BONAIR

2022-05-07 – 2022-06-28

Nu är det dags att segla i väg till nästa ö Curacau. Vi lämnar Bonair här har vi trivts och tycker mycket om ön. Det här fantastiska klara vattnet i alla dessa blåa nyanser. Det är som ett stort akvarium. Alla trevliga seglare och invånare som vi har träffat. En mycket layback ö. Vi har aldrig badat och snorklat så här mycket som vi gjorde på Bonair. Det som vi tyckte synd är att det saknas buss. Vill man utforska ön så är man tvungen att hyra bil, ön är inte stor, mycket mindre än Öland. Vi firade att vi hade varit ute och seglat 1 år, 9 juni. Vi skulle gå ut och äta men det blev inte som man hade tänkt sig. Vi blev förkylda med huvudvärk, ont i halsen mm men vi tog och skålade med gin och tonic det var inte helt fel. Det vi kunde sammanfatta är att vi har varit i 19 länder och öar. Vi har upplevt och sett så mycket och vi kan inte säga vad eller vilket som är bäst, för alla länder och öar har sin charm och vissa har mer trivsel faktor. Det är många gånger man får nypa sig i armen att få uppleva allt de här tillsammans det är så otroligt ynnest och lyxigt. Vi har gått med i klubben OCC cruising club och vi fick vara med på en av deras träffar som var på en bar. Det var jätte roligt och att få träffa likasinnade. Vi har träffat så många härliga människor som vi troligtvis kommer träffa på igen och har haft och varit på sundowners.

Vi lyxade till att hyra bil i 3 dagar. Det flesta uthyrnings firmorna hyr inte ut sina bilar mindre än 3 dagar och så fick det bli 3 dagar, det var inte billigt. För att kunna besöka nationalparken måste man hyra en pickup, jeep det är inte vilken bil som helst som man får köra i nationalparken för det är inte asfalterade vägar utan gropiga, sandiga och grusiga vägar. Första dagen körde vi söderut och såg de enorma salt dammarna och saltet som dom exporterar. Här färgas vattnet rosa-röd, färgen kommer från mikroorganismer. Salt kristaller bildas när avdunstning sker, det tar några månader beroende vind och temperatur. Här finner man de fridlysta flamingos dom föds gråa och efter när dom växer och äter av mikroorganismerna så blir dom också rosa. Förr i tiden använde man slavarna att sköta dessa salt dammarna och dom fick bo i små, låga, trånga hus.

Vi fortsatte vår färd och stannade vid fyrarna Willemstoren och Spelonk, lagunen Lac, en stor grotta med stalaktiter. Vi körde även igenom ett stort område för att följa mer eller mindre kusten och det var vägar överallt, riktiga off road vägar, någon enstaka skylt. Vi hade hjälp av google maps, i bland hade vi ingen täckning och fick gissa oss vilken väg vi skulle ta. Riktigt spännande och här finns det enstaka hus som folk bor i. Vi sa att här skulle vi inte vilja bo tänk när det är mörkt, ingen belysning. Det är som ett stort labyrint. Hur hittar man hem?? På vägarna springer åsnor, getter och ödlor saktar man ned farten för getterna och åsnorna så är det någon som vill se om vi har något ätbart i bilen.

Dag 2 och 3 körde vi i nationalparken Washington Slagbaai. Dag 2 tog vi den stora rundan den har ca 2, 5 timmar körtid plus alla stopp. Första stoppet var playa Chikitu, där vandrade vi i 1,5 timmar i öken landskap med olika kaktusar, stannade och tittade på ett större blås hål, det är när vågen trycks upp genom en grotta, jätte spännande.

Dagens höjdpunkt var när vi stannade och gick till en liten vatten damm där fåglarna kom och drack sitt vatten även andra djur. Vi satte oss på en stock och var alldeles tysta efter ett tag såg vi en leguan och två caracara, rovfåglar så nära och andra fåglar. Vilken tur vi hade och vi var så glada.

Vi avslutade dagen med snabb bad och när vi gick tillbaka till bilen så åt vi äpple och slängde en bit av äpplet plötsligt rasslade det till och där kom några leguaner och andra ödlor. Jag hoppade snabbt in i bilen.

Dag 3 tog vi den lilla rundan den har 1,5 timmar körtid plus alla stopp. Vi startade tidigt och vandrade uppför Bonaires högsta topp Brandaris, 241 meter. Därefter badade och snorklade vi.

Den lilla ön, Klein Bonair har vi varit några gånger med Tindra och Inger. Inger våran dinge kan man åka över när det är mindre vind för man har motvind när man åker tillbaka. Här har vi badat, promenerat, snorklat.

Midsommar kom och vi fick tag i holländsk matjessill som smakade bedrövligt det fick gå till fiskarna. Vi gjorde några lyckliga. Det var också dyrt. Det var en chansning!! Vi fick även tag i gräddfil, lök, norsk knäckebröd och jordgubbar det var i alla fall gott och annat smått och gott. Det blev en liten nubbe till som vi hade fått i ett paket med små flaskor med olika sorter i avseglingspresent.

Vi lämnar Bonaire med saknad i våra hjärtan. Vilken ö!!