklart blev det röd. Dag 1 tog vi oss västerut till sjön Azul (blå) och Verde (grön). Det är två vulkankratrar som har blivit sjöar. Färgerna beror på djupet av sjöarna. Det förbinds med en bro i mitten av ett smalt sund. Det sägs att det finns en kärlekshistoria bakom de tvåfärgade sjöarna om en omöjlig kärlek vid första ögonkastet mellan en herde och en prinsessan som slutade med att prinsessan blev bort förlovad med en prins i ett annat rike. Deras tårar bildades dessa två vackra sjöar, en grön för prinsessans ögon och den andra blå, för herdens ögon var likaså färgade. Vad man än tittade så var det otroligt vackert. Vi tog oss ner för den slingrade vägen och stannade för en promenad längs sjön Verde efter ett tag satte vi oss och åt våran medtagna lunch. Därefter åkte vi till den andra sjön och gick längs sjön Azur här finns det en tunnel som man kan gå igenom för att komma ut till en sjö. Vi började att gå men det var så geggigt så vi vände tillbaka. I byn Sete Cidades besökte vi den fina, lilla kyrkan Igreja de São Nicolau och avslutade med en fika. Vi avslutade dagens tur med att besöka fyren Ferraria. När vi kom tillbaka till Ponta Delgada så var hela inner stan avstängd och poliser överallt. Det var en procession med oxar, kor, vagnar med olika mat och dryck mm. Dom firade den heliga anden. På kvällarna var det olika konserter i kyrkorna och torget. Vi fann tillslut en väg som vi kunde köra och hittade en parkering.

Dag 2. Fortsatte vi våran tur österut till staden Furnas. Vi körde längs kusten genom den ena mysiga byn efter den andra. När vi kom fram började vi med att fika och beställde den speciella rätten Cozido på en av restaurangerna som öppnade kl. 12.00. Grytan Cozido tillagas i de varma hålorna, vulkanens heta jord, det pyser och fräser vattenånga och det tar ca 5-6 timmar innan det är klart. Det är verkligen slow-cooking. Under tiden vandrade vi längs sjön och såg hur dom tillagade grytan. Grytan var rätt så smaklöst men väl kokt det bestod av bl.a. lever korv, kryddad korv, grytbitar av nöt och gris, kyckling, kål, morötter. Längs vägen som vi vandrade fanns det träskulpturer. Dom är jätte fina några var gamla och det hade börjat växa mossa annat grönt på. Här finns också varma källor där man kan bada. Vi hoppade över det.

Dag 3 skulle vi vandra vid sjön Fogo, när vi kom fram var vissa delar av leden avstängd man kunde åka med en speciell buss och gå en liten bit. Vi hoppade över det och fortsatte till Europas enda teplantage. Teodlingen startade i slutet av 1800-talet. Tebladen rensade förhand. Det var vackert att gå mellan raderna av tebuskarna och en bit in i skogen. Vi fortsatte våran tur på nord kusten och sedan rakt över ön till Ponta Delgada och lämnade igen scootern. Innan vi gick hem åt vi pizza och drack gott. Vilka härlig dagar så mycket att se!!

Nu var det att kavla upp armarna för att förbereda överfarten till fastlandet Portugal. Vi tvättade, städade, handlade och lagade mat det är så skönt att bara värma. Så klart vi hann med annat. Våra vänner från Holland träffade vi på sundowners. Vi promenerade. Vi ville också segla till Santa Maria innan vi lämnade Azorerna. Vi skickade förfrågan till hamnkapten på Santa Maria hur statuset var i hamnen. Vi fick svar att det var fullt och man kan inte förboka. Dit vill man inte bara segla i väg för det finns inte något bra ställe att ankra under tiden man väntar på en ledig plats. Under tiden vi väntade på bra väderfönster så besökte vi militär museet som inte låg så långt i från hamnen. Museet låg i Fortet de São Brãss. Det var mycket bevarat från arméns historiska arv här i från Azorerna. Vi skickade ytterligare förfrågan till hamnen men det var fortfarande fullt. Nu kom det ett bra väderfönster, lite vind de två första dygnen sedan vind från nord och omkring 8-10 m/s som skulle öka något när vi närmade oss land. Skulle vi inte gå nu så skulle vi få vänta säkerligen en vecka till och det ville vi inte göra. Vi passade på och kasta loss den 19 juli. När vi summera i hop vad vi tycker om Azorerna så sa vi hit vill vi tillbaka. Alla öar har sin charm. Vi visste att dessa öar fanns men vi hade aldrig funderat att resa hit. Till Azorerna ska man åka slutet av juni, början av juli till september med egen båt eller med något resebolag. Det är ingen sol resa utan mer att vandra och upptäcka öarna. Vi är jätte, jätte nöjda att vi tog det lugnt och upptäckte öarna var för sig. Santa Maria får vi ta en annan gång.