ST MARTIN/ST MAARTEN

ANGUILLA

22-11-24 – 23-01-17

DEL 1

Bilden visar våran fripassagerare, tyvärr så ramlade den i vattnet av utmattning och försvann. Innan vi lämnade Bonaire hade våran watermaker vatten fått mer och mer smak av salt. Lars hade mail konversation med Schenkers support och dom rekommenderade att vi skulle mäta salthalten i vattnet med ett speciell mätare, vi hade tur att Sus och Regan på Misty Blue hade en mätare som vi fick låna. Det visade att vi hade för hög salthalt nivå och att vi inte skulle dricka vattnet. Det var membranet som hade klappat i hop och det fanns en återförsäljare i ST Maarten som vi kontaktade och beställde ett nytt det var inte billigt. Vi hade redan beställt en ny propelleraxel och lagret som vi köpte när vi var hemma det skulle också bytas. Vi hade också beställt en vindgenerator för vi såg att vi behövde mer energi till tvättmaskinen och watermakern annars klarade solcellerna försörjningen av frys, kylskåp, belysning mm. Det blev ett stort hål i våran buffert. Det kändes inte kul. Vi såg att det skulle vara okey väderfönster för att komma norröver och vi förberedde att gå i väg med att fylla upp tankarna med diesel och vatten. Vi köpte även dricksvatten. Vi kunde använda watermakers vatten till allt utan att dricka det. Vädret sa att vi skulle få sydostlig vind och att vi kunde segla närmare den södra karibiska övärlden. Våra vänner på Trivento och Misty blue skulle också gå samtidigt och det kändes tryggt. Det skulle ta ca 6 – 8 dygn. Vi började segla men den sydostliga vinden försvann och vi hade mer och mer nordostlig vind och med strömmen som alltid är västlig 1 – 2 knop. Vi fick hjälpa till med motorn försiktigt dels att vi skulle spara bränsle och vi kunde inte gå för höga varv med motorn pga. propelleraxel. Våra vänner har båtar som kan segla högre mot vind och dom kunde använda normal varvtal på motorn. Dygnen gick och vi kändes oss mer och mer frustrerade, vi kommer aldrig fram. När vi avlöste varandra och såg att vi inte hade kommit närmare målet så var inte humöret på topp. Tindra är ingen båt som man kryssar med, hon protestera hej vilt. Det kändes som att vi kom närmare tillbaka till Bonaire. När vi började närma oss Puerto Rico så såg vi att vi inte kunde gå längs södra Puerto Rico för den amerikanska gränsen låg så långt ut och vi vågade inte gå närmare för vi hade inget B visum som man måste ha för att kunna segla på amerikansk vatten. Det sista dygnen skulle vi få nordlig vind, vad bra sa vi då kan vi segla mot BVI och sedan vända till ST Maarten och såklart att den nordliga vinden inte kom. Pust!! Efter nio och halvt dygn kom vi äntligen fram till ST Maarten (holländska sidan) så trötta men jätte glada att vi var framme. Det var en mycket tuff segling. Tur att vi alltid förbereder extra mat om det skulle ta längre tid. Den här seglingen upptäckte vi 3 läckor och att ett par lanternor hade slutat fungera pga. att det hade kommit in vatten och ankaret fram hade inte suttit fast tillräckligt när hon dök i dessa höga vågor. Den första veckan fick Lars laga läckorna, byta membranet till Watermakern och alla våra saker fanns på plats med det var lite strul det känns inte bra att betala allt och man vet inte om man får sakerna, det är mycket pengar.

Nu kom vi till dagen när Tindra skulle upp på land. Vi hade bokat tid på varvet, TOBY på den franska sidan. Detta varv kan man jobba själv med båten. Varvet var mycket bra, faciliteterna var rena och ägarna var mycket tillmötesgående och proffsiga. Det var afterwork varje dag omkring klockan 17.00 det var kul och träffa andra och ägarna var också med. Vi var inte med varje dag det orkade vi inte. Byte av propelleraxel gick bra men 1 vecka går fort och vi fick förlängt med 2 dagar. Vi fejade och tog bort rosten, gardinerna och alla filtar tvättades i deras tvättmaskin. Det var så skönt att allt blev fräscht. Vi blev följständigt uppätna av myggor som tyckte det var smaskens på våra svettiga kroppar det var så varmt. Innan vi lade oss var Lars på mygg jakt det var hur många som helst fast vi hade myggnät överallt. Vi var i alla fall nöjda när Tindra kom tillbaka till vattnet. Nu var det dagen före julafton, vi städade och handlade inför julen. Det blev ingen jul för mig, Cathrine, jag fick fick hög feber och det vi misstänkte kunde vara covid, influensa eller denguefeber. Några myggor som vi tog död såg vi att dom var randiga på kroppen det är inte alla myggor som bär dengue men det ger typ influensa symptomen.

Jag blev bra och nu var det några dagar kvar innan våra vänner Eva och Dick skulle komma den 30 december. Det blev städ och handling. Första natten hade dom bokat hotell och dom kom till oss i Marigot bay på nyårsafton. När dom kom var det lunch med skumpa och mycket bad och senare var det 3 rätters middag och nya året firades med skumpa sedan stupade vi i säng. Våra gäster var så trötta med den långa resan, tidzonen och deras första dag blev väldig lång.

Nyårsdagen gick vi en lång promenad upp till fortet St Lois. Promenaden avslutade med glass i själva centrum och kvällen blev det grillning och senare på kvällen var det ett stort fyrverkeri. Vi låg så nära där dom sköt upp raketerna det var lite otäckt med allt papper och aska som föll ned på Tindra. Dagen efter var det stor städ av däcket.

Följande dagar var det utflykter, bad, slappa på däck, restaurangbesök, segling till ön Anguilla mm. Vi åkte bussen en dag till Maho beach där flygplatsen ligger så nära stranden att man kan stå under planen när dom går ner för landning. Dagen avslutade med att äta ute i Marigor bay, waterfront. Det var 4 mycket trötta själar men vi var mycket nöjda med dagen. Det var spännande att se alla dessa små och stora flygplan som var så nära och att åka bussen.

En dag tog vi också bussen till på ST Maartin på den holländska sidan huvudstaden, Philipsburg. Där alla stora kryssnings fartygen lägger till. Det blev lunch på stranden och bad. Dagen avslutade med rom punch.